ELSA BILLGREN
Välkommen till min blogg om inredning, vintage, brudklänningar, Gotland, Mosebacke, loppis och allt som inspirerar. Läs om upp och nedgångar, känslostormar, renovering och tv-programmet Äkta Billgrens.
Annons

En mjuk rosa valpmage

God morgon! Det är söndag i orosläget, undrar hur det ser ut om en vecka? Vad tror ni? Kommer vi ha stängt skolor och restauranger? Det är så himla olika runt om i världen. Jag längtar så himla mycket tills den här fasen är över, att vänta och oroa sig känner jag igen mycket väl, och fastän många gör det bästa av situationen, vi också, så är det den där underliggande pockande oron som hela tiden är närvarande och tar bort udden på det härliga. Hur man tittar på varandra i mataffären, usch. Jag hoppas verkligen att vi istället för att bli mer konservativa och rädda av den här perioden lär oss någonting om medmänsklighet och värme. Undrar hur det gör med tonen på internet? Nu när vi hänger här mer än någonsin? Kanske lär vi oss äntligen att prata här så som vi gör mot varandra när vi träffas? Vad tror ni? En sak är iallafall säkert och det är att vi kommer vara hemma mer, hemmet som varit så himla viktigt de senaste åren kommer bli ännu viktigare, en ännu starkare statussumbol. Och även familjen, de nära och kära, pyssla, baka, mysa, titta på film. Tur att man älskar att vara inne och dona. Igår såg vi Once upon a time in Hollywood för första gången. Älskade scenen med Bruce Lee, älskade mycket med den. Men precis som när jag var sjuk var det svårt att se de brutala läskiga delarna. Är vi mindre toleranta mot läskigheter nu när vi är oroliga kanske? Man vill bara omge sig av tryggt mys. Saker som känns som bomull mot hjärtat. Jag vet att gårdagen med scones, rent och soligt hemma, umgås med familjen, en promenad i solen och myskväll tillsammans var exakt allt jag behövde för att må lite bättre. Imorgon är det måndag och jag börjar nytt jobb i Frihamnen. Hur ska jag ta mig dit i ösregnet? Funderar på att cykla. Eller är bussarna tomma? Så många nya tankar nu. Idag ska vi kräma ut det sista av den här fina helgen och ta bilen till Pontus mamma i skogen och gosa med de små valparna där. En mjuk rosa Golden retriever-mage är nog det närmaste ett fluffigt rosa moln man kan komma här på jorden.

Annons

Annons

Vi hörs sen, ta hand om varandra! <3

25 kommentarer till “En mjuk rosa valpmage”

  1. Lis skriver: 15 mars 2020 kl 08:10

    En insikt den senaste veckan är att sorgsenheten över ett breakup mitt i allt det här inte bara varit mörker och ängsligt – utan faktiskt fördelaktigt, om man får vara lite egoistisk o känna efter hur man själv mår och står i allt detta rent känslomässigt – kanske t o m att det är sunt? Ens egna innersta ”problem” känns plötsligt mindre, får inte lika mycket plats. TROTS att jag lättare isolerar mig nu och har tid för mörk reflektion så är det inte längre det brustna hjärtat jag tänker på i första hand när jag vaknar under dagen och innan sömn. Det är något annat som pågår i världen som för uppmärksamheten åt nyhetsappar och diskussioner med vänner och familj istället, på ett helt annat sätt än tidigare.
    Men med det sagt hoppas jag såklart att all osäkerhet så snabbt som möjligt är förbi och att belastningen på liv, sjukvård och företag räddas upp snarast (vi måste hjälpas åt!) så att vi kan fortsätta ha ett samhälle med ännu mer lärdom, insikt om vad som är viktigt, medmänsklighet och kärlek (och mindre olycklig kärlek, tack.) ❤️


  2. Mia skriver: 15 mars 2020 kl 10:00

    Varför kan du inte ta bussen? Jag åker kollektivt, går till jobbet och besöker restauranger som vanligt. Är med dottern på museum och leker idag. Allt enligt myndigheternas rekommendationer, man ska stanna hemma om man är sjuk, inte annars, och undvika att besöka riskgrupper framför allt äldre människor. Igår när jag och en kompis var ute och käkade så sa servitrisen att hälften av kvällens gäster hade avbokat. Det är ju något att bli orolig för.


    1. karin skriver: 15 mars 2020 kl 16:27

      Mia vill inte vara en fear monger men bor i Berlin och precis sa var det i Berlin till för tre dagar sen. Sen dess har alla barer, museer, klubbar, biosalonger, teatrar osv stängs, alla skolor och förskolor stängs from tisdag i en manad vilket påverkar mig i allra högsta grad eftersom jag jobbar som lärare. Universitetsterminen kommer starta en manad senare. Restauranger kommer med all sannolikhet att behöva stänga. Människor här börjar undvika bussar och tunnelbanor och cyklar istället, alla som kan kör home office och precis alla större events har ställts in. Det gar sa himla fort detta sa jag tycker man ska vara mindre tvärsäker pa precis allt som man vanligtvis tar för givet


  3. Kattis skriver: 15 mars 2020 kl 10:01

    Man känner sig avtrubbad, som att inget är kul, att det ligger en underliggande rädsla och oro över en. Har äldre föräldrar med andra sjukdomar och 2 barn i förskola/skola, så att förlika sig med att vi inte ska träffa mommo och moffa på ett tag är den jobbigaste delen. Vill absolut inte smitta dem och hur länge ska man vara utan dem är en ledsam tanke. Jag jobbar i butik,så jag är också en som lätt bli smittad och fast man träffar människor som visar sin sämsta sida när något sånt här händer, så är de flesta väldigt omtänksama och vill prata av sin oro och inte bunkrar varor. Det ger en hopp om att vi ändå månar om varandra. Kram


  4. marita skriver: 15 mars 2020 kl 10:44

    Det bästa som kan hända oss ”friska” just nu är ju att få covid-19.
    Låter lite absurt kanske, men då är man immun sen och kan träffa familj och vänner som hör till riskgrupper igen. Man får inte samma influensa två gånger, så efter att ha haft den, och blivit frisk, så kommer man inte smitta någon annan. Som en tvåveckors vaccineringskur. Alltid nån tröst tänker jag, ifall jag skulle åka dit trots försiktighetsåtgärder.

    @elsa
    Jag jobbar i Frihamnen och passerar Slussen strax efter 8 på mornarna, ifall du vill åka med i min bil. Jag är tanten som ropade ”God morgon ni två fina!” efter dig och Sofia en morgon, på Frihamnens parkering, ifall du minns. Du har min mail nu så maila en halvtimme i förväg ifall du vill åka med, så plockar jag upp dig.


    1. Victoria skriver: 15 mars 2020 kl 13:29

      Marita: finner ingen information om säker immunitet mot Covid-19. ”The immune response to COVID-19 is not yet understood. Patients with MERS-CoV infection are unlikely to be re-infected shortly after they recover, but it is not yet known whether similar immune protection will be observed for patients with COVID-19.” Källa: https://www.cdc.gov/. Finns en god del trovärdig information om osäkerheten kring immunitet mot covid-19, länken här är bara ett exempel.


      1. Vickan skriver: 15 mars 2020 kl 19:57

        Jag har också uppfattat det som att man troligtvis kan smittas igen. Tyvärr.


  5. Sofia skriver: 15 mars 2020 kl 11:20

    Jag tycker det är jättejobbigt, bor i Norge med familj men har pendlat till sverige de sista månaderna då min mamma har fått aggressiv cancer och är under palliativ vård. Är just nu i Sv, men vet inte om jag vågar åka hem till Norge och träffa familjen lite eller om jag ska stanna i Sv. Vet att många har det värre, men det känns ändå jobbigt och så himla ensamt.


    1. Karin skriver: 15 mars 2020 kl 16:33

      Kram Sofia! Det later otroligt jobbigt


  6. Ninni skriver: 15 mars 2020 kl 11:21

    Jag tror absolut inte att hemmet blir en ännu viktigare statussymbol när många är sjuka. Tycker det är en väldigt tråkig utveckling i så fall.


    1. Mia skriver: 15 mars 2020 kl 13:08

      Håller med!


      1. Rebecca skriver: 15 mars 2020 kl 14:27

        Håller också med. Vad är det för märklig syn och vad är det för värderingar? Riktigt tråkig utveckling som föregående skrev.


        1. Lis skriver: 15 mars 2020 kl 14:59

          Upplevde redan innan epidemin att hemmet, familj, nära relationer, matlagning hemma fått mer status än tidigare. Att resa utomlands och gå på restaurang och vara obunden till en relation/familj, ha jättemånga bekanta, inte längre har lika hög status som tidigare? Alltså ju mer oroligt samhället, världen, är desto mer trygghet och struktur söker vi i det som finns närmast tillhands, i hemmet, nästan ett isolerande beteende iallafall i jämförelse med föregående decennier(?). Tänker så oerhört ledsamt det måste upplevas för människor utan hem och trygghet just nu, när världen i många avseenden känns skakig och hård. Och hur världen mår speglas såklart i hur människor beter sig och vad som är status.


          1. Elin skriver: 15 mars 2020 kl 18:46

            Nja, nu var det ju hemmet som statussymbol som det handlade om. Du kan ju inte säga att hemmet automatiskt = funktionell familj och betydelsefulla nära relationer. Att ha en härlig familj och fina vänner, helt enkelt ett rikt socialt liv har väl alltid varit status förresten.
            Men att söka trygghet i materiella saker för att allt runt skakar är bara att fylla ett tomrum.


            1. Hanna skriver: 15 mars 2020 kl 19:24

              Jag reagerade också på det, så sorgligt att prata om statussymboler till och med i samband med det här. Önskar så mycket att Elsa släppte lite på den ständiga stressen över vad som är ”rätt” och inne och viktigt enbart för status. Blä.


              1. Elsa Billgren skriver: 15 mars 2020 kl 19:40

                Jag tror du missförstod mig, menar inte detta som någon form av stress över att vara ”rätt” utan bara som en sociala flöden-analys. Kram istället för blä


          2. Elsa Billgren skriver: 15 mars 2020 kl 18:57

            Jag håller med! Och iom corona tror jag att de sakerna kommer anses vara ännu viktigare och synas mer än tidigare, vilket såklart har en fin och tråkig sida. Bra för att vi kanske kommer lära oss mer om hur vi tar hand om sånt vi redan äger, sy, laga mer mat, umgås i hemmet mer, umgås med familjen, men också tråkig iom att alla inte har den typen av livssituation och därför kanske blir ensamma än tidigare? Viktigt nu att öppna upp och se till de som lever ensamma, ringa ett extra samtal, facetimea och visa mer kärlek. <3


            1. Elin skriver: 15 mars 2020 kl 19:35

              Fint att tycka synd om de som inte lever ett tradititionellt familjeliv i Corona-tider hehehe. Var det hemmet eller en perfekt familj som är status? Det är nämligen vitt skilda saker..


              1. Elsa Billgren skriver: 15 mars 2020 kl 19:39

                Jag vet inte riktigt vad du menar, men jag menar iallafall att jag tror att hemmet och hemmalivet kommer få ett uppsving efter detta. Det kommer vara mer bilder på hemmamiddagar än utemiddagar framöver och mer pyssel än vi är vana vid i sociala flöden, det är iallafall vad jag menar. 🙂


                1. Ninni skriver: 16 mars 2020 kl 09:01

                  Hemmamiddagar och pyssel har det alltid varit i mina sociala flöden (mina vänner, alltså ”vanligt folk”), det kanske bara är så att influencers också börjar ägna sig åt det nu istället för utemiddagar och event med massa folk? Och då blir det plötsligt status för att influencers håller sig hemma?


  7. J.a skriver: 15 mars 2020 kl 13:45

    Statusprylarna lär bli mat och rent vatten. Den med finast bunker vinner😉..men inte med vintageprylar utan praktiska överlevnadsgrejer. Men de absoluta vinnarna blir nog de som förtröstar på något större och inte ser ett slut efter att den förgängliga kroppen har tagit sitt sista andetag här på jorden.


  8. Marthamarthakristensen.se skriver: 15 mars 2020 kl 14:11

    Åh, vad bra skrivet! Tycker verkligen du fångar känslan. Ska bli skönt när man vet lite mer 🙂 kram!


  9. Linnéa skriver: 15 mars 2020 kl 14:19

    Tack för din fina blogg! Jag skriver nästan aldrig här men jag läser ofta, ofta. Du skrev en gång för några månader sedan någonting som jag uppfattade som att du tyckte att du borde göra mer nytta framöver. Som att du funderade över om du måste göra mer, bättre, nyttigare. Din blogg gör nytta hela tiden! Den är en humörhöjare! Den är vacker och fylld av glädje och värme. Därmed inte sagt att du ska låta bli att skriva om deppiga och sorgliga saker! Vad du än skriver om gillar i alla fall jag att läsa. Fortsätt som du gör. Var du.
    Kram!


  10. Helena skriver: 15 mars 2020 kl 15:10

    I mitt fall skulle jag aldrig kunna motstå att ta hem en rosa valpmage//Helena.A.


  11. vilo skriver: 16 mars 2020 kl 15:31

    Kära Elsa! Finns det möjlighet att dela upp din text i flera stycken så det blir lite luftigare att läsa? Tack för dig och din blogg. Jag uppskattar den högt – och den gör mig glad. 🙂


Dela på:
Laddar