Nu i december firar min blogg 10 år. Jag har alltså bloggat i 10 stycken decembrar av mitt liv. Eftersom året närmar sig sitt slut och ett helt decennium av decembrar har passerat tänker jag att det vore fint att summera de i lite olika blogginlägg. Vi backar bandet tio år och kikar på hur mitt december såg ut 2008, när jag var helt färsk bloggare på ELLE, jobbade som PR officer (älskade min titel!) på Beyond Retro, var singel efter ett längre förhållande med Oskar och sen några år tillbaka bodde på 24 kvadratmetrar i en etta vid Mariatorget. Vi var ofta på hemmafest, eller snarare vinade, hos kompisar som hade egen lägenhet. Anna bodde med sin kille Joncha på Tavastgatan och deras lägenhet var så himla konstnärligt mysig och fin. Turkosa tv-apparater och Sex & the city-boxen Anna hjälpte mig med min nya kamera som pappa och jag köpt till mig och bloggen och så här avslutade jag blogginlägget denna fredag: "Mycket fin kväll. Sen gick jag till Acnes julfest. Det var helt galet. Alla var väldigt fulla och glada och det låg gorgonzola på toaletten. Har tyvärr inga bilder därifrån för batteriet dog. Next time, next time." Här kommer ett inlägg från dagen efter! På den här tiden var man ju ute två dagar i rad. Igår var jag på jullunch hemma hos Ann. Ann är min pappas assistent och en kär vän till familjen. Hon bor också väldigt fint, fast helst skulle hon bo i ett slott brukar hon säga. Min syster blev väldigt mätt. Hennes strumpbyxor har hon fått av en kompis och klänningen är från H&M. Jag hade en blommig klänning på mig. Från Beyond Retro. Ann har en hund som har ett blått och ett brunt öga. Tristan. Sen mötte jag Nanna och Naomi och gick till Spy Bar på 25-årsfest, drack glögg och åt lussebullar. En gosskör sjöng The Smithslåtar och ett halvnaket Luciatåg gled omkring och firade Lucia. En helt vanlig lördagkväll på Spy Bar helt enkelt. Där träffade jag Sandra och Ludde som är så fina. Ludde gillar inte när man säger att han ser ut som Brolle Jr. Jag bytte middag och vin mot lite bloggtips av Sandra. Vi har förövrigt stora planer på att dra till Frankrike när vi är 65 plus och äta frukt och dricka champagne hela dagarna. Något att se fram emot. Christian och Sandra. Ludvig Fick en kommentar på det inlägget tror jag. Mäkta stolt. Jag kämpade på med blixt och vitbalans, men framför allt ville jag berätta en historia i mina inlägg. Förmedla hur det var på riktigt, men visa det som var finast. Jag ville verkligen också förmedla min kärlek till vintageklänningar och visa att det inte bara handlade om mode för mig. 2008 var ju de flesta stora bloggarna modebloggare, men jag kände att jag inte passade in i den ramen, men som bloggare på ELLE fanns det ändå en anledning att prata kläder och hur de fick mig att känna, som här i inlägget Tyllsvans. Min finaste klänning är trasig. De flesta kanske skulle säga att det är något dåligt, men sanningen är att jag köpte den så. För 100 kr fick jag den och jag hade den på förra årets ELLE-gala. Vissa tittade lite konstigt på mig men jag förklarade bara lugnt att ”hon som hade den innan mig måste varit väldigt olycklig när hon hade den på sig sist.” Jag kan inte sluta fantisera om hur hon står där på sin prom och väntar på sin dejt och så ser hon honom kyssa en annan flicka! Hon kan inte vara kvar utan rusar ut i sin nyköpta klänning, genom törnbuskar och skogsdungar så klänningen trasas sönder. Så ligger hon där och snyftar i sin vackra, blåa klänning och när hon kommer hem packar hon ner den. Vill aldrig se den igen. Tills jag hittade den och gav den nytt liv. Jag gillar den mer än alla mina H&M-klänningar tillsammans, fastän tyllen hänger som en svans där bak och ena sidan är en stor reva. Kämpa 22-åriga Elsa! Och mer vintageklänningar här i inlägget som heter 34. När jag hittar fina vintageklänningar är de oftast i storlek 34. Det är lite mystiskt tycker jag. Var folk verkligen så mycket mindre förr eller har små klänningar längre livslängd av någon konstig anledning? Sjukt irriterande är det iallafall eftersom jag envisas med att tro att jag är liten. ”Jag har ju sjuuukt smal midja”. Ja, om man trycker allt kött uppåt och nedåt. I vilket fall som helst hetsar jag Anna och Annizeth att vara modeller varje gång jag hittar en sådan klänning. Här kommer ett litet urval. Alla klänningarna är från Beyond Retro. Jag bloggade rätt mycket från jobbet, hade ju ingen annan tid. Fantastiskt bra reklam för Beyond Retro var det ju också, och mitt jobb var ju att göra pr. 18 kommentarer fick detta inlägg. Då är det alltså mitt tredje inlägg på ELLE! Man kan säga att bekräftelsen gjorde att jag fastnade direkt. Det var så kul att skriva och fota och prata med läsarna. Jag minns inlägget Volang, om en Acneklänning. Den här får flytta in i min garderob idag! Vi kommer att bli bästa kompisar. Jag gick in på Acne och provade klänningen. Hade noll tanke på att köpa den. Hade absolut inte råd! Men den var så himla trendig då och så fick jag 20 kommentarer på inlägget. Så bloggar jag ju inte längre, det är en annan tid idag. Ett klassiskt dagens outfit-inlägg, från omklädningsrummet på Beyond Retro på Åsögatan där jag jobbade. Jag är väldigt sällan svartklädd. Men idag blev det så. Rött läppstift och fint skärp gör hela grejen. Tröja (ooups, samma som igår…) : H&M Kjol: Gina Tricot Skärp: Beyond Retro Skor: Zara Min stil 2008 var väldigt lekfull, seriefigursgullig och festlig. Folk trodde jämt jag skulle på maskerad eller att det var min möhippa eller nåt. Jag var bara så kär i idén att man kan uttrycka sig och vara teatral med kläder. Ville 0% smälta in och vara som andra, jag ville äga hela scenen. Dessutom var jag singel och så redo att hångla. I min Dorothyklänning som jag hade till vardags. Det var det! En recap på mitt första december som bloggare på ELLE. Hoppas ni gillade det, snart kommer 2009. Puss.
