Hej! Det är tisdag kväll när jag skriver det här. Jag är helt i gasen och har tusen tankar som jag ska försöka få ner någorlunda här i ett inlägg. Sortera lite och bena ut. Den här veckan jobbar jag både tidigt och sent. Varje dag hämtas jag upp och lämnas av hemma, så Pontus är den som tar hand om hemmet, barnet, hunden och handlingen. Idag när jag kom hem stod en lasagne i ugnen, Lynn hade massa att berätta från förskolan, Nikita kissade på sig lite i hallen för han var så glad att se mig och jag berättade om min dag. Det var nystädat och Pontus hade värderat vår lägenhet med en mäklare, fått feeling när han jobbade hemifrån. Jag tänker på hur lyxigt det är att inte behöva ta ansvar och tänka på alla aspekter av vardagslivet. Den här perioden får jag vara bara i mitt jobb. 100%. Pontus tar hand om allt hemma. Mina axlar sänks och jag försöker njuta. Jag badar på kvällen när jag är hemma, nattar barn och sen tittar vi på Curb your enthusiasm. Har ni sett senaste säsongen? Den är otrolig. Jag skrattar så jag gråter. Det är något med hur aktuellt det är samtidigt som det känns som humor från en svunnen tid. Allt är så 1990-taligt. Är det att jag tänker på Seinfeld? Är det att USA är lite 1990-tal? Men samtidigt fars så klassisk att det skulle kunna vara en antik komedi. Fem av fem alltså. Ett glas rött i soffan och sen sova. Slockna. Sova som en stock. På tal om att sova, har ni lyssnat på senaste Billgren Wood? Jag berättar om ljudet i rören som väckt mig kl 03 varje natt i en vecka. Just nu pratar Pontus i telefon med vår granne. Ni kan ju tänka er hur högt det varit i deras lägenhet när det var väckande högt i vår. En av väggarna i vårt sovrum är plywood. Det vid huvudet av sängen. Undrar varför? Vad finns där bakom? Har det något med grannens lägenhet och ljudet i rören att göra? Någon gång måste vi riva skivorna och se vad som är där bakom. Pontus nästlar sig in i styrelsen. Undrar om han alltid kommer sitta i styrelsen där vi bor? Det är inte för alla men de som känner Pontus vet att det är för honom. Han älskar att vara spindeln i nätet. Den som har kontakt med alla. Alltid lugn, alltid positiv. Tvärt emot mig då? Nä, jag är glad. Riktigt glad. Känner livet i mig och älskar att det är så tydligt just nu. Den här perioden är jobb. Sen när det är över kommer jag gå in i jul-mode. Efter det, när nästa år börjar blir det prick en månad av intensivt jobb för ett roligt projekt Sofia och jag gör ihop. Sen vila. Eller, jag hade faktiskt tänkt att ge mig själv en träningsperiod. Som jag inte hinner nu. Vardagsträningen prioriteras bort för att hinna vara med Lynn och Pontus, men sen efter jobb, jul och mer jobb ska jag ta mig tiden att verkligen ta hand om mig själv. Kanske boka en massage, träna gärna lite varje dag. Jag får ta armkrok på Amina som tränar mycket. Att följa med en peppad vän är alltid det bästa för motivationen. Plus att det är mycket roligare än att vara själv i gymmet. Kanske kommer lyckan i att jag inte alls är i mitt hem i tanken. Som jag tänkt på hemmet. Nu är det helt släppt. Jag ser det knappt. Det är mörkt när jag åker och mörkt när jag kommer hem. Men ljust i mig. 💫
