God morgon! Idag har vi bott i vår nya lägenhet i en vecka och det har redan hunnit hända så himla mycket. Kanske inte med kök och väggar, tapet i hallen och bokhyllor, men med oss. Lynn har nog verkligen landat att det är här vi ska bo nu, helst i många år. Jag har vaknat klockan fem nästan varje morgon och hört nya sorters ljud, hunnit få ett rött öga av stress och press och inatt sov jag elva timmar. Tog ut linserna igår vid sex efter en dag av skärmar och gick och la mig. Jag vaknade nu halv sex och insåg att jag äntligen var utvilad. Jag vet inte hur det funkar med sömn, men jag vet att jag är en som behöver mycket. Jag blir lättretlig, säger saker som jag ångrar, stressar upp mig och har svårt att fokusera om jag är trött. Jag tycker det känns som när man är bakfull, eller gravid. Den där rastlösheten inombords, förvirringen och illamåendet. Jag duger inte till nåt, vill bara kolla på Pixarfilm och inte packa upp någon låda. Så efter en helg av fix och dålig sömn har jag nu sovit ut och känner mig som en människa igen. Redo att ta mig an en första riktigt fullmatade vecka efter sommarlov och flytt. Den här hösten har ju varit seg på att dra igång, vilket man såklart tackar för. Men efter en lång sommar är jag nu redo att känna inåt. Sova längre. Ta det lugnare. Sakta packa upp och planera hemmet. Jag är så himla lycklig över lägenheten, men det är inget om man jämför med Pontus. Ni skulle se honom här hemma, kvittrar som en fågel och dansar runt. Det är underbart att se honom så. Han är så nöjd så nöjd. Jag också såklart, men jag är en känslomänniska och jag vet att det tar en vecka eller två för mig att verkligen knyta an. Jag vill helst inte ha några lådor kvar, vill arrangera om det smart i köksskåpen så jag vet var allting är och sen kan jag landa. Nu regnar det på plåttaken ute på Mosebacke, men imorgon ska det bli 21 grader och sol. Jag sitter här på en av de ljusblå loppisfyndade stolarna och försöker känna efter hur ögat känns. Hur hjärtat känns. Det känns bra. Efter en flytt börjar ju ett till liv. Kanske inte ett nytt men en fortsättning. Ett nytt avstamp. Det är en känsla av att livet pågår och kommer fortsätta gå framåt. Lynn kommer minnas den här lägenheten som sitt barndomshem. Kanske kommer han knacka på här som vuxen och få kika in i garderoben som jag gjorde i Göteborg? Det är iallafall mitt uppdrag att få honom att trivas här, och första veckan har gått bra. På hösten och våren jobbar jag som mest. Nu är det inspelningsperiod med Äkta Billgrens fram till slutet av oktober plus allt det vanliga så det är fullt upp de närmsta veckorna. Idag ska vi börja med att filma i ateljén med min assistent Amanda. Sen äter vi lunch på Grand hotell med Henrik Burman som är exekutiv producent för vårt program på SVT och efter det ska vi filma andra delen av vinjetten, alltså det som varje program börjar med, på Grand. Första delen spelade vi in den här dagen när körsbärsblommorna i kungsan blommade, men då fick jag ännu inte säga vad det var jag höll på med. Imorgon ska jag först på ett möte på förmiddagen och vid lunch har vinlunchklubben äntligen sin första get together efter sommaren! Det är ju Siri, Sofia, Frida och jag som startat en vinlunchklubb där vi bjuder hem varandra på dagen och äter mat, dricker vin och pratar. Inga konstigeheter med en genikoncept såklart eftersom de är så himla gulliga människor. På kvällen är det middag på Svenskt tenn. På onsdag jobbar jag från ateljén med bloggen och mailen hela dagen och på eftermiddagen har jag ett möte hemma. På kvällen ska jag äta middag på Matateljén med Johanna, Sofia och Gustav! Kommer bli så mysigt och gott! På torsdag ska Sofia och jag podda, sen är det lunch hemma hos en välkänd arkitekt jag längtat efter att få besöka och på eftermiddagen ska jag kontorsjobba. På fredag har jag provningar hela dagen i ateljén. Fyra stycken på rad plus några återlämningar så det kommer vara mycket spring på Konstakademin. På lördag har jag fler provningar, jag jobbar ju cirka en lördag i månaden med min uthyrning och efter det har Annaklara och Jon kalas för Greta som fyller tre år! På söndag är vi bara hemma så då kanske vi får upp de sista lådorna, det vore så skönt. Det blir som en symbol på något sätt att nu får man vila. Här är tre foton som Alma Vestlund tagit på ett event jag var på med Emma Unckel och Sensai i fredags. Jag kände mig så fin i 40-talskoftan jag hittade på vinden och vintagekjolen jag köpt på en butik i Stallarholmen. ? Vad ska ni göra i veckan förresten? Något roligt som ni ser fram emot? Puss!
