Det har ju blivit väldigt mycket inredningsinpiration, känslor och loppisfynd här på bloggen det senaste. Hoppas verkligen att nästa veckas mix faller alla i smaken, då är det nämligen önskevecka här på bloggen. Och jag vet att jag inte borde tänka så mycket på att pleasea alla med blogginnehållet, eftersom det gör att jag tappar min inre äkta röst, men samtidigt är det ju helt ointressant med en blogg som är frånkopplad sina läsare så det viktigaste är såklart att hitta ett mellanting där alla, inklusive jag, kan få finnas och känna sig sedda och hörda. Jag tycker det är intressant hur man ser på en blogg utifrån också, som ett tvärsnitt av en människa och hens tankar. Så är det såklart på ett sätt, som här där ni fått följa med mig i mitt liv i elva (!) år. Men det är också inte alls ett tvärsnitt. Bara för att det kommer många blogginlägg om loppisfynd i rad betyder inte det att hela min hjärnkapacitet går ut på att tänka på loppis (hehe okej kanske lite) utan jag har ett virrvarr av tankar och känslor här inne som jag kämpar febrilt med att försöka få ordning på. Jag lovar. Jag vill verkligen att varenda del av mig ska komma fram i bloggen, jag vill att den ska vara personlig, nära och äkta. Och jag skäms såklart över hur mycket jag funderar på världsliga ting, som lägenheten och min familj (viktigt dock såklart) och kanske glömmer att titta utåt och se den stora verkligheten mer. Jag har fått ett trygghetsmönster som gör att jag försöker finslipa de saker i min närhet som betyder mest, men livet och världen är ju såklart större än så. Det blir jag påmind om i hårda och smarta kommentarer. Och det gör skillnad, jag skriver ju om detta nu. Ni når mig, det gör ni verkligen. Och just därför tänkte jag att vi kan ägna detta blogginlägget till bara gott. Sånt som betyder nåt på riktigt för fler människor än mina nära och kära, sånt som inte bara inspirerar och ser fint ut, utan konkreta saker vi alla kan göra nu i jul (kanske kan det bli en följetong?) som gör skillnad för flera. Jag tänkte på detta en del igår och kom på följande saker, kan inte ni fylla på i kommentarsfältet så kan vi inspirera fler? Då kör vi. - Nu när julen närmar sig och många köper julklappar kan vi ju välja att köpa så mycket som möjligt på välgörenhetsloppisar. Stadsmissionen, Röda Korset, Hjärta till hjärta, Humana och Erikshjälpen ger alla sitt överskott till välgörande ändamål. Under önskeveckan kommer ett helt guideinlägg till vad och hur man kan köpa julklappar second hand. - Jag donerar varje år en peng till Unicef och på deras sida kan man köpa julklappar och gåvokort som gör skillnad för alla barn. Just nu dubblas också alla pengar vi donerar av Akelius foundation. Även Rädda barnen gör det enkelt och tydligt varför vi ska skänka pengar till deras verksamhet då 89% går direkt till sjukvård, vatten, mat, skolundervisning och skydd mot våld, övergrepp och diskriminering. Att minst 100 miljoner barn runt om i världen inte har ett hem att gå till på kvällen är en oerhört skrämmande siffra och gör det väldigt tydligt att vi befinner oss i en kris, när man nu så här inför jul kurar ihop med sitt eget barn i soffan som har det tryggt och skönt hemma. Att ett enda barn ska behöva sova ute eller irra runt i natten sökandes efter skydd är svårt att ta in. Men vi kan göra skillnad genom att enkelt swisha till 900 6008 och markera vår donation med FÖRÄNDRA. - Jag var på en jullunch härom dagen och pratade med min bordsgranne om hur de skulle fira jul i år. Hemma sa hon, tillsammans med min mans familj och hans vän. Han har ingen egen familj att vara med och hänger ändå här ett par gånger i veckan så det känns så självklart sa hon. Och det fick mig att tänka på alla jular vi hade Olle Ljungström sovandes på soffan inne i hörnrummet, och hur självklart det borde vara att öppna upp våra traditioner för människor i vår närhet som kanske inte har en så enkel jul. Som inte bor nära sin familj, som är i sorg eller separation eller bara behöver pausa från sitt eget liv och sina egna rutiner en dag. För julen är ju jobbig för många människor. Den förknippas med så mycket skört, visar upp allt det där som skaver i en familj. Så här inför jul är vi alla inåtblickande, ska bara jobba undan allt innan ledigheten, går på julfester och förbereder. Men ser vi varandra? Kanske är det viktigare än någonsin just nu att titta upp och verkligen lyssna när vi frågar varandra vad ska du göra i jul? Och öppna upp våra hem för de som har svårt att svara på frågan. Min dröm har alltid varit en stor brokig nära familj. Jag tror många av oss skulle vara lyckligare om vi vågade öppna på de där stängda familjedörrarna, tror ni inte? Har ni några erfarenheter av otraditionella julkonstellationer som inspirerar, dela gärna! - Julen är en bra tid att utvärdera sina traditioner. Hur vill vi ha det i vår familj? Vad har vi för värderingar? Vi är inte religiösa, men på julen har vi som tradition att alltid gå till kyrkan och tända ljus för alla som dött i vår släkt. Och våra vänner som inte överlevde tsunamin, för tacksamheten att vi är friska och tillsammans. Det är en fin stund av att verkligen tillåta sig att känna alla de där känslorna som lätt bleknar bort i dimman av vardagspusslet och banala småproblem. Tacksamhet är något jag försöker jobba med varje dag, eftersom jag ser att det är den enda vägen till riktig lycka för mig, och inse att den strävan och de drömmar jag har framåt inte behöver krocka med att jag då och då vågar stanna upp och känna ren och skär tacksamhet och till och med skuld. För hur bra jag har det, hur bra allt gick till slut, vilken tur jag hade och för att det finns bra och dåliga sidor inom mig och det är okej. Men man kan starta nya traditioner också om man känner att det behövs. Istället för paketberg och köttbullskoma, nya saker att längta efter kring jul. För några år sedan, när jag var alldeles för ledsen och skör för att kunna uppskatta det helt, föreslog Pontus syster Fanny att vi skulle ha en önskegran. Vi skulle skriva våra drömmar, önskningar och tacksamheter på små papper och hänga upp i granen. Sen efter jul skulle vi läsa upp dom för varandra. - Julen är en utmärkt tid för de där svåra samtalen tycker jag. De där som är så stora och filosofiska och kanske skaver lite. Att prata med barn om framtiden, miljö och känslor kring jul som ett lackmuspapper på deras riktiga mående tex. Fråga hur de mår, fråga vad de drömmer om, vad de tänker om världen och jorden och vilja vi är. Vad vår mening är. - Vi rensar bland Lynns kläder då och då och ni inför vintern har han fått nya termobyxor och en jacka. Så hans gamla urvuxna overall och kängor ligger där med andra för små varma kläder i en Ikeakasse på vinden. Först tänkte vi sälja dem, men det kändes sådär, sen tänkte vi skänka dem till typ Stadsmissionen, och det kan man såklart göra. Men sen kom vi på att vore det inte bättre om de gick direkt till en familj som behövde dem? En ensamstående mamma skulle kanske bli superglad av Lynns gamla fina overall, bra gedigna kängor och galonbyxor inför jul. Så Pontus letade och letade men hittade ingenstans man kunde ge kläderna direkt till någon som behövde dem. Så nu ska vi skänka dem till en affär. Men visst borde det finnas och det kanske det gör? Har ni något tips? Så kan vi alla rensa i garderoberna inför jul och ge de varma kläderna direkt till de familjer där de gör mest skillnad. - Förra veckan var jag i dalarna och fick se hur en ekologisk gård som odlar alla möjliga grönsaker överlever i generationer på marginaler. Kravodlingarna kräver otrolig fingertoppskänsla hos bönderna och jag blev verkligen imponerad av kunskapen, tiden och kraften som låg bakom den här gården som en hel familj jobbade på och försörjdes av. Så nu i jul kan vi ju verkligen försöka gynna dessa svenska KRAV-bönder och köpa deras grönkål, rödkål, morötter och palsternacka om vi kan? Vilka är era tankar kring stora och små saker vi kan göra för att göra skillnad i jul? ⭐
