God morgon! Borde blogga om helgen men är fortfarande helt slut efter alla intryck. Jag vill bara svepa in mig i mjuka ting, öppna fönstret, låta solen flöda in. Det är första våren i vår lägenhet och bilden jag hade i mitt huvud när vi var på visning med fladdrande linnegardiner i sovrummet är äntligen här. Jag tar ett djupt andetag. Vit klänning är ett vårtecken för mig. Att bära jeans under är det definitivt. Ett bra sätt att få ha de där somriga outfitsen men inte frysa ihjäl. Halterneck med stor rosett bak. Väldigt romantiskt allting, så som jag känner mig för tillfället. Perioder kommer och går men jag känner mig så närvarande just nu, fastän allting snurrar. Det är saker som händer bakom kulisserna, det är solsken och knäpptysta förmiddagar hemma bara jag med min dator. Jag känner hur tiden flyger förbi men accepterar att den gör så. Kanske är det att 40 närmar sig. Jag funderar på vem jag vill vara då. Mig själv kommer jag fram till, så mycket det går. Inte tappa bort mig bland allt, vara kroppslig och rotad, det vill jag. Pionerna som nyss var hårda knoppar sväller ut över soffbordet. Knappt något annat får plats. De kräver hela ytan. Vips en dag kommer allt ligga på bordet. De släpper alla blad på en gång, som i ett sista andetag. Jag har tagit med några solblekta kuddar från landet och det känns rätt att de bor här nu. Våren behöver färg och energi. och ljusfläckar på väggarna. Den stora snäckan köpte jag på Antikmässan i vintras. Det var allt för nu. Så mysigt att ni är här. Imorgon tar vi helgen, då är jag tillbaka igen. 🌬️Har ni några önskerubriker förresten?
