A - Andrea Min syster och jag hängde hela dagen igår. Hon kom förbi vid frukost och sen åkte vi på loppisrunda. När vi sitter i bilen är det som att tiden stått still de senaste tjugo åren. Vi sjunger högt till Lady Gaga, har svarta solglasögon på nästippen och tvingar mamma i baksätet åka in i biltvätten med oss fastän hon tycker det är lite läskigt. Andrea är den tuffa av oss, men när jag är med henne blir jag nästan lika tuff. Vevar ner rutan. Fyndar med självförtroende. Vänder oss mot solen i kön till första loppisen. På vägen hem säger vi högt - vi älskar detta. B - Badkar Det måste finnas ett badkar i vårt nästa hem. Jag vet inte hur jag ska klara mig annars? Tre gånger har jag badat denna helgen. Så fort jag känner en liten kall rysning genom kroppen smyger jag in, sätter datorn på toalocket och glider ner. C - Citronte Citronte i min nya loppisfyndade tekanna klockan tre i lördags. Det är så härligt att ha en egen liten kanna och grönt citruste är det godaste. Syrligt med honung, pressa lite extra citron i. Men det ska vara svagt. Påsen ska bara nudda vattnet, finns ju inget värre än bittert te. D - Dikena i Glömsta Våren har kommit till dikena i Glömsta. Jag såg det igår när vi gick från den lilla 1800-talshuset som är ett fik med läskig personal. Där man ber om ursäkt för att man finns och tackar för den äckliga linssoppan. Men man åker tillbaka för det finns inget annat där och våren syns så tydligt i trädgården. Ett naturreservat. Precis på gränsen. Kliver man över den lilla bron som går över en porlande bäck är man inne. Men vi kom inte längre än till parkeringsplatsen. Men jag såg den, våren i dikena. E - Ewald Vi kommer överens om att det var förvånansvärt bra bidrag i Mello denna vecka. Välskrivna låtar och snygga nummer. Många bra sångröster. Men ändå måste vi titta på de två klippen som är regel när Lizzie och Gustav varit hemma hos oss en Mellokväll. Först är det Karl för sin kostym. Den bästa mellanakten någonsin, med Danny och Gina Dirawi. Och sen är det Anton Ewald med Begging. Inte för att låten är fantastisk, men för hur han dansar. Baletthopp och New kids on the block. Den hetaste kombination jag kan komma på. F - Femton tusen Femton tusen. Så säger dom när dom ringer. Att det kommer kosta alltså. Att laga ringen. Jag andas djupt genom näsan och säger tack, men det blir nog inget. Måste se mig runt på andra ställen. Det kan väl inte vara rimligt? Men vad vet jag. Jag skulle säkert bara limma tillbaka diamanten och det är nog inte så de gör. Guldsmederna på Birger Jarlsgatan. G - Gråt Jag kan inte komma ihåg när jag grät sist. Det måste vara veckor sedan? Är det ett bra tecken? Förut skulle jag nog tänka så. Men sedan dess har jag ju blivit äldre och är inte längre rädd för gråt. H - Hemliga projektet Tyvärr har vi stött på ett litet problem säger hon i telefonluren. Jaha. Nu är det inställt tänker jag då. Nu blir det inget. Det var för bra för att vara sant. I - Imma Det är det första vårtecknet. När det ser ut som imma på fönsterna men det egentligen bara är all smuts som vintern lämnat kvar. J - Jag har köpt ett kompishårspänneshjärta till dig Skriver jag i ett sms. Mysigaste jag hört, får jag till svar. Det är från 1996, berättar jag sen. Luncha i veckan helt enkelt då svarar hon efter. K - Kontinentalt Vårkänslorna en fredag i februari när gatorna är torra och jag bara har en bomullsklänning under kappan. Men det är inte bara det. Det är mailet jag fick nyss som gör att jag är så himla glad. Och pirrig. Och livrädd. Och känner att det är helt självklart på samma gång. Så när Siri frågar om jag vill ha ett glas rött till vår ramen svarar jag ja utan att blinka. Den här dagen kräver en kontinental lunch. Rödvin och ramen med mina två kompisar och deras små barn. Jag har en rolig sak att berätta men jag väntar en liten stund. Lyssnar på planer om sommarhusrenoveringar och familjekalas först. Suger på karamellen. L - Linneöverdraget Bredvid vår soffa ligger ett stort vakuumförpackat paket i plast. Ett linneöverdrag till vår soffa. Ljust och löst sittande. Det får ligga kvar där i förpackningen över helgen så jag kan hitta rätt kuddar. Det måste nämligen bli en stor förändring, klart på en och samma gång. Som en make over-scen i en tonårsfilm vill jag att soffan ska gå från vinter till vår. Nu ligger den där bredvid, i väntan på sin stora reveal. M - Mailet med stort M Det är ett automatiskt mail, ingen mänsklig avsändare. Men jag vet vad det kommer stå där i. Ett ja eller ett nej. Jag öppnar det inte direkt. Jag ringer och frågar om jag får eller om jag måste vänta, vill ni ha med när jag öppnar detta frågar jag? Nej det går bra. Du kan öppna mailet. Så jag gör det. Inställd på att det ska stå nej. Men det gör det inte. Det står ja. N - Namnet Jag kommer på det. Vad hon ska heta. Om jag någonsin får en dotter. Det finaste och knäppaste namnet. Som får Lynn att framstå som Anders. Sen inser jag. Jag kommer inte få en dotter såklart. Jag kommer inte få någonting. O - Ontet Det känns när jag hostar. Fortfarande. Jag som trodde att Naproxen var något magiskt medel som tog bort inflammationer och gjorde lungorna hela igen efter influensan. Det kändes ju så när jag åt det första pillret, somnade och vaknade med bara ett molande ont. Inget huggande som innan. Jag ringde 1177 då, berättade som det var. Jag har lungsäcksinflammation och det gör så fruktansvärt ont när jag hostar. Som att revbenet är av, som att någon sticker med en kniv i sidan. Men sen fick jag Naproxen och nu vill jag inte äta. Och jag sover hela dagarna. Det kan inte vara rätt? Är jag drogad? Varför sover jag hela tiden? Hon svarade att det är precis som det ska. Att jag inte vill äta är helt normalt. Det blir bättre, och man kan äta det man vill, ofta och lite. Och det där med sovandet, det har inte med medicinen att göra. För den ska göra att man blir pigg. Men du är trött för att du inte har ont längre. Och äntligen kan du slappna av. Nu får du sova Elsa, nu kan du äntligen vila. Och jag började nästan gråta, för det var så fint. Hon sa mitt namn, och sa att jag var trött. Hon sa att jag fanns och var fin och att allt skulle bli bra. Men nu, flera veckor efter samtalet så gör det fortfarande ont lite ibland. Undrar om hon har ett direktnummer? P - Punschverandan Det kommer kosta dubbelt så mycket som vi trodde. Men jag älskar Pontus för att han bestämmer sig fort. Vi tar det. Vi måste ha vår punschveranda. Så om två veckor börjar de. Först skrapas allt, sen kör de alla fönster till en specialist i Klintehamn som varsamt kommer byta ut de gamla trasiga glasen mot hela gamla handblåsta. Sen körs fönsterna tillbaka, målas och när vi kommer dit i påsk ska det vara klart. Det känns inte som en renoveringslyx. Det känns som vår skyldighet till huset. Q - Q-tip När jag var yngre och förkyld hade jag en dröm om tops gjorda av is. Jag skulle stoppa ner dem i halsen och sakta låta de smälta över halsmandlarna. In i öronen skulle de också, kyla ner allt det varma och ömmande. Jag tror man får göra dem i små formar och ha i frysen. R - Ramen Ramen är fel säger mamma. Ta ut konstverket ur ramen och låt den hänga fritt. Tänk att en ram kan ta bort det vackra ur en målning. Jag säger: ramen är för liten, hade den varit större och klumpigare, liksom mer luft mellan så hade det varit bra. Ja, exakt, säger mamma. Och jag känner mig varm inuti. Jag hade rätt om en konstgrej. Jag sa rätt om ramen. S - Sura röda fiskar Har ni ätit Kolsvart Malmös sura röda fiskar? Gör inte det. Ni kommer bli beroende. T - Tre sorters apelsin I vår fruktskål ligger nu tre sorters apelsin. Jag förklarar för tjejen i kassan varför. De stora ekologiska är till morgonjuice, de mindre blodapelsinerna är godast att äta i klyftor och de små med blad är mest for show. U - Under duken Mamma köpte en spetsduk på den första loppisen. I bilen på väg till nästa lägger hon den över huvudet och säger - det är en vacker slöja det här. V - Varma andetag Jag vaknar när Pontus går och lägger sig. Typiskt. Jag som har känningar i halsen vill verkligen sova bort den här begynnande förkylningen. Men istället ligger jag vaken till kvart i tre. Ger upp. Går upp. Går ut till soffan och lägger mig där. Utan täcke och kudde. Vill inte ha det för skönt. Vill liksom straffa mig för det är redan så himla sorgligt att vara vaken på natten och då får inget vara mysigt. Allt ska vara så jobbigt som det känns inombords. Så ropar Lynn efter mamma. Smyger upp, ramlar runt på allt Duplo och går sen in till Pontus. Jag hör allt, ser ingenting. Jag sover utan linser. När han inte hittar mig där kommer han ut till vardagsrummet och lägger sig på mig i soffan. Sover med öppen mun och täppt näsa. Andas varma andetag på mig. Du är bortskämd med sömn säger jag till Pontus på morgonen. Jag har basala behov säger jag sen och vet att det är en lögn. Jag kräver så mycket mer än en god natts sömn. Jag vill ha det och varma andetagen. XYZ - ColdZyme Två gånger varannan timme ska man spraya med ColdZone ner i halsen och helt magiskt ska förkylningen försvinna. Eller aldrig bryta ut kanske det var. Jag sprayar och hoppas att det inte är för sent. Att det stannar nu. Att jag inte behöver göra tops av is. Å - Årstaviken Vi ska ta hand om dig idag säger Pontus när jag sitter med dator i knät och deppar efter frukosten. Fortfarande arg för att jag inte fick sova inatt. För att Lynn är 2,5 år och aldrig varit pappig. Iallafall inte klockan tre på natten. Vi går runt Årstaviken i solen som förra veckan. Kaffe tänker jag. Först kaffe. Sen kanske. Ä - Äventyrsbad. I vårt badkar. Alla tre får plats. Plus Babblarna. Vi häller vatten på varandra med de loppisfyndade sandlådeleksakerna jag köpte igår. Efteråt sitter Lynn som ett litet bebisknyte i en handduk i Pontus famn. Jag känner mig äntligen pigg. Det var helgens tredje bad. Det behövdes. Natten är glömd. Ö - Ödet Tyvärr har vi stött på ett litet problem, säger hon i telefonen. Hon fortsätter - nejnej, det är inte inställt. Det är bara ett käpp i hjulet. Vi kommer hitta en ny person, det är inte hon som är viktig, det är ni. Det hemliga projektet är fortfarande på. Det kanske är ödet. Att jag skulle få ett mail med JA, inte få sova och känna mig lite ur balans idag. Kanske är jag skakad? För det är så mycket med mig som jag inte vet hur det kommer att bli. Kanske blir det en dotter någon gång med ett konstigt namn, vad säger ödet? Det finns så mycket tid under helgen, tid att tänka på. Framtid. Som är oviss. Det är ju inte bara i dikena i Glömsta som våren pyr, det är inom mig. Ett hopp och en möjlighet som visar sig. I telefonsamtal och mail. I vin mitt på dagen och sömnlösa nätter. Är det ödet som gör sig påmind? Kanske. Släppa lite på kontrollen. Över helgen.
