I min wordpress ligger det 181 utkast från inlägg som aldrig blev något. Vissa innehåller bara en bild, som denna från 5 december 2010: Men ibland är det texter jag inte vågat lägga upp för det kanske var för nära. Inlägg som inte var tillräckligt bra. Något jag påbörjat och glömt bort. Vi kikar på några inlägg som aldrig blev så kanske det blir fler om ni gillar det: 🕰️ 2011-02-02 En riktigt märklig historia från Melodifestivalen om när Danny missade sitt plan och en puss Victoria aldrig fick. Otrolig rapportering denna blogg var då! 🕰️ 2011-03-16 Så blev det tisdag morgon och jag kände för prickigt och scarf. Mira låg i sin stol och verkade måttligt nöjd med min morgonukelelefanfar. Jag gick iväg till jobbet för sista gången. Det var lite sorgligt fast okej för snön var borta och det var så himla soligt. Utanför står ett jätteträd mitt i gatan. Hej här är jag. Eftersom det var sista dagen på svt skulle vi alla få tårta men någon glömde bort det så jag åt tröstsmåkakor istället. Efter möten och kramar och tusen hejdå åkte jag in till stan och mötte upp vargen. Vi gick till kameraaffären och jag köpte en ny! Åh! Vi tre promenerade till Angelica Knäpper Gallery där mamma hade utställning! Allt var så himla fint, ni måste gå dit och titta! Min favorit var den här med undulaterna. Sen pussade jag mamma hejdå och vargen och jag spatserade vidare till Tehuset Java på birger jarlsgatan. En marsdag 2011 som lämnades som utkast. Sista dagen på SVT för Melodifestivalen och snart stod jag utan jobb för första gången. Bloggen hade jag ju, men minns hur livrädd jag var för att aldrig mer få något att göra om dagarna. Tackade ja till Har du hört den förut av rädsla. Mysigt med ukulele och att Pontus kallades för Vargen! Mammas tavlor är så fina också. <3 🕰️ 2011-04-25 I fredags var jag bjuden hem till Devi på påskmiddag. Jag var så här pepp. Man blir ju det när det är kväll och solen värmer ända in i själen. Hemma hos Devi var det dekorerat med påskliljor så långt ögat kunde se. Två sorter. Vanliga och en som såg ut som orkidéer. Devi berättade att påskliljor är precis som rosor att det finns massa olika sorter och man såg ju på lägenheten att hon var proffs. Amina och Alek var också där. Mattias. och Ulrika. Hon och hennes kille Sedir skulle laga lammlägg till allihop. Gott. Under tiden det kokade gick vi upp på takterassen för att dricka cava och solbada litegrann. Mattias kom upp med lite förrätt. tapas! Ett blogginlägg som inte fick något slut, om en påskmiddag för tio år sedan. 🕰️ 2011-10-10 I fredags tidig morgon steg jag upp och åkte till östermalms ridskola för att fotografera några av mina bästa personer tillsammans med två av Stockholms snällaste vitaste finaste hästar! Vad bilderna är till för tar vi en annan gång men här kommer de iallafall. Förutom hästarna ser vi min fina karl Pontus de Wolfe, Salem Al fakir, min pappa Ernst Billgren samt Susanne Hamilton som modeller i höstljuset. Här kommer alltså femton bilder med familj och nära, med häst. Nej men varför hör inte Fotografiska av sig och vill ställa ut?? Otroliga bilder från en skakis dag där jag skulle träffa pappa för typ första gången sen skilsmässan och dessutom fota hästar och beskrev Pontus som min karl?! Jag tror jag visade några av de här bilderna sen, men som ett annat inlägg. Haha, de borde stannat som utkast. 🕰️ 2011-11-08 Ni vet ju att jag älskar katter nästan lika mycket som vargar, och här har vi något riktigt fint! På the kitten covers kan man titta på välkända skivomslag med kattungar som huvudpersoner! Alltså, helt sinnessjukt genialiskt! Här kommer mina favoriter. och för att dra det här inlägget till sin spets måste det ju toppas med mina bästa kattlåtar! Därför kommer här en spotisfyplaylist jag skapat till er, varsågoda. <3 kittens! Chief of content redan 2011! Vi avslutar med en känslosam text från 2011 som jag aldrig vågade publicera då. 🕰️ 2011-11.09 Kanske tre gånger om dagen tänker jag på att inte räcka till. Inte göra tillräckligt personliga, viktiga och översiktliga blogginlägg, inte göra tillräckligt mycket i mina jobb för att vara professionell och inte svara på tillräckligt många viktiga mail. Känna hur orden jag försöker lära mig på datorn bara åker in i ena örat och ut som musik genom en tratt ur det andra, som bakgrundsmusik. Jag övar och övar på att alltid vara i tid och förberedd men så står man där vips med kritiken i ansiktet och känslan av fel sköljer över en. Fel kläder på en modefest, fel synvinkel i ett blogginlägg och fel fel fel. När jag var liten vägrade jag gå till skolan en dag. Ingen visste varför. Jag grät mig rödögd och till slut kom det fram att jag skulle lära mig multiplikationstabellen den dagen, och jag hulkade fram mellan tårarna att den kunde jag ju inte! Ingenstans kunde jag förstå att det var precis det som var meningen, men jag var ju absolut tvungen att redan kunna allt jag gjorde och aldrig aldrig göra fel. Till slut började jag få guldstjärnor som klistermärken på min och min lillebrors våningsänggavel varje gång jag gjorde något fel. Vilken fröken duktig va. Det värsta som kan hända är att någon överraskar mig med att tex knacka på dörren hemma. Jag står naken med kläder på och bara kämpar för att visa kärlek och kontroll. Det varmaste jag vet är när andra människor vågar släppa in mig i deras utrymme, då kan jag somna på plats som en katt av trygghet. Om jag någonsin får det att se ut som att jag är perfekt så har jag bara övat i många år på att försöka se det så. Vardagen är jag helt ointresserad av så den finns det inget av hos mig, jag ser den helst inte iallafall. När jag säger att allt är som solsken kanske jag helst av allt vill skrika ut att det är mörka moln men det går inte. Då behöver jag gömma mig under täcket, krama Mira hårt, äta fiskbullar ur burken och ringa Alice/Tove/Ak/Andrea osv. Men någon dag kanske jag växer, vågar använda mig av er som stöd, för just nu är det mycket som gör ont och jag vet att ni är bäst i universum på att trösta. Tills dess kan vi ju titta på de här fina bilderna med moln och badskumstår och cigaretter i sängen och trattkatt och jordgubbsarm och sälar och nycklar och låtsas att jag öppnat mig. För jag vill. Puss. Puss det var allt för den här gången!
