God morgon! Sista dagen här på ön vaknar jag med ett oväntat molande inom mig. Pirret igår har maxats och övergått till någon form av nervositet. Hur ska hösten bli? Kommer lugnet och styrkan jag jobbat upp här på ön hålla i sig? En grej som jag kände starkt i våras som jag verkligen vill bli av med helt är rädslan för att inte duga och jämföra mig med andra. Tänka att jag inte har något att komma med, behövs jag ens? Istället för att fokusera så himla mycket på hur jag uppfattas och om jag behövs ska jag försöka känna efter vad jag själv vill. Just det där med att lyssna och pleasea mig själv först för att må bra är en grej jag tampas med för min hjärna blandar ihop det med att vara ego. Kan ni också känna så? Att ni inte "får" lyssna inåt, göra det ni vill och behöver, tycker är kul och ta tid för det för att det upplevs som att roffa åt sig? Sätta sig själv främst är att inte se andra. Oron att slappna av så mycket att man råkar göra illa andra och får skämmas är en känsla som verkligen funnits starkt i mig sen jag var barn. Så jag kämpar emot den. Hoppas verkligen det här långa sommarlovet gör att jag landar mjukt i stan. Empatisk mot både mig själv och andra. Lugn, inte stressad, nyfiken, sätter mina behov långt fram men klampar inte på någon annans för det. Där vill man ju vara. Ska det vara så himla svårt? Lyckas ni? Sista dagen alltså. Det blir som vanligt en mix av att försöka hinna se allt jag vill, städa och packa. Imorgon ska jag dyka ner i poolen som är Stockholm. Pang bom börjar jobbhösten med fotograferingar, skrivjobb, möten och provningar. Jag har en mailkorg som behöver mig och en stad som kallar. Men först måste jag ta ett djupt andetag av hav, kalkig grusväg och nyskördad åker. Klappa på kossorna, dricka kaffe i trädgården och pussa på min familj som jag inte kommer träffa igen förrän på måndag kväll. Jag skulle vilja rekommendera några saker om ni är sugna? Först vill jag skriva lite mer om White Lotus som jag nu sett klart och är fullständigt golvad av. Jag vet att det finns en del delade meningar om HBO-miniserien men jag känner starkt att det är exakt den här typen av tv jag vill titta på. Välskrivet, vackert, finurligt, mörkt, roligt, knäppt, rappt och spännande. White Lotus utspelar sig på ett lyxhotell på Hawaii där ett gäng överklass-Amerikaner checkar in och ska tillbringa en vecka. Det blir tydligt vilka skillnader som finns mellan de som arbetar och de som är gäster. Man fullkomligt avskyr de krävande bortskämda gästerna. Men samtidigt finns det något mänskligt i dom och efter några avsnitt inser jag att jag hatälskar alla karaktärer. Vissa hade jag kanske velat se mer av. Serien innehåller ett gäng välskrivna roller, även för kvinnor, även för mogna kvinnor (halleluja!) och seriens urhandling är en eventuell mordgåta. Men det den egentligen handlar om är relationer, klass, USA, naturen och drömmar. Serien tar oss verkligen med till Hawaii och det varma ljuset, de skummiga vågorna är allt jag behöver titta på efter år av längtan till varmare länder jag inte varit i. Jag minns inte när jag var långt från Sverige senast. Men i White Lotus är vi med i paradiset. Om än ett skruvat sådant. För er som vill ha en spännande podcast att lyssna på vill jag tipsa om Deathbed confessions som finns på Spotify. Jag sökte efter den mest nerladdade podcasten och hittade till den här som är en välberättad true crime om människor som delar stora hemligheter på sin dödsbädd. I de första två avsnitten får vi följa med till Hollywood 1910-tal och filmens stora genombrott. Det är en spännande berättelse om Margeret Gibson, en filmstjärna, och hennes hemlighet. En nyhet som damp ner i mailkorgen och som jag blev väldigt glad och spänd på är att en av mina favoritkonstnärer, som nu har en stor utställning på Louisiana för er som är i närheten, kommer designa sin alldeles första egna inredningskollektion för ingen mindre än Svenskt Tenn! Det kommer bli otroligt gissar jag. Dessutom kurerar hon utställningen i butiken och hänger sin egen konst som hon skulle hänga den i en egen miljö. Så här skriver Svenskt Tenn på hemsidan om kollektionen Den Diskreta Charmen som öppnar i höst: "I sin allra första inredningskollektion, som hon skapat exklusivt för Svenskt Tenn, finns allt som behövs för en stunds avkoppling. Brickorna bär Mamma Anderssons karaktäristiska motiv och utmärkande färgpalett, och teservisen är en blinkning till Japan och hennes egen vurm för träsnitt. Tevärmarnas form är ursprungligen svärmodern Kajsas komposition, och den mjuka pläden skapade hon för att föra tankarna till ett murrigt höstlandskap. Namnet ”Den Diskreta Charmen” kommer från filmtiteln Borgarklassens Diskreta Charm av Luis Bunuel, 1972. Den refererar bland annat till konstnärens eget förhållande till den borgerliga traditionen, både på gott och på ont." För er lyllosar som har ett Köpenhamnsbesök planerat vill jag tipsa om Cecilie Bahnsens guide till sin stad. Jag älskar när personer jag inspireras av gör små stadsguider till staden där de bor för man hittar alltid till de lite mer gömda pärlorna som inte redan tagits över av turister. Cecilie tipsar om utflykter och gallerier, barer och gator. Här kan ni hitta guiden på Vogue Scandinavia. Via Mad o bolig hittade jag till Josefin Vibes otroligt mysiga sommarhus i Tisvilde. In och sug ut den sista musten av sommarhusidyllen och inspireras! Jag tycker hemmet är så harmoniskt och mysigt i färgval, modigt i konst och vackert i design. Älskar varje grej. Här hittar ni reportaget och de fina bilderna har Peter Kragballe, med det otroliga efternamnet, tagit! Ha en härlig torsdag, vi ses i Stockholm! <3
