foto: resume Hur länge har du bloggat? I lite mer än fyra år här på Elle. Innan bloggade jag ju faktiskt lite på Beyond Retros blogg, det var så Emma på Elle hittade mig och jag började blogga här också! Hur såg din bild av bloggar och bloggare ut en månad innan du själv började blogga? Jag hade helt ärligt himla dålig koll på bloggare och bloggandet. Jag visste att Sandra bloggade och var himla duktig, men annars läste jag bara streetstylebloggar och sånt till jobbet. Vilken var den första blogg du förälskade dig i? Sandras eller Alix eller Stockholm Streetstyle. Jag har så himla dåligt minne, det kanske var någon helt annan? Hur känner du inför dina första blogginlägg, när du såhär i efterhand läser dem? Åh så knäppa! Förstod nog inte om jag skulle skriva om Beyond Retro, mig själv, kläder, vanliga dagar eller megaprivata saker. Tittar jag på de första inläggen hittar jag liksom bilder på när mina kompisar badar, vilket iofs är lovely men just då fotar jag inte längre. Även detta knäppa inlägg om att det finns bra pris på cava på Kvarnen är så himla random. Nu är jag mer uppstyrd, och kanske lite tråkigare på köpet. FAST jag fotar mycket bättre och vågar skriva saker jag faktiskt känner. Hur många bloggar återvänder du till regelbundet som läsare? Kanske tio? Kolla till höger för att hitta blogglista! Av de bloggar du läser, hur många procent är dagboksbloggar och hur många är ämnesbloggar? 100% dakboksbloggar med temainslag. Mest vintage, mode, resor och musik. Nämn en bloggare som verkar väldigt olik dig, vars blogg du tycker om. Kristins, hon skriver så himla roligt och sjukt. Nämn en bloggare som verkar väldigt lik dig, vars blogg du tycker om. Karoline och jag är lika bra på att posea. Vad tycker dina närmaste om att du bloggar? De har nog vant sig vid att kameran ofta är med så här efter fyra år, och eftersom de läser bloggar, bloggar själva eller känner folk som bloggar förstår de grejen. Den vanligaste kritiska kommentaren jag får om att jag bloggar måste vara "är det inte jobbigt att alltid behöva fota?" och det är det ju såklart inte, bloggen är ju självvald och inget straff. Tycker folk som känner dig att du är dig själv i din blogg? Ja och nej. Oftast ja hoppas jag. Har du hittat en fungerande gräns för hur privat du vill vara i din blogg, eller tänjs den gränsen hela tiden? Man blir nog mer och mer stängd ju större bloggen är, och eftersom jag jobbar med offentliga saker så som teve tex så blir man ju tyvärr extra noga med att inte släppa på alla hämningar och gå loss med för mycket privat. Fast när det gäller kärlek har jag ingen gräns, det är nog mer tråkigheter och sånt som innefattar andra människor jag vill bevara för mig själv och mina närmaste. Nämn några saker som du aldrig bloggar om, och varför. Jag bloggar ej om sånt jag inte pratar med mina vänner om, som sport och bokföring tex. I vilken utsträckning bloggar du för att få bekräftelse, tror du? Jag bloggar för att berätta något, precis som jag programleder eller skriver. Fast hade ingen reagerat hade jag absolut slutat med detsamma. Tror du att en kan lära känna en person genom att läsa hens blogg? Ja, fast många luckor fyller man nog i med sin egen fantasi. Det gör man ju med IRL-relationer också såklart. Har du träffat folk irl efter att ha fått kontakt med dem via bloggen? Ja! Både bloggträffar och drinkar i Paris har jag varit på! Tror du att det kan vara skadligt för vissa personer att blogga? Nej. Varför skulle det vara det? Alla måste ju få chansen att göra sin röst hörd om man känner för det. Eller Breivik och andra manifesterande galningar behöver ju inte höras jättehögt. Har du någonsin blivit sårad av någonting som skrivits till/om dig i kommentarer eller i andra bloggar? Absolut. Blir ledsen av varje semitaskig kommentar, om jag inte är på toppenhumör och med massa kompisar/vargen bredvid mig så jag kan skoja bort det direkt innan det satt sig. Har du själv skrivit saker du ångrar i din egen eller andras bloggar? Jag är den sämsta kommenteraren som någonsin bloggat, så nej. Ska absolut bli bättre på att peppa det lovar jag här och nu! Någon gång har jag gjort ett känslomässigt utspel, ångrat jag mig och tagit bort inlägget, fast det var många år sedan nu. Det handlade om en liten väska med min lägenhet i miniatyr som en person på tv4's hemsida gjort och skickat till mig, eftersom jag jobbade för dem då kände jag mig himla glad och utvald tills jag såg att det var till massa andra också och blev ledsen. Himla fånigt och naivt och inte alls taskigt av någon såklart. Hur ser bloggandets nackdelar ut, för dig? Som med alla jobb tar det tid, kan vara trist, ger presationsångest, känslospel och osäkerhet. Fast här är det jag som bestämmer, pratar högt och säger vad som intresserar mig. Här delar jag med mig av små historier och visar bilder från igår. Här är det jag som berättar hur det var på jobbet och när stora livsomvälvande saker händer. Det är så himla fantastiskt, som en andra familj med massa hemliga personer! Tror du att du fortfarande bloggar om två år? Säkert! Med bulle i ugnen och sjurummare! A list about my and other blogs!
