Vi började i min lilla lägenhet på andra plan. Vid Mariatorget och jag hängde där med Lizzie varje dag. På dagarna cyklade jag till mitt jobb som Beyond Retros press och Pr ansvarige och var ganska nybliven singel. Oskar och jag hade gjort slut och det gjorde knappt ont för jag var högt över molnen. En egen lägenhet på söder och ett eget jobb! Nu var jag dessutom på egen hand! Varje helg blev jag förälskad, i mina vänner, i bekanta, i vem som helst och det var så enkelt. Dagar av ztv, vintagekläder, press och kalas. Men efter ett tag var det nog. Jag grät över en ofrostad frys och drömde om lugn och ro. En varm trygg famn och inga fler tuffa reklamkillar att jaga efter och aldrig vara tillräcklig åt. Inga fler trötta lördagar med tysta frukostar och krossade drömbilder. Alltid säga ja när det ringer i telefonen och ha många jobb där största utmaningen är att känna sig tillräcklig. Sen flyttade jag. Ner två trappor. Vi hade golvfest Lizzie, Sandra, Thea och jag. Satt på mattan med kupade glas och vintageklänningar. Karaoke och män som kom hem till mig på natten och ställde sig på händer mot den omöblerade väggen med den fantastiska tapeten. Jag bjöd hem tidningar att beundra min lägenhet och hade hela livet framför mig. Så träffade jag honom. Vargen var något helt annat. Han kom från en vanlig snäll familj där ingen var kulturknäpp och allt var så där som man var svartsjuk på när man var liten och mamma hade loppiskläder i skolan. Vi hängde varje dag de första veckorna och jag kunde inte förstå hur jag hade sett någon annan någonsin någonsin! Så brann min lägenhet upp. Det kom mitt i mitt rosa moln, som en käftsmäll och allt rasade. Helvetet satte igång med sanering och tusen hej då till gamla fotografier som min döda Caroline tagit, klänningar som det bara fanns en utav och känslan av hemma. Jag kommer aldrig sätta min fot där igen sa jag och knackade på vargens dörr. Vi blev ihop. På grund av en brinnande tv, och obeskrivlig känsla av rätt. När lägenheten var klar och vardagen kommit tillbaka var det som att allt föll på plats. Jag klarade en lägenhet i lågor, jag klarar allt! Vardagen rullade på. Jag jobbade fortfarande med tusen saker men höll alla bollar i luften. Det var ju alltid som att komma hem till en självklarhet. På nyårsafton bestämde vi att vi skulle gifta oss. Jag höll det hemligt så länge det gick men till slut glömde jag ta bort ringen på en dagens outfit och så var det igång. I stadshuset sa vi ja till den långa versionen av den borgerliga vigseln. Det var hur riktigt som helst. Hela det runda rummet var knäpptyst, förutom mammas snyftande och surret från videokameran. Så åkte vi till Paris och hem igen, hade Stockholms vackraste fest och visste att vi skulle hålla för evigt. Vi hade ju såpbubblor på balkongen och vargen behövde inte en endaste gång se till att någon av gästerna fick en taxi bokad! Vi picknickade under eken och tusen bilder gick vi igenom sen. Så fick jag nytt jobb. I sju veckor skulle jag leda melodifestivalens webbsändningar, live och alldeles själv! Hur gör man sånt? Bort iväg på sjuveckorsturné och jag gav allt. Jobba dygnet runt, bita av två tänder, färga håret i hotellhandfat, fota, intervjua, gratulera! Sen kom Rockbjörnen och Har du hört den förut. Hemma i vardagen ville jag gå vidare lika snabbt som jag börjat och sa adjö till mitt älskade Beyond Retro. Det gick helt enkelt inte att inte utvecklas mer så jag valde mig själv och kände mig modig. Ni peppade mig och berättade att jag kunde göra allt, precis som efter branden kände jag att ju mer jag gör mig av med desto mer får plats! Vargen slutade också på sitt dagjobb och skrev en bok, en pjäs och en skiva i vår soffa. Sen skiljde sig mina föräldrar. Från ingenstans till hundra på två sekunder. Allt blev nytt och svårt på samma gång. Hur gör man när alla är ledsna i sin familj? Tur att vargen, Tove, Ak , Louise och Alice visste precis hur man ska bli lite starkare och känna att allt är ok och kommer bli bra. Mitt under en julgransvernissage, när jag skrev den här texten förra året, ringde de från tv4 och ville att jag skulle komma och casta för ett inredningsprogram. Jag åkte ut till Frihamnen och berättade om mitt drömkök, spikade i massa spik och ville inget hellre än att få det här drömjobbet. Så fick jag det, spelade in och visade att det går att vända på det man har för att få nytt. Det var mitt allra overkligaste jobb. På sommaren gjorde jag Sommar i P1, berättade om trasiga klänningar och gamla pojkvänner, spelade två låtar av Grimes också för att jag fick bestämma. Så skrev jag en bok under tiden. Hyrde ett kontor och skrev en bok. Boken som jag alltid velat ha i min hand, i hyllan på mitt samvete. En beskrivning av min outtröttliga kärlek till vintagekläder, hur man shoppar dem och gör dem till en del av en personlig och unik stil. Mitt i det mötte jag Lotta, den vackraste människan man kan hitta i en knarrig kontorsstol. Hon var precis som jag, med tusen jobb och ändå blicken kvar att alltid söka efter det finaste och vi fyllde sidorna med 50-talsbarnböcker och kontraster. Nu sitter jag i soffan vargen skrev sin första musikal i, den soffan som faktisk ska ut och bli en ny. Fast en gammal såklart. Vårt nyårslöfte är nämligen att investera lite mer i oss själva. Vi har ju slitigt så hårt! Tänk vad som hänt på fyra år. Vad döljer sig då nästa fyra? Det finns inga gränser för det har jag lärt mig själv. Nja, ni har hjälpt till såklart. Härom dagen fyllde min blogg fyra år. Varje dag under fyra år har vi setts! Grattis till oss! My blog turns four years this week! Happy birthday to us! Read the text about these three years by clicking the flag below.
