Det är december och det här knäppa, omskakande, långsamma och samtidigt uppsnabbade året börjar lida mot sitt slut. Vi kikar på hur allt började, på vintern, och allt som hände då: I januari visste vi inte om pandemin än, vi var ovissa om allt som skulle komma. Jag var ändå inte så där tacksamt glad som man borde vara när man inte har en pandemi att hantera, för vi hade inget hem för tillfället och fick bo hemma hos olika kompisar. Det var såklart otroligt snällt, men det är aldrig samma sak som att få vakna och somna i sin egen säng. Det gick såklart ingen nöd på oss, men alla med sköra psyken vet ju att det kan man ju intala sig själv hur mycket bäst man vill inte blir man stabilare för det. 😬 Lite fina minnen från januari var när Sofia och jag hade det urroliga jobbet att samarbeta med Antikmässan. Vi fick åka upp till Sala och titta på antikviteter så flotta att man inte vågar röra. Det fanns vintervalpar i Strängnäs: ELLE-galan gick av stapeln och jag fick utmana min höjdskräck med att hänga på Grand Hotels tak. En från dåtiden och en från framtiden. Ett annat urmysigt minne var när Sandra och jag hade bloggkonferens på Ett Hem. Tänk, sova bredvid en kompis. Så mysigt. Längtar. En fransk indiefilm om en kvinna i Paris som blir lämnad på sin födelsedag och fastnar i den, vaknar upp varje morgon och försöker lista ut hur hon ska undgå att bli dumpad. Tänker jag när jag ser den här bilden. I januari var det premiär för Äkta Billgrens. En reality-serie som jag och min familj spelat in under ett år som sändes på SVT. Jag hade så många blandade känslor inför detta. Jag fick massa frågor om varför pappas fru Julia inte var med tex, vilket var svårt för mig att bära eftersom det såklart inte hade med mig att göra. Jag ville ju att serien skulle föra oss närmare, vilket den också gjorde. Så Äkta Billgrens är nog det jag är mest tacksam över från året fastän jag får lite ångest när jag tänker på den. Men det ligger ju hos mig, jag är en linslus men hatar att vara exponerad. Jag vill bara att alla ska vara vänner. Så här tio år efter skilsmässan är det fortfarande min enda önskan. <3 På premiärdagen ordnade mina kompisar så fint med middag på Tranan där jag fick äta min absoluta favoriträtt Pelle Janzon. och sen filmvisning hemma hos Tove med champagne! Bästa vännerna har jag! Så fina!! I januari var jag med i Värvet. Hade panik över vårt hem som jag bara inte fick tiiiiill. Stressen över att vara så dålig på att inreda när det är det man ska vara bra på? Skäms. Men nu! Mycket bättre. Vintern rullade på i vanlig takt. Vi var tillsammans, gjorde vintriga saker på helgerna. Mamma, pappa och jag var på DNs framsida. Så här såg Lynn och jag ut. När jag tittar mig i spegeln idag ser jag att jag åldrats. Känner ni det också? Att det här året liksom var som tio år? Tur han läker allt. Vill hämta från förskolan bums. Gotland fick man fortfarande åka till i februari så det gjorde vi. Där stannar vintern kvar lite längre och det är helt stilla och så lugnt vid havet förutom vågorna som stormar in över stenarna. På min födelsedag åt vi lunch på Vina. Vintern rullade på och vi roade oss så gott vi kunde. Tulpaner och vårljus, och en pandemi som började tåga in och skrämma slag på alla. Ingen visste hur det skulle bli, kanske var det över till sommaren? Men först skulle det ju blir vår. 🌼
