Jag får så himla mycket frågor om mitt hår på Instagram och här i bloggen så nu är det dags för en redig långgenomgång. Hur jag gick från fnösketorrt fras till långt svall. Ingen kort resa, och så här i efterhand är det ju helt enkelt bara min frisyr från när jag gick i sjuan jag har landat i igen. Men så här har det iallafall gått för mig. Jag är mellanblond med självlockigt/vågigt hår. Jag har alltid haft massa tovor och torrt frissigt hår. Ni kan läsa om min tov-historia här. Anyhow. Jag har alltid fått mycket komplimanger för mitt hår. Hela min barndom är människor som kommer fram och tar på mitt hår, berättar att jag har så vackra lockar och borde ha det exakt så här för evigt. Det gjorde att när jag sen kom in i puberteten och ville revoltera liksom inte alls ville ha mitt naturliga hår längre. Jag ville se ut som en filmstjärna, seriefigur, inte vara på riktigt. Klassiskt fly lite från mig själv. Tog typ femton år att hitta tillbaka. Min bästis Caroline hade superblekt hår och 50-talsstil. Det ville jag också ha. För då fick man vara kurvig och inte tjock. Jag blekte det i Alice badkar, klippte en page och kom på att jag ju skulle göra en dramaserie på SVT och hade fått jobbet som natuligt blond med långt hår. Fick skäll. Befogat. Jag gick Södra Latin och lekte Marilyn. Jobbade som pointer på Trädgården sen och hade alltid lösögonfransar och rött läppstift när det var helg. Det blev långt och slitet, det blekta klarade inte av att växa utan bröts av så fort det nådde axlarna. Jag minns att det var ett infall. Jag var vid Gamla Brogatan och gick bara in på en drop in-frisörsalong och sa gör vad du vill. Rött? frågade frisören. Javisst sa jag. Så jag blev rödhårig, gjorde slut med min kille och bestämde mig för att det är nu, 22 år gammal, som jag blir vuxen på riktigt. 2008 startade jag den här bloggen, och då såg jag ut så här om ni minns. Samtidigt jobbade jag på Beyond Retro med Louise. och 2009 träffade jag Pontus. Det röda håret kunde växa sig långt till skillnad från det blonda. 2010 fick jag jobbet som programledare för Melodifestivalens webbsändningar. Emir på Corinne & friends blev min frisör och det var han som tog det röda till en ny nivå. Nu var jag programledare och en karaktär. Min yrkesroll och mitt privata började smetas ihop. Här har han satt i löshår inför en livesändning i Luleå. Jag fick så mycket komplimanger här att jag blev generad. Det röda gick verkligen hem 2011. Det blev mitt signum. Ibland blev det superrött, som här. Detta var ju extremt!! Ibland färgade vi det lite mörkare. Men ändå Jessica Rabbit-känsla. Detta är från 2014. och här några veckor efter färgningen. Det var det trista med det röda. Det tvättades ur fort och jag var tvungen att färga utväxten ofta. Nyfärgat igen i april 2015. och i augusti 2015 bestämde jag att nu är det nog. Nu måste det här stackars sönderfärgade, sönderlockade, sönderstylade håret få vila. Vem är jag ens där under allt fix? Så jag bad Emir bleka bort det. Två helblekningar krävdes det. Plus en toning. Men ändå var det rätt gult där i början, eftersom jag varit rödhårig så länge. Jag kämpade på med silvershampoon för att hålla det ljust och vitt. Men bestämde att detta är starten på min egen hårfärgs tillbakakomst. Inget mer blekande eller färgande! På hösten 2015 blev jag gravid och ville ännu mindre hålla på med håret. Men jag lockade det fortfarande. Hade ofta uppsatt i två tofsar för att dölja den dåliga kvalitén. Emir öppnade egen salong och Hanna & Amanda köpte Corinne & friends. I den vevan bytte jag frisör och började gå till Camilla på Creative headz här på Hornsgatan istället. Hon fick bara toppa mig och lägga inpackningar. I maj 2016 var min utväxt så här och mitt hår så här kort. Som ni ser lockade jag det fortfarande. Med locktång. I juni föddes Lynn och mitt hår var det sista jag tänkte på. Under sommaren växte det på och började få lite längd. Utväxten nådde ner till örat nu. I november 2016 gick jag till Camilla igen och lät henne klippa upp håret. Så de slitna dubbelblekta topparna snart skulle vara ett minne blott. Här ser man tydligt var min färg börjar och slutar. I mars 2017 var det dags igen. Det blekta håret slets verkligen brutalt mycket, så nu klippte vi upp det rejält. Här rök de sista blekta topparna! Lite mer än ett och ett halvt år efter dubbelblekningen. I september hade det växt så här långt! Sommaren gör verkligen susen för håret. Ingen locktång och inga produkter, bara mitt hår. I november förra året var mitt hår så här långt. Och mörkt! Jag har märkt hur det skiftar färg efter säsongen. Allt sånt älskar jag med mitt hår, att det liksom jag lever och förändras med vädret. Här har jag dragit en liten locktång i för bildens skull, men de tillfällena kan jag räkna på en hand senaste året. I januari 2018 var det kortare igen. Viktigt att toppa sig ofta och en redig bit då och då för att hålla kvalitén uppe. Inga produkter till vardags och inga värmeverktyg. Bara bra schampoo och balsam (jag varierar märken, får ju många bra i pressbud). och nu ser det ut så här! Tillbaka till där jag var i sjuan, men desto visare och mer nöjd med det mamma och pappa gav mig. Puss!
