Hej och välkomna till önskeveckan här på bloggen! ⭐ Från och med idag och fram till söndag kommer bloggen fyllas av inlägg som ni bett om. Det blir en salig mix som jag hoppas att ni ska gilla. Sen när önskeveckan är över åker jag till Gotland och från och med nästa vecka kommer bloggen gå på semesterfart fram till slutet på augusti. Jag bloggar troligtvis varje morgon, men ibland blir det nog inget inlägg och ibland blir det två. Allt beror helt enkelt på lust och känsla! Som vanligt hittar ni mig på Instagram löpande (idag är jag tex i skärgården på spännande uppdrag!) och podden Billgren Wood fortsätter att komma varje tisdag. Jag är ganska dålig på att svara på dm på Instagram men vill ni mig något går det superbra att lämna en kommentar här där det är enklare för mig att se. Ha en toppenvecka nu så kööööör vi! ♀️ Kvinnliga förebilder och inspiratörer Smak: Sophie Buhai Jag är ju uppvuxen med konstnärsföräldrar och jag tror verkligen att den erfarenheten påverkat mitt sätt att se på inspiratörer och förebilder. Mina föräldrar var aldrig politiska, även om jag vet att mamma var såkallad "hagaflummare" på 1970-talet i Göteborg och Andreas pappa var en av de första som jobbade med import av vegetariska frysvaror när de var tillsammans. Pappa är uppväxt i Farsta och alltid varit det svarta fåret i gänget. Hittat sina egna sätt och alltid tyckt bäst om det som inte följer med strömmen. Jag tror han och Olle Ljungström startade ett kulturparti tillsammans för ett gäng år sedan. Så politiska diskussioner var aldrig något jag växte upp med, men desto mer prat om form, färg, kreativitet, fantasi och uttryck. Därför tror jag att mina tankar går direkt till den kategorin när jag funderar på förebilder och inspiratörer. Inte gottgörare, politiska gestalter, historiska så kallade starka kvinnor eller människor som gjort särskilt stor skillnad alls egentligen. Jo kanske, men inte på det sättet att de prisas och hyllas, de puttrar på i sin egen bana och följer sin inre röst och kall. Först ut vill jag prata om den franska smyckesdesignern Sophie Buhai. Jag har följt henne ett par år, tycker väldigt mycket om hennes smycken men faller framför allt för hennes öga. Ett gott öga för form och en exceptionellt god smak inspirerar mig att se på föremål, tid, hur jag gör böcker, inreder, skriver inlägg, berättar historier och skapar världar. En god smak är för mig inget som bara är skryt eller hennes egen. Hennes smak och öga inspirerar mig att lära mig mer, komma närmare mina känslor och på det sättet bli bättre på mitt jobb. Men också att njuta mer, vara mer spirituell, närma mig andra och kreera i grupp. Det kanske låter flummigt, men det är så inspiration fungerar tycker jag. Det är sällan konkret, det är en känsla som väcker något väldigt personligt i en. Titta bara på en story hon la upp härom dagen där hon visade på auktionsfynd hon förlorat eller lagt på minnet. En ström av vackra föremål som tillsammans summerar varför jag gillar hennes öga så mycket. Så vackert alltsammans. Jag tror att anledningen till att jag dras mot kreativa kvinnor som inte gör något mer än att rota i sig själv efter inspiration är för att jag sett mina föräldrar arbeta så. För mig är det kärlek. En koncentrerad blick och en hand som metodiskt rör sig över ett canvas. Det gör mig trygg. Människor med egen röst och eget språk. Fastän man kanske tror att jag skulle bli förälskad i konst har tavlor aldrig varit det som gett mig sug i magen. Föremål och kläder däremot, de berättar en historia som gör att jag tappar tid och rum. Rådgivare: Alice, Tove & Annaklara Förebilder kan vara långt borta, men det kan också vara bland det närmaste som finns. Som bästisar. När jag tänker på mina närmaste tjejkompisar som känt mig sen jag hade långa låtsasflätor och hånglade med allt på Metropolis (eller nu ljög jag, som känt mig sen jag hade dubbla bhar och smygrökte bakom Engelbrektskyrkan) så blir jag lycklig och trygg. Inte en enda gång under de här 20 åren vi varit nära vänner har jag inte velat träffa dom, alltid längtat efter att ses. För jag vet, innerst inne och hela vägen ut i huden och kroppsspråket, att jag kan vara mig själv med dom. En förebild och inspiration ska ju få en att känna exakt så. Det behöver inte vara en vän, men i detta fallet är det så. Mina närmaste vänner är de jag lyssnar på. De vet vem jag är och varför jag är sån. De kan ge mig råd och peka mig åt rätt håll. Mina vänner har en kompass som är lika stark som min fast utan det där självhatet man går runt och bär på som vilseleder. Sen är dom de smartaste och roligaste personerna jag vet. Jag är så stolt över dom och glad över att vi ska vara vänner livet ut. Det känns så självklart. Kollegor: Sofia, Sandra, Johanna En plats där det verkligen är bra att ha ett härligt gäng kvinnliga förebilder och inspiratörer är i arbetet. Jag har ju jobbat som bloggare, sen influencer, i 13 år i år och när jag började var det Sandra som hjälpte mig med hur jag skulle få till en bra blogg. Många bilder på dig, minns jag hur hon sa i början. Ett koncept som fortfarande är viktigt och funkar, även efter eran av dagens outfit. Jag har lite svårt med bilder på mig själv i perioder, men försöker alltid visa vem jag är i text när inte bilden räcker till. Att vara personlig är en grej som Sofia lärt mig. Att våga ha en allvarig och seriös ton kring livets stort och smått. Och Johanna som jag pratar med i telefon då och då, vips har en timme gått och vi har hunnit avhandla det mesta som rör branschen. Att blogga är ett ganska ensamt jobb om man inte tar sig i kragen och hittar personer att ha som kollegor. Jag har ju bloggat på ELLE sen 2008 och nu bloggar mina favoriter här med mig. Vi är samlade, även om vi inte ses varje dag på ett kontor. Vi kan prata om samarbeten som gått fel, om teknik, vädra problem, peppa, drömma och planera. Framtiden: Lotta Kühlhorn En förebild går ju att likna lite vid en mentor, och om jag skulle säga vem min mentor är utan att hon egentligen vet det, så är det Lotta Külhorn. Vi har gjort två böcker tillsammans och det är egentligen det enda vi haft gemensamt. Men det är något annat som gör att jag alltid återkommer till Lotta när jag tänker på inspiration. Hon lever ett liv som jag vill leva. Hon har ett konstnärligt arbete som formgivare som hon trivs och sliter med. Ett kontor på Götgatsbacken där hon arbetar tillsammans med sina söner. På somrarna hänger hon med familjen i sitt hus på Gotland. Hon är tillsammans med författaren Håkan Östlund och hela hennes liv osar av njut. Det är livet, färgen, konsten, hantverket, det lekfulla och det fria. Lotta är rivig och rolig, oduktig och hårt arbetande på samma gång. Hon utvecklas och längtar efter en vila som inte kommer. Det är så jag tolkar henne. Kanske känner jag igen mig, och hoppas på något sätt att jag kan få ha det så här länge i livet. Mycket att göra. Det ser så härligt ut att vara Lotta. Roligt. Kreativt och varmt. Familjen och jobbet. I symbios. Eller varvat. Utan pretention eller pekpinnar. Det tycker jag är en inspiration. Vilka kvinnliga förebilder och inspiratörer har ni? Det vore härligt att höra era tankar om vilka personer som etsat sig fast i ert huvud och hjälper er vara ert bästa jag! <3
