God morgon! Jag är lite skakig i benen idag för idag ska jag på min näst sista återkontroll på Karolinska. Därför passar det kanske med något mysigt och tryggt. Det jag älskar mest, mitt happy place och det som känns som mitt kall i livet - vintagebröllopsklänningar. Haha, så snävt kall när jag skriver ut det så där, men ni vet vad jag menar. Alla ens intressen sammanstrålar och blir till en plats där man ser sin egen kunskap och kan bidra. Den finaste känslan. Här kommer några av känningarna som gift sig under sommaren, som ju är lite av en tradition att titta på här på bloggen ju: Så fint! Härom dagen i ateljén var det en tjej som provade den här klänningen och det fick mig att minnas tillbaka. När jag köpte den på Beyond Retro för många år sedan hade den långa ärmar med volang och hög krage. Jag tog bort allt det och nu ser den ut så här. Romantisk och nästan overklig, med den djupa ryggen och fallet som blir skulpturalt längs med kroppen. Den första som gifte sig i den var min kollega på Äntligen Hemma Hanna Wessman. Det var en otroligt bröllop i Italien. Pontus och jag åkte dit med en sjuveckor-Lynn, kommer ni ihåg? Allt var drömmigt, och visst skulle det kunna varit idag fastän det var fem år sedan nu? Om tio år kommer det nog kännas lika tidlöst, så är det ju med vintage. Året efter Hanna gifte sig Emily i klänningen. Så fin med gravidmage och pampig bukett. Det är så fint att se klänningarna leva vidare genom alla bröllop. Härom dagen damp det ner ett paket i min brevlåda. Det var en helt otrolig klänning från 1947, sydd av postare Anns faster som var sömmerska i Östervåla i norra Uppland. Både hennes mamma och Ann hade gift sig i den. En liten brudnäbbklänning sydd av samma sömmerska 1961 följde också med. Jag kan verkligen se båda dessa på bröllop igen. Tänk vad romantiskt! En liten bit av kärleken kanske sitter i klänningen. ♡ Puss hörs sen!
