Jag har inte vågat göra några nyårslöften, önskningar eller mål de senaste åren. Det har varit så himla mycket viktigare att vara i nuet än att blicka framåt, läskigt att rangordna och bedöma livet. Kräva mer. Tänk om jag inte är nöjd? Tänk om jag är olycklig om jag rotar? Tänk om jag börjar jämföra mig? Alldeles för läskigt. Bättre att blicka inåt, inse att jag inte är en av de där perfekta människorna, att jag har längtan och ångest och så får det vara med det. Men om jag ändå ska våga känna efter lite och titta tillbaka på 2018 så skulle jag summera det som en otroligt fint år. Ingen omvälvande, inget spektakulärt, men kanske just därför fint. Jag gjorde få saker som jag aldrig gjort förut, jag köpte mig en stor himla diamantring, jag firade 10 år som bloggare på ELLE, jag landade ännu mer i min kärlek till vårt Gotlandshus, slutade amma och det var asmegajobbigt, designade en champagneförpackning, slog rekord med mitt företag, hängde mer än någonsin med min familj, började springa regelbundet, höll i ett gäng föredrag, renoverade ett badrum osv. Inget att skryta om. Men det gör mig inget. Så länge inget hemskt händer och jag får vara med mina killar och lycklig inombords är jag nöjd. Detta år kanske jag vågar mig på några nyårslöften? Jag funderar på vad det skulle vara. Jag tror det är följande: - Vara mer mig själv. Jag har insett att jag spelat en roll i så många år. Anpassat mig och skiftat personlighet beroende på situation. Inte vågat sticka ut hakan, vara obekväm, inte vågat sabba saker, säga fel. Men det är inte min roll att vara ett komplett perfekt paket. Det räcker att jag är mig själv så är det upp till andra att gilla det eller inte. Jag kommer vara tvungen att vara mig själv mer nästa år. Det är kanske det bästa för mig, på lång sikt. Jag läste att självoptimering är ett av nyorden 2018. Tycker det låter hemskt jobbigt. Självklart är det bra att arbeta med de sidor hos en själv som skapar problem för en själv och andra i ens liv, men är det inte typiskt nu att man ska vara så himla felfri? Kämpigt tycker jag. Och oerhört stressande. - Våga göra tvära kast. Jag har redan gjort lite saker som kan eller inte kan förändra mitt liv ett par år framöver. Men nu ligger det inte i mina händer. Vi får se hur det går. Att avsluta saker på topp är ju en klassiker, och det ligger något i det. Men jag har en vana att dra ut på grejer och mjölka ur det sista innan jag ger upp. I mina tidigare relationer tex har jag slutat vara kär och sen tröttat ut killen att göra slut med mig och då är jag redan färdigsörjd. Inte det charmigaste draget precis. Jag borde sagt upp mig och varit egen långt tidigare än 2012 också, men jag vågade inte. Jag är en lång och trogen tjänst-person. Men ibland måste man skaka lite på livet för att det inte ska bli för bekvämt. Håller ni inte med? Eller är det storhetsvansinne och trygghetsprivilegium som talar? Svårt att veta. - Vara mer öppen. Kanske hör det ihop med första punkten, men jag ska våga visa mina svaga sidor mer. Speciellt för vänner. Är totalt urusel på det. Vill bli bättre. Tror det är skönt. - Ha loppis, i Stockholm och på Gotland. Inget superspännande kanske. Men förra våren när jag hade loppis gick det så oerhört bra och känslan efteråt var ljuvlig! Jag tänker att medan vi letar vår nästa lägenhet är det ett bra mellansteg. Göra mig av med mer grejer. På Gotland har jag redan saker som inte passar in, så där vill jag ha loppis i ladan en dag också, så kan ni som är i krokarna komma förbi och säga hej! Man mår så bra av att rensa. Det är en praktiskt sak som speglar det emotionella. Bort med skiten, någon annan kan älska dem mer än du. Gör plats för tankar och skapa lite mellanrum. Både i hemmet och i huvudet. - Sänka kraven, sänka tempot. Får man ens säga så här? Eller är det kanske mest i tiden av alltihop? Jag gör det för mig iallafall. Tänker på de stressiga första semesterveckorna. Jag orkar inte ödsla mer tid på att kräva perfektion. Det duger, det är gott nog. - Treata mig själv. Ska skämma bort mig så orimligt mycket 2019. Behandla mig som en prinsessa. Ge kärlek och unn. Tårta varje dag om jag vill. Nån måste ju fira livet åt mig. ?
