God morgon! Idag har vi vart här prick hälften av tiden. Fyra veckor av semestern har redan gått. Men det är ju också på ett sätt som att den börjar nu. För nu är parkeringen vid Ljugarns strand fullproppad, det strömmar reggeamusik ur högtalarna på bruna dörren, igår åt vi två glassar och mailen ekar tom. Ingen hör av sig, alla har fullt upp med sitt. Men första halvan av ledigheten är kanske den viktigaste för mig. Det är då jag verkligen kommer ner i varv, långsamt och njutfullt. Nu är jag exakt där jag vill vara. Redig och ledig. Idag ska vi till tippen med den enorma sudsmatta som följde med huset när vi köpte. Ingen som nämnde att den ingick kan jag berätta, och nu har vi lyckats bända ner den från ladugårdsväggen där den satt fastspikad, såga itu och snart ska den upp på flaket. Den är nämligen asgammal och livsfarlig plus supermöglig. En mardrömsstudsmatta utan nät. Armeringsjärnet vid fönstret i ladan är också borta, så nu ska det målas. Alla fönster skulle må bra av att målas, och alla grusgångar skulle behövas rensas. Men gräset är klippt igen, klippet har hamnat på rabatterna för att hålla fukten nere och på onsdag får vi besök. Men nu ville jag hoppa till något annat en liten stund. Jag har ju nästan slutat summera åren som går i bloggen. Förr avslutades varje år med att månad efter månad benades ut. Jag vet inte varför, tröttnade kanske på formen? Men det finns något fint med att inte hela tiden blicka framåt, prata om det som sker nu. Det finns så mycket som hänt som man bara ser när man tittar tillbaka. Och så är det något visst med bilder från kallare tiden när det är sommar. En påminnelse om att allt har sin tid. Därför tänkte jag nu lite då och då gå igenom året som gått. Kanske har jag lärt mig nåt? Kanske ser jag något nytt i det som verkade så vanligt då? Kanske är jag sentimental för att på ett halvår har det hänt så himla mycket med Lynn och så ska vi flytta också? Vi får se. Kanske slinker det med några ärliga tankar på vägen, några bilder som jag aldrig skulle valt. Sånt som är svårt att få med i stunden. Det är ju det bästa med bloggformen, man har en skatt som är ens liv att titta tillbaka på ibland. Och nu kan vi vips förflytta oss till årets sista dag, till baskrar och vantar och frostiga fönster. Nyårsafton 2018. Så spännande med julgranen här. Undrar hur det kommer se ut på Mosebacke? Kommer den vara lika Disney där? Jag antar det. Jag minns pirret här iallafall. Vi hade barnvakt. Lynn var på kenneln och Pontus hade planerat hela dagen utan att jag hade en aning. Så mysigt. Önskar i hemlighet att varje dag var så. Att det fanns en plan från morgon till kväll. En tydlig riktning och ett perfekt tempo. Konstigt egentligen att jag är frilans. Min personlighet skulle älska att ha tydliga ramar. Fast å andra sidan vilket jobb överraskar en med arbetsuppgifter under dagen man inte har en aning om vad de är? Eller, kanske de flesta nu när jag tänker efter. Stark gran detta året. Den höll länge också. Vinterkläder är kanske de snyggaste kläderna? Man är aldrig svettig och rufsig. Jämt nyduschad, välkammad och sminkad. Vi åt sedvanlig lunch på Urban deli med de som var hemma i stan. Vi blir fler och fler för varje år. <3 På kvällen åt Pontus och jag romantisk middag på Mäster Anders. En restaurang jag bara går till på vintern. Mmmm dimmad belysning och Pelle Janzon. Nu kom jag på. Jag hade ju lungsäcksinflammation här! Eller influensan?? Jag fick ju influensan innan jul och hade hög feber hela julen och precis på nyårsafton mådde jag bra och dagen efter nyår fick Pontus influensan. Sen hade jag ont i lungan i fyra månader. Man glömmer lätt. I år ska vi definitivt vaccinera oss, typ i oktober om det går. Men här på 12-slaget var vi magiskt båda friska samtidigt. Den enda korta stunden och det var väl symboliskt. Några dagar in i januari. Tolv sekunder efter att den här bilden togs hoppade Lynn upp i sängen, studsade till, hamnade under överkastet på något sätt och trasslade in sig. Sen innan jag hann blinka ramlade han ner från sängen på huvudet ashårt och jag fick panik. Man vill ju inte vara den där föräldern med mobilen i handen när ens unge ramlar. Fy. Fick ångest och hade det ett bra tag. Några dagar senare är jag i ateljén och jobbar. Den här tjejen hittade en klänning som jag helt hade glömt bort. Den låg instoppad bakom massa andra och är helt olik alla andra jag hyr ut. Inte lång, sval, rak och flowy. Enorm tyllkjol, hellång, paljetter, tyll, Dior-känsla. Längtar tills jag får se bilder från bröllopet. Om du förresten hyrt klänning från mig och gift dig, skicka supergärna en bild så jag får se! Eller tagga mig på Instagram. 12 januari. Middag på Mäster Anders igen med mina bästisar. Jag blir varm av att se dem så här. Längtar tills de kommer hit i augusti. Alice har ju inte ens varit här i huset. Jag ska bädda fint åt dem, sätta fram blommor som avsnittet av Girls när Marni piffar och sen jäklar ska vi ha det mysigt. Mmm knäckig creme brulée i januari en lördagskväll med bästisar. Det är nåt att njuta av att vi har framför oss. Myset är ju det enda man saknar på sommaren. Att få komma in i värmen från kylan. Några dagar innan ELLE-galan var jag hemma hos Sofia och jobbade. Jag minns för jag hade fått samtalet från Cia om att jag skulle få priset Årets influencer (Vem vinner nästa år? Har ni några gissningar???) men ville inte säga något till nån. Det var min egna hemlighet fram tills dagen. Lemonad vid Sofias köksbord. Alltid så mysigt och varmt hos henne. <3 17 januari hade pappa vernissage. Det var också första gången vi filmade med Äkta Billgrens. Även det var en superhemlighet jag bar på. Ville så himla gärna säga så jag slapp hemlighetshålla detta stora som kändes så fint. Att vi skulle få ett eget program, jag och min familj. Om konst, kultur, vintage, livet och på SVT av alla ställen. Drömchans. Och den 18 januari var det dags! ELLE-gala och jag gjorde mig fin. Minns att jag tänkte att kanske någon undrar varför jag har mygga här? Men folk har ju fullt upp med sitt eget, lurkar inte efter sånt. Men det var så stort för mig att ha ett tv-team hela dagen överallt så jag gick och spände mig och tänkte att alla kollade. Nervös och pirrig. Så vann jag! Och vi fick sova här, i ett fint rum på Grand hotel. Att jag som pr-ansvarig på Beyond Retro skulle bli upplockad av fina modetidningen ELLE och börja blogga och sen tio år senare stå här med pris i handen och tv-team flåsande i nacken hade jag aldrig kunnat föreställa mig. På spat dagen efter, med apelsinklyfta och njut i kroppen. Stunden efter anspänning är alltid den bästa. När man bara får vara sig själv, slappna av, inte prestera något alls och bara vara tacksam. Den 21 januari fick mamma och jag det fina uppdraget att åka till Borås och gå på Textile fashion center och lära oss allt om hållbart mode. På riktigt! Allt från återbruk av textilier till byggandet av textila blodkärl fick vi grotta ner oss i. och framför allt pratade vi om vikten av cirkulär ekonomi inom mode som kommer bli framtidens grej. Alltså att företag kommer vara tvugna att använda sig av sånt som redan producerats för att kunna sälja sina produkter. Nyframställning är definitivt på väg bort. Vi har redan producerat allt vi behöver i klädväg, nu gäller det för företagen att lära sig överleva i en värld där vi blir mer och mer medvetna och krävande konsumenter med kunskap och hållbarhetstänk. Det är en verklighet, inte bara greenwashing. Här i centret sitter mängder av experter och ekonomer som hjälper företagen att komma vidare, det är vi superbra på i Sverige. Otroligt hur fabriken och textilindustrin som alltid varit så stark i Borås har lyckats använda sin kunskap och gått vidare in i framtiden med den. Istället för postorder, cirkulär ekonomi inom mode. Och utbildningar såklart. Den 27 januari hade jag bara fyra dagar kvar som 32-åring och vi gick på vår första lägenhetsvisning för året. Vi hade varit på en visning på en lägenhet på Fiskargatan tidigare på hösten, men då hade jag inte filmat som jag ju gjorde på stories. Mina mest tittade stories detta året har varit på de från lägenhetsvisningar. Alla ville hänga med bakom kulisserna. Tv-teamet också såklart. Den här lägenheten på Tjärhovsgatan hade perfekt läge men alldeles för mycket renovering för oss. Inrökt och någon mystisk värmelösning med varmvattenberedare i badrummet etc. Men den blev dyr, för om det är nåt vi älskar i Stockholm är det ju att få sätta vår egen prägel. Den här lägenheten på Hornsgatan hade jag väldigt gärna köpt. den var perfekt. Men tyvärr låg den fel. Och sen var det februari. ✨
