Då kickstarter vi önskaveckan med ett inlägg önskat av Bella. Hon ville att jag skulle sno fem blogginläggsrubriker från olika bloggar och fylla i själv. Utmärkt idé. Jag valde fem olika och de kommer här! Jag länkar rubriken till inlägget jag hittade den på. Hashtag livet Johanna Bradford bloggade så fint om livet som pågår mellan blogginläggen. Det vi inte visar. Jag kan tänka på det ibland, hur mycket vi inte vet om varandra och samtidigt mycket såklart. Vardagslivet som pågår, känslor och tvivel, kämp och fina stunder som inte delas. Som det ska vara såklart. Jag hittade några skärvor av verkligheten i Johannas vardagsanda som kommer här nu, som en påminnelse om att allt inte är filtrerat, fixat eller skapat för att inspirera. Men det gör ju livet så som det är mest ändå, och mer och mer kommer gränsen suddas ut. Förhoppningsvis utan att tumma på det som är privat, utan för att visa att vi alla delar de vanliga tankarna. En ärrad och dreglad på mage och vardagslivet. Familjefoto som beskriver våra personligheter. Världens godaste köttbullemacka. Andrea på Gotland. Pepp med kompisar i baksätet på väg. Lycklig morgon med sladd. Här är vi nu-sms som skickas inom familjen. Mysiga badrummet vi levde i första Gotlandsåret. Jag vaknar alltid först. <3 Hur går det med hälsoåret, Elsa? Underbaraclara har berättat om hennes hälsoår. Bra sätt att se på det tycker jag, ge hälsan ett helt år, minst. Om jag ska vara ärlig så känner jag mig kanska sunkig just nu. Otränad, svag, plufsig, osnygg. Mitt fysiska hänger ofta ihop med mitt psykiska och just nu när inget är som vanligt är det en påfrestning. Men jag går i terapi och jag försöker jogga. Men jag längtar till gymmet, längtar efter att ta ut mig på riktigt, men är faktiskt väldigt försiktig. Vill inte bli förkyld, vilar hellre än tränar hårt. Så det går inte så bra. Men jag är frisk och återbesöken på Karolinska har gått bra. Jag längtar efter den där riktiga energin, och att känna mig fin. Som jag ju gör ibland. Det går i vågor. Ibland finns det inte riktigt tid för en själv bara. Kanske i sommar. Nya rutiner, bästislunch och att plåta en kampanj höggravid! Oj den här är inte lätt, men kanske därför kul! Petra Tungårdens inlägg (grattis till Harry <3!) kommer i kortversion med tillbakablickar här. Först angående rutiner så har jag faktiskt många nya. Jag köper min lunch take away på lilla cafét Fred på Fredsgatan, jag har börjat med stora värmeljus istället för små i mina ljuslyktor och vips känns det mer Ett Hem hemma, hehe. Jag har dessutom börjat ta långpromenader själv på söndagsmornarna. 10000 steg innan kl 7. Kanske låter helt bisarrt, men för mig är det ett underbart sätt att hinna få lite egentid som inte innefattar jobb och där jag kan ta mig runt stan utan att möta en människa och samtidigt känna ro och andas frisk luft. Att sen komma hem till nyvakna killar i pyjamas som gör frukost är ju det absolut lyxigaste. Sen kan jag slappa med dom i deras tempo. En bild från en bästislunch den här tiden i maj förra året med Tove och Alice. Sånt kan man fortfarande göra om man vill. <3 Och här är en bild från maj 2016 när jag var höggravid och filmade min sista dag med Äntligen hemma innan bf. Vi gjorde picknickkorgar hemma och sen minns jag hur jag skulle gå en liten bit på väg till ett programledarmingel i Hanna Peters trädgård men att bara gå några meter var helt omöjligt. Sen sa Hanna och Karin att de var sotis på mig som befann mig i ögonblicket innan man blir förälder, att det är en magisk tid. Jag förstod såklart vad de menade men kände mest ont, var trött och så uttråkad på att vara gravid. Men nu förstår jag. Så lätt att säga att man verkligen ska njuta varje dag, efteråt. När man är i det är ju det ens verklighet. Som med allt. Man måste vara snäll mot sig själv också, det tänker jag vara sen när jag är 90 och blickar tillbaka på allt. Så vill jag se ut i sommar 1,2,3,4,5,6,7,8 Sandra Beijer summerade sin drömsommarstil. Här kommer min. Med luftiga klänningar, gummistövlar och oborstat hår. Kanske på väg till ridningen med tightsen i min stora väska. Knyt i midjan, ränder och pasteller med svärta i. Ballerinaskor och sandaletter som hänger på foten när man är ute och tar ett glas vin. Som klapprar på klinkergolvet. Silkesscarf runt frisyren, stora solglasögon och luftiga bomullsärmar. Vita klänningar som andas ballerina och teater. Drama och volym, knyt på axeln och i ryggen. Nyckelben och djupa ringningar, fram eller bak. Bara ben, myggbett och skoskav. Blåmärken på cykelsmalben, pärlörhängen och saltvattenlockar i håret. Som Marianne när hon är i Italienhuset de hyr i Normala människor. Vintageklänning och Birkenstocks, körsbärsglass i strut. Guld och silversmycken blandat, osminkad, solbränd och obrydd. Med näsan i en bok. Korgväskor och mjuka kavajer med knyt i midjan, linnebyxor och skjorta i kjol. Svart klänning till solbränd hy. Så vill jag se ut i sommar. Saker jag saknar, inte saknar, inte kommer sakna, inte kommer glömma Slutligen kommer här Sofia Woods blogginlägg inspirerat av Manrepeller som får en att reflektera över den här underliga tiden som kommer färga oss och våra barn för resten av livet tror jag. För det kommer ta lång tid innan allt blir som vanligt, om någonsin. Men kanske är inte det bara till ondo. Saker jag saknar: - vara spontan i vårvärmen och inte behöva tänka, bara röra kroppen dit den vill - vardag och helg, där inte alls sammansmälts och blandas med varandra till en smet - glada miner på gatan, varma kramar, trånga restaurangbesök och kärleksfester Inte saknar: - stress och press att svara på mail på minuten de kommer, påminnelse på sms och sen ett till mail på det - instagramflöden med otroliga resor, snabba uppdateringar och ständig jakt på det mest spännande livet - överfixade måltider, superstylade lägenheter och dyra statussymboler Inte kommer sakna: - känslan av att alltid oroa mig för att göra fel, vara oklok, missat en regel eller rekommendation - rädsla för att bli sjuk eller att någon i ens närhet ska bli sjuk - fnasiga torra händer med blodiga sprickor i huden som svider av handsprit Inte kommer glömma: - närheten till vänner och familj, vad som är viktigt och räknas i slutändan - generositeten på internet när alla delar sina känslor, tips, knep, recept och upplevelser - det är nu det gäller, vänta inte på att göra det du drömmer om eller längtar efter Puss!
