Idag är det äntligen julafton, hurra! God jul på er gullisar. ✨ Och eftersom jag har bloggat sen 2009 (egentligen december 2008, men då firade vi jul i Thailand och jag har inga bilder från det) är det dags för en julaftonssummering enligt tradition! Vi kastar oss tillbaka i tiden och börjar med julen för sju år sedan: Julen 2009 Detta var sista året vi firade på riktigt i mina föräldrars lägenhet, det vill säga våningen vi flyttade till 1996 och som jag flyttade ifrån när jag flyttade hemifrån i gymnasiet. Hela julen präglades såklart av den underliggande känslan av att allt inte stod rätt till i min familj, och bara något år senare var de ju skilda. Men som vuxet barn i en familj som firar jul ihop utan drama eller bråk förträngde jag ju det och njöt av idyllen. Vi spelade kort och tände brasa. Pontus firade med sin familj i Strängnäs och några dagar senare var vi förlovade. På kvällen gick jag hem till Sandra som hade fest. Vi drack bubbel i rödvinsglas i hennes vindslägenhet på Nortullsgatan och jag kände att jag precis stod mellan tonåren och vuxenvärlden denna julen, 23 år gammal. Julen 2010 Året efter åkte Pontus och jag till hans familj i Strängnäs och firade jul. Vi var nygifta, dödskära och i huset bodde förutom vi en kull nyfödda taxvalpar. Helena hade skaffat höns så vi åt ägg från dem till julbordet och utanför fönstret låg Strängnäs skogar täckta av snö. Efter Kalle Anka tog vi bilen in till stan igen och tillbringade julaftonskvällen hemma hos mina föräldrar. Men snabbt som attan gick vi vidare till fest hos Ludde, Sandras dåvarande pojkvän och blev fulla istället. Julen 2011 2011 var året då jag struntade i att dokumentera julafton som jag brukar med bilder från morgon till kväll. Min mamma och syster följde med till Strängnäs och det mesta var upp och ner detta året. Mina föräldrar separerade och nu började en ny tid av jular. Nya hem och nya konstellationer. Julen 2012 Året efter, 2012, bodde mamma i en ny lägenhet på Floragatan och vi bestämde att vi skulle fira där! Louise, som ju kommer från Trollhättan, hade ingen familj i Stockholm och fick hänga med oss. Vi gick till kyrkan och tände ljus, Stockholm var täckt av snö, vacker på ett orimligt vis, och julgranen proppfull av paket. En kompensationsjul helt klart. Jag minns hur perfekt snöig denna julafton var. Finaste på många år. Julen 2013 2013 var ganska likt. Förutom att stan var tom på snö, inte en endaste flinga singlade ner och det såg ut som en deppig höstdag. Louise firade med oss igen och var brunett istället för blåhårig. Jag var rödhårig som vanligt och hade fått någon knäpp pepparkaka i bud som jag hade med mig. Julen 2014 2014 bestämde vi att vi skulle göra lite annorlunda. Pontus och jag hade köpt en egen lägenhet och alla fick komma hem till oss på julaftonsfrukost, både hans familj och min. Vi skippade julklappar, eller hade varsin och en lottdragning. Vid lunch packade vi en låda full med godsaker och tog katten med oss till Strängnäs. Där låg hundsängarna fulla med golden retriever-valpar och jag borrade ner mitt ansikte i deras varma päls. Julen 2015 2015 var jag ju gravid och tänkte rätt mycket på det där med egna traditioner och val. Att ha en egen familj och samtidigt hålla på våra traditioner. Vi firade som vi gjort förr hemma hos mamma med massa julklappar och gran från landet som vi huggit själva, tände ljus, målade naglar och spelade spel. Det var mysigt, och jag minns att fastän jag "bara" var i vecka 20 eller nåt så kände jag mig superhöggravid. Blev lite retad för det, men är glad att jag maxade alla såna känslor nu. Julen 2016 Julen 2016 var riktigt himla vidrig. Men jag vet inte hur mycket det märktes utåt. Man vet ju aldrig vad andra människor går igenom, men de flesta har ju något eller någon att sörja vid jul. Det är då allt kommer fram. Jag väntade på ett samtal från min läkare men fick inget svar, så jag bestämde mig att låtsas som inget och fira jul ändå, så gott det gick. Dukade upp julfrukost hemma hos oss. Lynn var en himla gullegris, tur att hans kinder och lukt bakom öronen var som en drog som gjorde mig lugn. Jag ammade som en galning också, ville bara känna trygghet och närhet. <3 Årets julklappar såg ut så här. Och Pontus var en klippa som gav mig massa kärlek. Sigge hade gjort rocky road. och Mira såg ut som hennes personlighet. Alla som känner henne vet att hon är exakt så som den här bilden. Som att man alltid stör henne i hennes viktiga ärenden. <3 Vi tog en promenad, till Katarinakyrkan. Min fina fina mamma. Jag tände ett ljus. Tog en gruppbild. Och Helena hade med Daphne, världens gulligaste tax! Sigge hade med sin kompis Martin. Jag tycker alltid att det ska vara en extra med på jul, det är fint att öppna sitt hem då. Och annars såklart. Men speciellt på jul. Lynn fick en kälke och sen började mitt livs tuffaste vinter. Men i mars fick jag reda på att jag var färdigbehandlad och då infann sig en livspepp utan dess like! Plus lite sorg såklart, om vartannat. Julen 2017 Förrförra året var en helt underbar jul! Vi firade hemma hos oss igen och var orimligt pepp och glada. Lynn var prick ett och ett halvt och började fatta att det innebär paket och annat kuuul! Vi bjöd in våra familjer på frukost. Mira, latmysan, låg i sängen. Andrea hade med sig sin kompis Erika. Julpussen!! Minns hur det kändes denna julen, så himla bra inombords. Det är så knäppt egentligen att jular är så lika innehållsmässigt, men känslomässigt kastas man, iaf jag, fram och tillbaka varje jul. Vi tände ljus som vanligt. Jag var tacksam. Pappa kom på fika! Åh. Alla dansade. Eller, pappa dansade inte för pappa dansar inte... Julen 2018 Förra året var en usel jul. Jag hade influensan i en evighet och på julafton, efter två veckor hemma i badkaret med Outlander alla säsonger på datorn vaknade jag upp med 39 graders feber. Så jag tog två Alvedon och bet ihop. Åkte till mamma för att fira jul. Jag ville ju inte ligga hemma själv. Ni vet ju hur man blir när man är sjuk. Självömkande och svag. Drog på mig rött läppstift och försökte fake it til you make it. Haha, kämpar på med bloggcontent här, sjuk och jävlig. Sigge och Anna hade gjort sin goda rocky road. Och jag var iallafall lycklig över min nya ring. Känner fortfarande pirr varje gång jag tittar på den. Mysigt att vara med alla. Pontus och Lynn hade klarat sig från att bli smittade. Men på nyårsafton skulle Pontus få influensan till slut han med och sen hade vi båda lungsäcksinflammation och lunginflammation. I år är vi vaccinerade. Bästa som finns på julafton <3. Viktigaste i livet är att bilda hög. Pappa skulle komma förbi så mamma målade en teckning till honom att han skulle få indisk mat och en öl av henne i julklapp. På eftermiddagen var jag så slut av febern att det bara var att säga hej då och godnatt, åka hem till badkaret och Outlander och vara sjuk i några veckor till. Idag är det julafton igen och jag är inte sjuk! Så glad för det! Hoppas ni får en underbar dag med allt ni önskar. Hörs imorgon! <3<3<3
