Här kommer en lätt modifierad lista från Underbaraclara som jag fixat med så den ska passa mig som ju inte har ett barn än, men ett på G i magen. Lite tankar på hur livet är så här i vecka 19, snart halva vägen fram. När blir du mamma? ✰ Den 13 juni räknade mina gravidappar ut, och den 13 juni sa barnmorskan när hon tittade på bebisens storlek sist. Sen kommer den ju såklart när den vill, om jag får välja allra helst tidigt i juni för det är allra finast då, plus att man får hela långa sommaren med en bebis. Plus att min mamma fyller år den 1 juni och det är världens bästa datum (Marilyn fyller år då också) med prästkragar och jordgubbstårta. Slutet på juni är ju mer högsommar, alla har slutat skolan eller vill fira midsommar. Men allt blir bra såklart. Själv fyller jag år i februari och kan inte rekommendera. Var graviditeten planerad? ✰ Ja, vi bestämde oss för att börja efter sommaren i år och blev med barn himla fort i september redan. När berättade du om graviditeten? ✰ Jag berättade för mamma dagen efter testet. Jag gjorde det tyvärr när vi körde bil och hon var på väg i en tunnel så min storasyster fick ta över ratten så vi inte åkte rakt in i en bergvägg. Men alla överlevde och mammas lyckliga urgrundsvrål kommer jag aldrig glömma. För mina närmaste vänner berättade jag samma kväll och för resten av mina nära och kära sa jag det veckorna som kom. Jag var väl i v. 6 när jag började berätta men väntade till v. 15 med att säga det här vilket kändes som en smärre evighet såklart. Hur många barn vill du ha? ✰ Både jag och Pontus kommer från 3-barnsfamiljer så 3 om vi kan och känner för det sen. Tätt ihop eller långt isär? ✰ Kanske långt isär. Min lillebror är fyra år yngre än mig och jag minns så himla tydligt hur det var när han var bebis och tyckte så mycket om det. Min storasyster är 9 år äldre än mig och det var också helt magiskt att ha någon så gammal som hela tiden kunde berätta om livet och mens och fest och vara på ens sida. Men kanske runt 3-4 år mellan, men samma här, de får man ju se om man har makten över. Har du oroat dig mycket under graviditeten? ✰ Jag oroar mig hela tiden. Nu när jag sitter och skriver det här tänker jag på hur jobbigt det kommer vara sen på måndag när jag ska på RUL och de berättar att den tyvärr varit död i flera veckor inuti mig. Är halva tiden övertygad om att den inte existerar, andra halvan ignorerar jag det och tittar på bilder på fina barnvagnar och planerar skötbord. Mycket blandade känslor alltså. Hur har graviditeten känts hittills? ✰ Jag blev illamående i v. 7 och det höll i sig till v.14. Jag kunde inte äta och om jag åt var det tvunget att vara någon form av snabbmat. Att stå och laga något, eller värst av allt hacka grönsaker, var otänkbart. Sen i v. 14 slutade alla mina besvär och lever ganska normalt skulle jag säga. Förutom att jag sover mer, dricker sjuka mängder vatten, har fått tillbaka min matlust plus extra och börjar känna av foglossning. Det som jag tänker på oftast är att jag inte känner tydliga fosterrörelser. Det vore så fint att få göra. Jag tränar likadant som jag gjorde innan jag blev gravid också vilket jag hoppas kunna göra hela vägen fram. Gillar du att vara gravid? ✰ Nja. Hittills har det ju mest handlat om att den ska leva och räkna veckor tills man får prata med ett proffs igen. Jag hade verkligen helt andra förväntningar på att vara gravid. Jag trodde nog att när man väl får plusset på stickan så är man safe, eller iaf att när man går förbi v.12 så är man safe. Men vad än statistiken och logiken säger så är det ett himla tänkande och oroande mest hela tiden tycker jag. Rent fysiskt är jag väldigt positivt överraskad till hur snygg man blir med gravidmage, brösten är ju underbara, än så länge har jag till och med midjan kvar fast det där med bättre hy och hår vet jag inte. Mitt hår är alltid risigt och min hy är alltid torr. Fast nu har jag lite extra finnar också. Men det känns underbart att ha en bebis i magen. Det är så himla kul att göra något för första gången och liksom ha en plan, en dröm och något att se fram emot i livet. Ett stort steg liksom. Det kan jag gå omkring och njuta av. Ska ni ta reda på vilket biologiskt kön det blir? ✰ Jag har aldrig riktigt tänkt på att göra det innan i livet, men när vi väl blev med barn kändes det som något jag ville. Så jag frågade Pontus och han kände likadant. Så kanske från och med måndag har vi ett namn vi kan börja kalla den. Fast jag vet ju att det är en pojke. Jag bara vet det. Hur tänker du kring förlossning? ✰ Förlossningen känns främmande för det är så mycket jag kommer göra innan. Efter rutinultraljudet börjar ju det riktiga boandet. Redan dagen efter ska jag på min första gravidyoga och sen veckan efter ska vi på nästa möte hos barnmorskan och ta reda på fler kurser man kan gå. Jag tittar på One born every minute och har sett alla avsnitt två gånger nu. Jag vet att vissa är rädda för förlossningen och inte vill läsa/höra/se innan men jag är tvärt om. Jag pausar i krystskedet, zoomar in och försöker förstå. Hur i hela friden ska det här gå till? Men är inte rädd. Det kanske kommer. Hur tänker du kring första bebistiden? ✰ Jag har nog en väldigt förskönande bild på det lilla paradis som är bebisbubblan. Haha, det kommer inte alls vara som jag tror. Nej, det blir troligtvis precis tvärt om. Jag hoppas att vi klarar att hålla oss relativt lugna, får ett barn som inte har för ont och att även vi går in i bebistiden utan massa ärr från förlossning, separation etc. Men allt går ju, man får göra sitt bästa. Det kommer finnas gosiga stunder också, det är jag säker på. Har ni bestämt namnen sedan innan? ✰ Japp. Förnamn och två mellannamn oavsett vad det blir. Men de håller jag hemliga fram tills den kommer tror jag, för man vet ju aldrig om det ändras när den är ute. Mamma var helt säker på att jag var en Gina tills jag var ute och helt uppenbart var en Elsa, tex. Translation: A list about my pregnancy, from Underbaraclara.
