Jamen nu var det väl ändå rätt länge sedan Pontus fick chansen att berätta hur vi egentligen lever vårt liv? Eftersom det var kärlekshelg i helgen och bröllopsdag så är det väl ändå på sin plats. Jag har ingen aning om vad han kommer skriva till bilderna, det får vi se nu. Puss! Då var vi tillbaka på Ett Hem igen! Ni vet där jag & Pontus firade vår 10-årsdag för en vecka sen. Ni får tänka att det är nu, det som händer i bilderna - det blir bättre inlevelse då. Visionen med Ett Hem är att man ska känna sig som hemma, och Pontus tog dem på ordet. När jag kom ned morgonen efter vår firar-middag hittade jag honom nämligen sovande på soffan med en halvtömd whiskeyflaska bredvid sig. Sen klev han upp och gick ut till biblioteket, mycket förvirrad. Började yra om att han var nöjd med hur bokhyllorna blev. Jag valde att inte invända av rädsla att det skulle bli som när man väcks ur när man går i sömnen, ni vet att man blir knäpp. Jag lät honom hållas och spelade bara med istället. Om böcker kunde tala ändå va, vad skulle de säga då? Bergis nånting kryptiskt som "Du tror att du läser mig, men i själva verket läser du dig själv". Jag älskar citat. De låter som tagna ur Kung fu Panda. Jag älskar kung fu panda, det är min favvofilm. Har inte läst boken dock, har ni? "Rummet behövde färg", tyckte min man, så han målade över rummets stora tavla medan jag tog ett bad. Sen tog han en tidning ur vedkorgen och började oja sig över utvecklingen i Tjeckoslovakien. Apropå färg förresten, har ni hört hans nya musikprojekt, The Color Red? Det är en helt annan sida av hans musikalitet som får komma ut, där han skriver och producerar och så får nån annan sjunga. Första låten heter 'Disconnected' och är heeeelt gryyyyym, lova att ni hälsar till honom på insta om ni addar eller kollar in (eller kolorerar in, hallå änna publiken, hur é läget?!)!! Han har inte sagt nånting än på hela helgen, bör jag oroa mig? Näpp, inte jag inte! Jag passade nämligen på att gå på Ett hems gym. Har saknat att gå på gym sen 1949, när de inledde den här karantänen. Känns det som. Kände mig stark. Stark i fejset. Utanför vårt fönster bredde lärkstan ut sig i all sin prakt. Stockholm är som att åka till en annan stad, om man bor i en annan stad. Men nu gör jag ju inte det. Underbart vilket som. Ta-da-pang, nu dags för middag igen! Pontus var redan nere, han tror helt och hållet att han bor där nu. Han tror att han är i södra Frankrike där vi skulle ha vart och firat bröllopsresa nu, när han bläddrar. Personalen får jaga ut honom med sopkvast som en racoon från altanen i vilda västern. Ena väggen i köket är täckt av två skåp. Så smart inredning för att få plats med saker som kan va bra att ha i ett kök. De måste ha rest land och rike runt för att hitta två identiska skåp tror jag. Ser ni de två svarta strömbrytarna? Visst ser de ut som två Wall-E:s? Råkade dricka upp vinet innan jag hunnit fota det. Oj då.. Ahh.. I ett hems fantastiska orangeri. Efterrätten på vår femrätters var nämligen konceptuell, och var egentligen frukost. Så himla lurigt med menyer ibland! Efter frukost gick vi raka vägen till Ai Ramen och beställde nudelsoppa för att få tillbaka balansen. Mätt än idag. Efter det åkte vi för att ha en picknick med familjen och fira lite med dem, men eftersom vi praktiserar social distansiering kom bara min pappas hund Chipso, efter maträtten chips. Hur sjukt att han inte ens var född när vi gifte oss? Vi har fått förklara allt som hänt i efterhand. Och det är det som ni vet kära läsare som följt mig ett tag, många blogginlägg som har gjort. Av Sigge fick jag övre halvan av en skrivmaskin som man kopplar till datorn för att byta rad. Väldigt retro. Vaxdockor av min familj. Till middag ville jag ha nåt lätt, så jag lagade skivad tomat med aioli. Som jag garnerade med en havets wallenbergare och lite sparris och oliver och sånt. Avgudar mina fyra brevvikter. Då vet man exakt på vilken sida man är i boken, och var på sidan man slutade läsa. Vid nästippen på den högra sidan, helt klart. Det ser man för att den är hyffsat i mitten. Sen skickade gud en klänning till mig med bud. Gud skickar bud. Gudbud. Gudd-budd. Jag skulle gå och lägga mig tidigt, jag hade nämligen ett viktigt uppdrag morgonen därpå... Jag gav mig iväg i ottan till en secret location som vi brukar säga när vi pratar om en hemlig plats. Jag behövde nämligen ett nytt pannkaksjärn och ställde mig att göra pannkakor till en ny picknick. "Har ni sett min son, han är ungefär så här bred mellan axlarna?" Fyra nyanser av mjöl. Ponta gulle-snurre-päron-frulle. Var har Lynn varit under hela den här helgen kanske ni undrat, han brukar ju synas ganska mycket - nu var det väl mest Pontus. Jo han var mest busy i klätterställningen ska ni veta, han har precis börjat behärska den så det är det bästa han vet. Framåt eftermiddagen hade det dock börjat regna, så då var det dags att gå ned och hämta honom. Istället för sprängd anka till middag, testade jag att lägga dynamit i en kronärtskocka istället, och det blev så här fint. Ja hörni, det var min helg eller vecka eller vad det nu stod i rubriken till blogginlägget. Hoppas ni mår bra i den här mariga tiden.
