God morgon 2020! Jag vaknade nu, nio timmar efter huvudet nuddade kudden och känner mig ganska utvilad men med en oroväckande kittling i halsen. Får ej bli sjuk! Jag har så mycket roligt framöver, som att inleda ett nytt årtionde tex. Idag ska jag dessutom vara med i en podcast och prata massor, så det visar sig säkert efter det om jag blir sjuk eller håller mig frisk. Den här hösten och vintern har varit magisk på det sättet. Ta i trä men vi har inte haft en enda sjukdag någon av oss sen vi åkte till Gotland i somras. Så det bådar väl inte så gott för januari och vabbruari antar jag? Någon gång måste man ju vara förkyld? Så skönt att vakna idag ren från bakisångest och med ett hem som ser härligt rent ut efter nyårsfesten och Lynn två dagar på förskolan medan Pontus och jag jobbar ikapp. Som ett litet avbrott i lovet eftersom vi fortsätter med tre dagar landet sen innan året sätter igång på riktigt. Här kommer lite bilder från mellandagarna och allt jag gjorde då. Som ni märker är det jag som skriver till mina egna foton nu för tiden och inte Pontus som vi har gjort ett tag. Men när man minst anar det kommer han tillbaka till bloggen, var så säkra. Men idag är det bara jag och ledigheten. Juldagen var en grå historia. Vi skulle ju åkt till Strängnäs skogar och vara med på valpning men där var alla sjuka så det blev att hänga kvar i stan och underhålla oss. Sen vi fick barn är det ju väldigt lite ligga hemma och skrota och bara göra inget, iallafall på förmiddagarna. Så vi bestämde oss för att ta bussen upp till Djurgården och gå. Mysigt och ruggigt och med ett tydligt mål. Tekniska museet. Vi köpte årskort och tittade på robotutställningen. Den var så himla bra! Jag stod och pratade ett tag med en robot och visste inte hur jag skulle gå vidare. Försökte säga hej då men det sociala spelen fanns inte där så jag fick dåligt samvete när jag bara gick mitt i en historia. Så sjukt att man kan känna såna känslor för en robot. Annandagen, dags att roa sig igen då. Många frågar om Mira och här har vi henne! Hon bor i en liten buskdunge vid Mosebacke torg och spejar på alla hundar och människor hela dagarna och är hemma med oss på kvällarna. Hon kommer när man ropar vilket är så gulligt och låter oss bära ner henne för alla fyra trappor. Vi åkte till Moderna museet med Alek, Amina, Harriet och lilla nya bebisen Minou. Målade och pratade om julen och var trötta men mysigt med sällskap. Mycket lek och stimulans för Lynn i mellandagarna. Mindre rea och soffhäng än förr kan man säga. Men det är härligt. Vi badade i badhuset med Annaklara och Greta och lekte hemma hos oss sen. Och på kvällen på fredagen när helgen kom var vi hemma hos Viktor och Siri på rödvin och hemgjord pizza. På lördagen var vi tillbaka här. Djurgården var soligare denna dag. Så vinterglasögonen från Saint Laurent åkte på. Kände livet i mig när solen var framme. Annars skulle jag säga att jag är riktigt dålig på att vara ledig. När kommer rastlösheten och prestationångesten försvinna? Jag vill ha konstant planer och sällskap. Kanske det mest ocoola 2020. Verkligen något som folk tycker det är okej att se ner på. Som en svag egenskap man får klanka ner på. Men jag har alltid varit sån. Mina vänner vet att jag är sån och jag är alltid den som messar och frågar om man vill hänga och hitta på något. Svarar nästan alltid ja när de frågar om vi ska göra något. Jag hinner ju ändå alltid göra både mitt jobb, mysa med familjen och vara lite själv. Kanske har jag väldigt lite behov för startsträckor? Efter fem minuter på morgonen är jag redo att träffa folk. Kanske är jag en person som egentligen skulle trivas i tex en kontors eller annan rörig arbetsmiljö. Inte sitta själv vid en dator så mycket? Men samtidigt är jag rätt ostresstålig. Så det är så himla konstiga egenskaper tillsammans. På ledigheten hinner jag iallafall känna alla känslorna, fundera och tänka på hur livet känns. Jag har kommit fram till att det kan vara bra att stanna tiden lite då och då. Tex titta på gamla filmer med Lynn från något år sedan och inse hur fort allting går. Då lugnar jag mig och vågar göra ingenting en stund. Ibland räcker det med att bara gå ut en sväng och gå eller träna också. Då rensas huvudet och jag kan känna att jag räcker genom att bara vara. Mellandagarnas andra tripp till Tekniska museet. Har ni testat den här dansmaskinen? Väldigt kul. Blir rätt kär i Pontus när han kör. <3 Vi var där med ett stort gäng. Nina, Gil, Elba, Viktor, Siri och Ebba. Sen åkte vi hem till Nina och Anton allihop och drack kaffe, åt bokstavskex och biscotti och pratade om våra sommarplaner när vi ska hyra ett hus tillsammans i Frankrike. Kommer bli så mysigt! För oss och kidsen. Sen var jag på en fika som blev till vin med Sandra! Det var tusen år sedan vi hann hänga så det fanns mängder att prata om. Sandra är så fantastiskt bra på att berätta så jag satt bara och njöt och lyssnade på allt spännande hon hade att säga. Och sen bestämde vi att vi skulle boka en hotellnatt och jobba tillsammans snart. Att jobba bredvid Sandra är alltid så bra, hon har en väldigt stark arbetsmoral och vet alltid när det är jobb och när det är lek. På lördagskvällen åt jag middag med Annaklara, Lie och Alice på Riche! Vi drack gin fizz som är min nya favoritdrink. Jag har länge letat efter den perfekta supersyrliga och goda gindrinken eftersom gin är den enda spritsort jag klarar av, och så berättade Alice om klassikern gin fizz och klart det var den! Vi åt råbiff och drack bourgogne och pratade om livet, barnen, männen, hemmen, jobben och allt vi gjort de senaste 20 åren tillsammans. Barndomsvänner ändå. <3 Badrumsselfie i blå klänning och festörhängen. På söndagen tog jag inga bilder, Då köpte jag ett allmogebord till köket, fixade vinterkläder och skor till Lynn och tittade på nya Alladinfilmen hemma. Men på måndagen hände en spännande grej! Jag har gått förbi en liten frisör på Kocksgatan många gånger och dreglat över en gigantisk snäcka som ligger i fönstret där, Jag har gått in och lämnat mitt nummer till en kvinna som jobbar och berättar att det är han som äger salongen som har snäckan. Men ingen har ringt upp. Så passade jag på igen när jag var i krokarna med Lynn och gick in. Han som äger salongen stod där och jag berättade om snäckan och frågade om den var till salu. Han sa att det kunde den vara men att den nog är rätt dyr. Det förstår jag sa jag och sen berättade han att han har ju några mindre i skåpet där borta om jag är intresserad. Supersmå frågade jag? Nja, vi kan kolla sa han. Och där i en trave låg de. Kanske 40cm stora, och jag fick köpa två! Ett sånt himla kap! Eftersom jag letat i flera åt efter stora snäckor att ha hemma som Estrid Ericson, med citroner med blad i på våren och tillsammans så här som i ett franskt inredningsmagasin annars. Jag blev så glad! Gick alldeles nipprig därifrån. Älskar när man stöter på favoritföremål till hemmet på så här knasiga vis. Det som ligger här till höger finns kvar så ni vet :) Sen fick jag det här fotot av Anna och Sigge som är med mamma och Andrea i Frankrike nu under mellandagarna och blev inte alls sotis. Nästa år följer jag absolut med! De har både varit på vinprovningar och åkt skidor och bott i Annas föräldrars hus på rivieran. Åh. Mattan från Cappelen Dimyr är här nu och jag är helt kär! Den är så fin. Längtar tills vardagsrummet och köket är färdigrenoverade så jag kan placera ut allt som jag vill och inreda klart. Sen kom nyår och mellandagarna var över. Så underbart att sista dagen på året fick bli en solig sådan. Sista snutten bakom skåpet som ska målas grönt. Vi ska göra klart det idag. Nyårsfrukost. Och peppiga kliv in i ett nytt årtionde! 💕
