Ett kallt blått ljus i vår lägenhet när jag smyger upp för att kissa. Byggjobbarna som dränerat huset på andra sidan, eller det som ser ut som ett slott som jag ofta pratar om, börjar sakta plocka ihop sina grejer. Snön från i helgen ligger kvar i små drivor. Träden är kala, så man ser bort till Skeppargatan. Men från Skeppargatan ser man inte vårt hus. Jag tror måndagar är min bästa dag? Framför allt måndagsmornar. Man får en ny chans, en ny ren start. och nu är det dessutom mars. Vårmånad. Kanske kommer lättheten framöver, luften jag pratar om så ofta. Möjlighet att andas och känna lugnet. Jag ser luften lite överallt. Det är klarare utsikt genom fönstret, kalendern är inte lika full. Den här veckan ska jag podda två gånger, gå på möte med en drömkund, äntligen få åka hem till Frida och äta lunch, snusa på ett bebishuvud, ha en hel dag med Pontus där vi ska regroupa efter vintern. Göra planer om vårt liv, hemmet och jobbet. Prata föräldraskapet och relationen. Sen en kick off för oss. Varför gör man aldrig så? Applicerar saker som funkar fint på jobbet i relationen? Den förväntas bara glida med, vara mysig och ur den plockar man energi. Men den måste ju få det också? Och kanske inte bara i dateform? Kanske behöver man ge den en dag, en stund och bara se över? Vad behöver vi? Vad vore härligt för oss, för vårt hem, för vårt liv? En lyxig känsla. Sen ska jag på möte på Nordstedts, möte på Mellqvist och efter det är det helg. En luftig helg utan massa planer. När kan man börja vara vårspontan? När kan man bara glida förbi Bleck så sitter det mysiga kompisar där och det bara ansluter fler? När kan en lördagslunch glida in i en lördagsmiddag? När tar man spontant en båt till skärgården som utflykt? Snart va? Nu är det ju mars. Det känns som att allt kan få hända i mars. Eftersom det finns luft finns det möjligheter. När Fanny var hos mig i ateljén i veckan fotade hon och Linn lite analoga bilder som blev så fina. De och lite knaggliga svar på engelska ligger nu uppe som en intervju på deras sajt Hobnob journal. Här kan ni läsa. Nu har vi bestämt oss. Det blir en ny soffa. Även om vi verkligen älskar den vi har är den tyvärr alldeles för nedsutten för att vara en varje dag-soffa för vår familj. Kanske vill någon läsare ta över den? (Uppdatering! Nu är soffan bortlovad) Vi kommer iallafall investera i en ny soffa och det är ganska bestämda mått som behövs för att den ska vara tillräckligt djup och mysig men också inte för lång. Nu har jag hittat en vi gillar och idag kommer lite tygprover hem så vi kan kika. Den här är en favorit, så soligt mjuk. Alina Brane lägger upp vackra bilder och jag blev superinspirerad av hennes look med rutig herrskjorta. Kanske något att addera på loppislistan? Jag stannade till i flödet när jag såg den här pastan som Fredrik Bille Brahe la upp. En hummerpasta med mynta! Hur gott lät inte det? Snälla Sofia gör detta i dina söndagsstorys så kan jag spara receptet. Jag hamnar ofta inne på House & Garden och myser med alla bilder och reportage. Detta hos Hector and the fox inspirerade verkligen på många plan. Ett otraditionellt liv som känns så modernt i sin enkelhet. Inget fult hus heller om man säger så. Allt med England känns så härligt just nu. Förutom inredning, trädgård och lantmys känner jag starkt för engelsk mat! Varför lagar ingen pudding? Jag hade gärna ätit den här lemon surprise puddingen. Måste göra någon helg sen när vi har ugn. Vad tror ni? Pudding på mattrendlistan framöver? Eller är det bara jag? Konstnären Helen Frankenthaler påminner mig så mycket om min mamma. Färgerna och de drömmiga landskapsmotiven. Jag blir så lugn och lycklig av att försvinna in i hennes verk. Tänk om man kunde ha något liknande på väggen hemma. Skulle aldrig gå hemifrån. Slutligen. Denna drömklänning är på väg hem till mig nu! Längtar efter att ha henne på mig. Trevlig måndag, hörs snart! <3
