Fina krispiga oktoberdagar kommer och går. Här står jag på tisdagsmorgonen på skolgården och tittar på hela klassen som samlas i ring, håller handen och lyssnar noga medan fröken lutar sig in och berättar storögt vad som ska hända i veckan. Direkt till ateljén, min bästa vardagsplats. Medan jag städade stötte jag på den här sidenklänningen och tänkte att det kanske är något jag ska bära på årets Mama-gala? Lite trasig i fållen men lagad kan den bli riktigt fin väl? Cremevit tung siden, vackert broderi och säkerligen blir jag ensam om den. Arbetsdagen försvann i ett huj bland möten, mail och provningar. Men på kvällen var Pontus och jag utbjudna av Viktor och Siri på middag och teater. Det fick vi i present när vi gifte om oss och nu var det dags. Vi åt tapas på den lilla restaurangen i Stadsteatern och fastän vi fick vänta superlänge och fick kasta i oss maten för att hinna var det så himla himla trevligt. Knäppa restauranger är ändå alltid härligast när sällskapet är i fokus. Vi såg Alltid vara vi som är fritt baserad på Veronica Mggios och Oskar Linnros första skivor och relation. Jag hade inte läst ett ord om föreställningen innan och satt nästan golvad av musiken, spänningen och underhållningen. Det var som att bevittna sin egen 40-årsfest på något sätt? Total nostalgi och igenkänning, älskade den! På onsdagen tittade solen fram när jag gick från skolan in till stan. Den här nya extra breda trottoaren längs med Skeppsbron är fantastisk att gå på morgonen med solen i ögonen. Det känns som en annan stad och tid. Stockholm visar sig från sin allra bästa sida nu. Hösten må vara lång men den här tiden är den bästa på hela året tycker jag. Det är vardagar, veckor som kommer och går, ett lunk infinner sig. Man lämnar, jobbar, tränar, lagar middag, somnar i soffan. Kanske en middag på helgen med vänner. Vin och puttriga grytor. Vacker natur och söndagsutflykter. Eller så är jag bara grundlycklig just nu och ser tacksamt på allt det fina. Man vet ju hur det känns att inte må bra så att säga, och kan känna skillnaden först efterråt. Ska sluta fotografera solen snart. Först förbi skräddaren med Mama-klänningen och en blå prickig som jag hittat vintage. Tror den kan bli fin när den är hel, lite Chanel-känsla med genomskinlig navy och prickar i creme. Sen en matchalatte to go. Efter att Sofia och jag poddat åkte vi ut till Djurgården för att äta lunch med Mira och fota nya pressbilder. Tänk att Mira skickade ett mail till oss för tre år sedan och nu är vi självklara med varandra. <3 Älskar hummusen med picklad kål och oliver på Rosendal. Min pressbildsoutfit. På kvällen hängde Lynn och jag hemma ensamma när Pontus jobbade. Vi la stora svåra pussel och tittade på utsikten från köksfönstret. De renoverar torget så det ligger ett vitt täcke över gräsmattan, som jag antar att de sått om. Kisar man ser det ut som snö. Puss. 🍂
