Jag såg att Sandra hade fyllt i en lista som jag tänkte att jag också skulle fylla i. Lika bra att summera de här månaderna som ju varit de sjukaste jag upplevt i mitt liv. Både känslomässigt och fysiskt. Vad var bäst? Att få se Lynn utvecklas, lära sig krypa och gå. Vara med min familj. Att inse att jag inte behöver mer behandling och att köpa ett sommarhus ihop och alla dörrar för framtidshopp det öppnade. Vad var sämst? Att vakna upp efter operationen och må så fruktansvärt illa. Veta att Lynn är med mamma och Pontus uppe i rummet men inte kunna ta sig dig pga kaskadspyor av spinalbedövningen. Att vakna varje morgon och inse att jag aldrig kommer få vara gravid igen, ha mens, föda, få förlossningsrevansch, amma och kanske aldrig någonsin kommer få hålla en bebis i mina armar som är min. Att också vara rädd för att dö. Att få kallelser från Karolinska i brevlådan och att sövas utan att veta vad de ska hitta. Att gå på ELLE-galan och vara djupt olycklig. Att inte känna att min kropp tillhör mig. Att inte veta vad det är som pågår från halsen och nedåt. Att inte kunna sova. Att vara vaken när han sover. Vilken månad var din favorit? Maj. Varma sköna maj och alla roliga saker vi kunde göra ihop. Se Lynn i gräset. Se honom lycklig och oberörd och veta att jag kan ge honom det. 25 grader och sol och hålla handen på promenad. Gjorde du något du aldrig gjort förut? Många saker. Träffade nya personer och tackade ja när de bjöd hem mig, tex. Har du rest? Lite grann. Till Lissabon, Göteborg och Öland. Vad har varit svårast? Att få ihop det. Att sörja och gå vidare på samma gång. Att komma tillbaka till allt jag älskar men samtidigt inte gå ut för hårt. Har du lärt dig något? Att ingenting, ingenting, blir som man planerat eller trott. Det finns inget att vänta på. Allt man vill göra måste man göra. För sig egen skull. Och att jag klarar en himla massa. Både som mamma till Lynn och som person, på jobbet, som vän och som fru. Att det går att känna glädje och pirr igen. Fastän man tror att man aldrig någonsin kommer vara glad en endaste minut mer i sitt liv. Vad har varit soundtracket? Jag har lyssnat ganska lite på musik, men nu har Lynn lärt sig dansa så nu dansar vi till italo varje morgon! Älskar det. Mest till den här då som är vår favorit! Hade du några mål för halva 2017? Nej. Jag sätter inga mål för mig själv. Men jag försöker alltid göra det som får mig att må bra. En blandning av allt. Jobb, ledighet, läskiga saker, vila och fest. I en lagom mix. Vad ser du fram emot resten av året? Jag ser allra mest fram emot att fortsätta läka. Fortsätta ha roligt och att njuta av sommaren i vårt Gotlandshus såklart. Jag ser också fram emot att sluta tänka att allt är satt i sten. Det finns möjligheter, och det man minst anade är ju det som kanske gör en lyckligast, i slutändan. Tur att det är så långt dit! Translation: A list about the first months of this year.
