Hej! I fredags fick jag ett ryck och bestämde mig för att köpa en symaskin. Väldigt ofta när jag påbörjar ett nytt viktigt kapitel i mitt liv inleds det med ett ryck. Jag hittade Pontus på Spy bar så, började springa så etc. Inga långa funderingar och listor på för och emot, utan snabba känslor som följs med. Därför var det kanske ett gott tecken att idé till handling var så kort. Jag har ju ofta tänkt att jag är riktigt usel på att sy, om ens kunnig över huvud taget. Hur trär man en maskin? Det har jag knappt gjort sen syslöjden i högstadiet. Det är 20 år sedan. Men så kom rycket och jag började känna mig pirrig. För så känns det ju när man ska testa något nytt, som kan bli stort, för första gången. Sy en klänning, spännande. Vi var i Hemse och där ligger världens gulligaste syaffär. Jag fick hjälp med vad jag behövde, som mönsterpapper, textilsax, nålar och resår, och så köpte jag den enda symaskinen de hade på Elon på Storgatan. En Singer fashion mate 2263, med blommor på. Inspirerat av Sofie och Maja (älskar Instagrams kraft) tog jag fram den stora rullen med loppisfyndat tyg och i fredags eftermiddag var det alltså dags. Jag bestämde mig för att försöka sy en klänning som jag alltid letar efter i affärerna. Min drömklänning. Enkelt A-linjeformad med mycket vidd och framför allt en stor ärm. Jag har aldrig gjort mönster förut så jag la den här favoritklänningen på pappret för att få ett hum om själva klänningens form och storlek. Jag tänkte att det enklaste måste vara att sy just en A-linjeformad kort klänning utan bystveck med en framsida och en baksida som är likadana, så på det viset började jag. Nästa steg var ärmen. Jag började med att kolla på Pinterest på olika ärmmönster och insåg snabbt att jag ville ha en ärm så stor som tyget tillät. Dessutom har jag ju i många åt sneglat på den här blusen och tänkte att nu är det dags. Nu syr jag min absoluta drömärm eftersom det är jag själv som bestämmer hur klänningen ska se ut. Efter lite youtubevideos lyckades jag trä maskinen och sen sydde jag ihop fram och baksida av klänningen. Ärmen veckade jag på ovansidan, nålade noga och sydde fast. Under hela eftermiddagen och kvällen pausade jag då och då, åt middag, tog in hönsen, nattade Lynn, sen var det dags igen. Jag började klänningsprojektet vid 16.45 och här är klockan 20.39. Jag sydde fast resår på ärmarna, pressade sömmarna och klippte bort trådar. Sen provade jag klänningen, kände mig nöjd och gick och la mig. Igår morse när jag vaknade hängde den där på väggen. Jag tittade länge och undrade, har jag gjort den där? På en kväll? Kan man det fast man inte kan? Vad magiskt ändå, allt man har inom sig. Alla känslor av genomförandekraft, kreativitet, stolthet och lycka som man bär runt på och själv kan låsa upp genom att testa något nytt man inte trodde man hade inom sig. Så klänningen åkte på igen. Så här ser den ut. Klänning nummer 1. Men troligtvis inte den sista. Nästa gång ska jag zickzacka kanterna, kanske göra en likadan i svart, kanske sy med öppen rygg och stor rosett med knyt bak? Alla möjligheter finns. Eller, iallafall möjligheter. Med korgväska och sandaler. Min drömklänning! 🧵
