Det finns några saker som jag har lärt mig alltid gör mig lycklig. Grejer som jag själv kan göra, som inte innebär fantastiska besked, roliga fester, uppmärksamhet från andra etc, utan som jag alltid kan plocka fram när det behövs. Som jag styr över och som inte kostar någonting. Kanske kan det funka för dig också? Man vet aldrig. Här kommer mina lyckopiller ↓ Prata högt En grej som jag lärde mig efter jag blev sjuk är att om jag säger högt när jag mår bra, eller är lycklig, så håller det längre. Nuförtiden berättar jag alltid för alla jag är med (måste uppfattas som så störig, ja ni märker det ju här också såklart) om jag känner mig lycklig. Jag försöker liksom lista ut om jag är lycklig eller inte genom att lätt känna efter. Det brukar inträffa när vi sitter runt bordet och äter frukost. Lynn gröper ur ett ägg och är koncentrerad, Pontus läser tidningen. Det är inget särskilt, men ingen är döende så jag säger högt: Jag känner mig lycklig nu. Bara att säga det ger mig en rysning av välbehag och så håller känslan länge. Jag säger det högt för mig själv när jag tar ett bad. Åh, vilken skön känsla detta är, vad lycklig jag är. Säger det högt när jag äntligen får krypa ner under täcket när man nästan somnat tre gånger i soffan på kvällen. Säger det högt till mina kompisar när jag träffar dem. Det känns så skönt. Det är lika viktigt som alla timmar jag gråtit och skrikigt över att jag blev sjuk etc. Jag måste våga säga högt att jag är lycklig när jag är det. Jag märker verkligen att det funkar. Jag njuter mer i vardagen av det. Rutiner Jag är egentligen absolut ingen rutinmänniska. Långt ifrån. Min inre kalasperson vill gå på fest och dricka champagne varje dag, men jag är en trygghetsperson också. Så jag har gett mig själv några hyggiga rutiner jag gör varje dag. Det gör att jag känner en tydlig identitet när jag gör dem, vilket resulterar i att jag känner mig lyckligare. Jag badar varje kväll och äter en apelsin i badet, använder samma återfuktande nattmask innan jag går och lägger mig, sätter på mig pyjamasen innan middag om vi bara ska vara hemma, fyller på en flaska vatten som jag alltid har i kylen, lägger fram Lynns dagliga outfit på soffan, äter lunch med mamma varje dag på Konstakademin om vi är där samtidigt, scrollar Bukowskis innan jag somnar. Små grejer jag vet att jag mår bra av, så ofta det går samma sak. Drömma Jag har insett att jag kan få njutrysningar på armarna av att drömma och fantisera om framtiden. Jag gör det under en promenad. Kanske ska jag gå till jobbet eller in till stan. Men jag bestämmer mig för att ägna hela promenaden till att fantisera om framtiden. Jag tänker på lägenheten vi kommer hitta, om hur den ska inredas och hur det går till när vi skriver på. Jag fantiserar om Gotlandsommaren och alla loppisar, tänker på födelsedagar som kommer, på drömmar om framtida barn och vågar tänka på de där grejerna som i praktiken inte alls är enkla och skimrande hela vägen men i fantasin kan vara just så mjuka som jag önskar. Jag drömmer om andra yrken man kan ha, om resor jag gör med alla mina bästa vänner. Om otroliga uppdrag, om förstasidor jag själv komponerar i mitt huvud. Jag svävar ut och begränsar mig inte. Det är så härligt. Jag minns när jag var yngre och gjorde detta om vem jag skulle bli ihop med, gifta mig med, hur det skulle vara att vara gravid, föda barn, hur vårt barn skulle se ut, gå till förskolan etc. Livet är ju väldigt kämpigt mestadels, men när man fantiserar kan det vara hur mjukt som helst. Vips är jag framme där jag skulle och snäppet gladare och mer rofylld inuti. Terapi Terapi är ju inte gratis precis. Men det var länge sen jag gick nu och jag drar nytta av det varje dag än. Jag började gå i terapi 2013 när jag fick en panikångestattack och inte fattade var det var, insåg att det fanns en del där under att jobba med och slutade 2015 när jag blev gravid. Sen dess har jag inte gått alls men tänker ofta på det jag lärde mig då. Jag behöver inte hetsa upp mig för sura kommentarer eller arga mail, för jag vet att det inte är min uppgift att lösa andras problem och tillfredsställa alla. Fastän jag alltid trodde det som barn. Jag har förstått att det som andra tror är "jag tar saker för personligt" är just detta. Jag är så oerhört rädd för att göra andra besvikna och arga på mig, att jag blir snabbt ledsen om jag blir kritiserad. Men det är så himla mycket enklare nu när jag gått i terapi. Jag irriterar mig inte på andra, jag behöver inte fixa andras personlighetsproblem genom att lägga mig i, jag vågar säga förlåt, jag kan göra fel, jag är inte perfekt. Och det är okej. Så skön insikt. Blir glad av det varje gång jag tänker på det. Kontraster Jag har insett att de tillfällena jag är som lyckligast är när det är ett tajt och perfekt placerat schema över en dag och när man är helt i nuet. Alltså totala kontraster. Så jag försöker göra min vecka så rik på detta som möjligt. Ser fram emot min födelsedag i övermorgon när jag har grejer att göra från morgon till kväll, men också dagen efter när vi inte har några måsten eller saker inbokade förutom att hänga med hundarna på kenneln. I veckorna gör jag varannan mötes och jobba hårt-dag och varannan total ensamhet vid datorn-dag. Allt för att skapa en rytm i mitt liv som jag vet att jag trivs bäst med. Försöka vara så lite stressad och uttråkad som det går, men alltid ligga preciiiis på gränsen, hehe. Det var mina strategier. Har ni några som funkar på er som ni vill dela med er av? ?
