Hur mår du? Jag vet inte riktigt. Klockan är 06.30 och jag vaknade av att Mira gormar som vanligt. Hon vill egentligen ingenting, bara att jag ska vakna tror jag? Så fort jag smyger upp och sätter mig här i soffan med datorn slutar hon, slumrar om och känner att hon gjort sitt jobb. Nattvakten har tagits över av någon annan så hon kan gå och lägga sig. Om vi skulle skaffa en hund skulle det såklart bli ännu mer liv på tidig morgon, men kanske inte samma skrikande ljud? Hur kommer Mira dö? Jag som aldrig haft en katt tidigare i livet minns bara farmors katt som var gammal och vips en dag låg hon nergrävd i trädgården. Jag tror inte vi kan gräva ner Mira på Mosebacke torg. Fast undrar om inte tanten på första våningen som har sex katter har grävt ner några där ute. Jag antar att hon, alltså Mira, kommer bli sjuk först och så tar man henne till veterinären eller till en bondgård som man väl säger till barn? Men Pontus tror att hon kommer bli 20 år så än är det många år kvar av tidigt morgonskrik. Underligt hur fort hon gick från att vara husets gosebebis till husets vakthund när Lynn föddes. Men ingen har så len mage som hon. Nu släpar den dessutom i marken nästan när hon går. Gamla Mira. <3 Vad ser du fram emot mest i veckan? Det bästa med den här veckan är att måndagen är helt tom på möten så jag kan göra det jag vill för att komma ikapp. Att få till en bra måndag är kanske det viktigaste för mig i jobbveckan. Då flyter resten av veckan på bra. Jag ser fram emot att gå på möte med min förläggare och redaktör och prata om den sista texten jag ska skriva till Elsas Gotland. Förra veckan fick jag ett mail om att de hade läst allt jag skrivit under sommaren och älskade det. Så nu känns det lugnt i magen. Min bokprocess har nämligen varit så att jag hade ett möte med förlaget i början på sommaren innan Gotland och sen bara skrev jag varje dag under sommaren utan att kommunicera med dom och sen skickade jag in det. Så jag var mycket nervös över att de inte skulle gilla det eller att det inte höll. Men det gjorde det alltså och nu ska jag skriva alla de där texterna som inte är lika svåra och känslosamma. Recept, steg för steg och en sista text som gör att boken blir klar att skicka till redaktören. Jag ser fram emot att äta pasta på café Nizza, promenera med Lynn till förskolan och jobba med Världens barn-galan. Vad kommer bli mindre kul? På onsdag är det dags för min 4-årskontroll på Karolinska och det är alltid en fruktansvärt orolig känsla precis innan. Kanske är den lite lättare för varje gång, men också lite sorgligare? För ju fler år som går, desto tydligare blir det vad jag varit med om och ju mer vågar jag tänka på alla "tänk om". Jag är ju inte i chock längre, inte arg, inte lika rädd. Men sorgen tar lång tid. Tur att min läkare är rolig, gullig och världens bästa. Håll tummarna för mig på onsdag kl 13 att allt ser ut som det ska. Har du några ärenden? På lördag ska jag hämta ut en tavla som jag lämnat in på inramning, det känns vuxet, igår budade Pontus och jag hem tre fina Mogensen-stolar som vi ska frakta hem och mitt lilla ginkgo-träd ska få en kruka. Vad ska du äta? Cacio e pepe, acaibowl, daal och äpplen från Gotland. Ska du träffa några kompisar? Massor! På tisdag ska jag ha lunch hemma, på onsdag ska vi hem till gamla kompisar på middag, på torsdag ska jag på middag med nya, på lördag är vi också bjudna på middag. En social matvecka. Vad tänker du på mest? Att den här tiden på året är så himla bra om man vill göra en förändring. Allt känns lätt och spännande. Det är nu man ska slå till om man är sugen, på det där huset, drömmen, utbildningen etc. Jag tänker på framtiden och livet, hur man fyller det så det blir njutbart. På att jag inte saknar att gå i terapi, på att mitt jobb är så roligt, att jag älskar Stockholm och att få vara i denna under bara stad med min familj en solig söndag. Kan vi få se en bild från den här tiden för ett år sedan? Javisst! Här är jag på väg till mammas vernissage och vi filmar för Äkta Billgrens. Så skönt att inte göra tv det här året, och att ta det lugnt med uthyrningarna. Att få vara lite i mitt eget jobb själv och inte stressa som en galning. Jag inser att jag är lyckligare nu än för ett år sedan. Sånt blir så tydligt när man tittar på sig själv på bilder. Minns ni också sinnesstämningar när ni tittar på er själva på bild? Kan vi få se en bild från fem år sedan? Självklart. Vi var i Palma och jag hade ägglossning. Nu skulle det banne mig bli en bebis, och det blev det! Jag hade hög feber och vi drack mojitos och kollade på Paradise hotell på hotellets balkong på kvällarna. Ett helt annat liv än nu kan man säga. Mest det där med att åka utomlands, ha feber och kolla på paradiset hotell. Plus stilen då, som inte var lika bekväm som nu, men jag kände mig fin! Vad gör du om ett år? Vi kanske gräver avlopp till vårt nya Gotlandshus som är ett 1800-talskalkstenshus i Lau med vidder på bakgården och ett enormt valnötsträd på framsidan. Eller så är vi i Köpenhamn och går på museum, har barnvakt, äter pasta på Mangia och hånglar. Vad gör du om fem år? Då går jag mitt andra år på kostymlinjen på DI som den äldsta någonsin som utbildat sig till kostymör! Eller så bor vi någon annanstans, kanske i Dalarna? Vad tycker du om måndagar just nu? Jag har alltid älskat måndagar eftersom jag älskar mitt jobb. Det hänger ihop såklart. Nu är det dessutom den sista måndagen i september så jag ska passa på att springa runt Södermalm medan det är varmt i luften och stan doftar löv, hav och sol. Nåt tips eller känsla att ge alla som läser att ta med i veckan? Ät goda saker, var ute i naturen, prata med kompisar i telefon, vips är det slutet på veckan igen! Puss!
