God morgon! Nu slutar värmebörjan och regnet kommer. Hoppas innerligt vi får några solfina varma dagar framöver, men gräset och brunnen tackar för pausen. Jag också, eftersom jag behöver vara inne och jobba de närmaste dagarna. Årets projekt med att lyckas få lite sommarfärg går ganska bra hittills. Vi har hittat en sjö där man kan ligga relativt ensam i halvskuggan hela dagen. Igår bokade Pontus familj biljetter hit till ön och Lynn är så glad att han äntligen ska få träffa sin lilla kusin igen. Det finns mycket att vara glad och tacksam för just nu, men också mycket känslor, små ytliga saker jag tänker på, högt och lågt. Som vanligt. Låt oss titta på några av dom: - Det händer så himla mycket med Lynn nu när han är ledig och vi är med varandra hela dagarna. Han har alltid varit lite försiktig med talet och lyssnar hellre än pratar på, men igår när vi gick en kvällspromenad bara han och jag insåg jag vad som redan hänt på en vecka. Han höll i en hemlig karta och ledde oss hela vägen runt, sjöng alla sånger de sjunger på förskolesamlingen och ville berätta alla tankar han hade i sitt huvud. Undrar varför det blir så? Ett språng på sommarlovet? Är det för att han inte behöver jobba med det sociala lika mycket och kan blicka inåt? Är det samma som för oss vuxna, vi får tid att reflektera? Underbart är det iallafall, jag blir så lycklig över att få lära känna honom bättre. - Ny favoritfrisyr. Uppsatt med knut och svart sidenrosett. Visst är det fint?! - Jag hänger upp morgondagens svala kläder på dörrkarmen när jag nattat Lynn. Puffiga, luftiga klänningar i vitt, hans beigea bomullsskjorta och shorts. Inga strumpor, bara sandaler och ballerinaskor. Det är så mysigt att planera för dagen efter redan igår. - Jag hittade mina drömmars klänning från Cecile Bahnsen på Net-a-Porter rean och nu är den på väg hit. Längtar efter att få ta på mig den när vi har middag i slutet på juli, göra gin fizz med kokos och dricka ute medan vi spelar kubb och sen äter sen middag i ladan med en miljard tända ljus. - Trädgården är Pontus projekt. Jag rensar i rabatten då och då, pillar lite men Pontus står och drar upp meterlånga invasiva rötter bakom ladan, klipper ner enorma buskar som skymmer äppelträden bakom ladan, sliter upp tovor runt vinbärsbuskarna och kör runt med skottkärran bland höns och krockerspel. Det är så fint att titta på hans koncentrerade ansikte. foto: kon_tam - Jag undrar om man kan ha kemisk ångest utan att något har hänt? På vintern, våren och hösten vet jag varför jag får ångest när det kommer. Något speciellt har hänt, en kommentar som svider till på precis rätt ställe, någon annans flöde som är tusen gånger bättre än mitt, jobb som blir dåligt, hem som är fult, jag som är fel. Men på sommaren? Varför vaknar jag ibland med ångest och vet inte vad det är? Dagen går knappt att rädda, den måste bara genomlidas med snällast möjliga medel. Promenader, lek med Lynn, absolut ingen mobil, ingen omvärld alls helst, löpning, bakning, städa, fixa hemma, titta på serier, äta godis. Sen dagen efter vaknar jag och inget har hänt men livet är så lätt och enkelt. Varför är det så? Vad är det för vågor inom mig som måste komma? Och varför går det inte att streta emot? Varför vinner den alltid? - Lynn fick brevpapper i födelsedagspresent och nu ligger små brev överallt i huset. Stora bokstäver som blir mindre och mindre ju mindre av pappret som finns kvar. Bakåtvända N och G, koncentrerat skrivna S. LYNN MOMMO SIGGE AND Я EA Femton klistermärken så jag får svårt att hitta plats att skriva adress. Men de ska skickas till stan som sommarhälsningar från ön. 💌
