Promenera hem genom Stockholm på kvällen. Se solen gå ner över de toppiga gula husen, vattnet vid Slussen färgas rosa och svanarna böja sina långa halsar och borra ner huvudena innanför fjädrarna för natten. Ostron, naturvin och råbiff mitt på dagen. Råbiff med tunt hyvlad champinjon, naturvin som är dimmigt och med små små bubblor i. Ostron så mineraliga att de smakar ädelsten och hav. När Pontus sitter i Lynns rum och övar Mozart. Letar efter tangenterna, rynkar pannan, glider in i något annat och sjunger för sig själv. Ligga på golvet med Lynn och prata om hans liv. Vilka han leker med på förskolan, vad han tänker på, vad han längtar efter, vilka han gillar. Vi pratar om sommaren och Gotland och potatisen vi ska sätta där. Om alla hundarna i farmors hus, om glass och om Pingu. Öppna dörren till min ateljé och mötas av ljuset. Sätta på en knastrig gammal jazzskiva på LP-spelaren, tända ljusslingan bakom spegeln, hänga upp de nya klänningarna, rätta till galgarna och smyga bort till mammas rum, knacka på och fråga om hon vill äta lunch med mig idag. Få tisdagsinfall och köpa hem hummer och räkor från fiskaffären, öppna en flaska cava och ha mitt i veckan-dejt med Pontus medan Lynn kollar på Fem myror och vi rostar bröd och brer aioli på. Komma hem till Sofia som fyller bordet med maträtter jag inte ens visste fanns. Friterade risottobollar, tonfisk och kapris, äppliga oliver och bröd man kan bryta. Öppna alla fönster i Gotlandshuset och låta kossornas luft göra korsdrag genom varje rum. Höra trämobilen klonka mot sig själv, se linnegardinerna fladdra och så ljudet av de gamla fönsterhasparna som sätts på sin plats. Stå i vårt lilla kök, sätta på minihögtalaren i fönstret och sakta börja med kvällens grillmiddag. Självklart ett glas kockvin till. Man vet inte riktigt vad alla gästerna gör men man hör rösterna från trädgården. Folk kommer in och frågar om de kan hjälpa till med nåt, jag säger till vad dukarna finns i för skåp på övervåningen och så häller jag blandade frön över kvällens stora sallad. Sitta på den sommartorra gräsmattan i vår trädgård och titta på körsbärsträdets mönster röra sig över ladugårdsväggen. Öppna upp famnen och den lilla varma morgonrocken när Lynn kommer springande, naken och huttrande från det hundrade badet med Pontus i Östergarnsvågorna. Springa sträckan från där vi bor, via ladugårdarna, kossorna i hagen och längs med strandkanten ända ner till stenbryggan i Svajde och sen kasta av sig träningskläderna, ha bikini under och med ett stort kliv simma rakt ut i vattnet. Städa hela huset, plocka blommor och strån från trädgården, bädda mjukt och fint och visa kompisar runt i vårt hus när de kommer på besök. Peka på nya loppisfynd, sånt vi snickrat ihop, nya ställen att slå sig ner och läsa bok och sen lämna dem att själva göra sig som hemma. Lynns hår som står rakt upp när han blickar ut över naturreservatet Visne ängar. Långsamma skrattfyllda planeringsdagar med vänner man jobbar med. Öppna datorn, skriva ner idéer och tankar för framtiden. Få sånt som innan kändes avlägset att bli självklara mål. Dricka mängder av kaffe och tappa bort tiden. Perfekt hår och sminkdag i kombination. Så ovanligt och lyxigt när det händer. Utsikten från min sida av sängen. När solen nåt vattenglaset och morgonrocken ligger slängd över ottomanen redo att kläs på och göras frukost i. Borsta tänderna i vårt badrum på Gotland. Titta på varje kakelplatta som att den är värd sin vikt i guld, studera fogar och ojämnheter i putsen och tänka att de mellanrummen är mina. Lynn i Andreas gamla manchesterjacka som hon hade på 70-talet, solnedgång över majsfältet och knastrig smågrus under skor i storlek 28. Tänk att jag fick allt detta i år. Ska ta till vara på alla de tillfällena nästa år, och tänka att de kommer vara värdefulla sen även om de känns som vardag när de kommer. Det är ju sällan stordåd man minns, utan korsdrag, smågrus och mellanrum. ?
