Nu är det dags igen! Ert favoritinlägg där jag lägger in bilder från senaste veckan i tidsordning, tisdag till måndag denna gång, och låter Pontus berätta vad som skett. Eller vad han kommer skriva till bilderna har jag som vanligt ingen aning om. Det får vi se, nu. Puss! Aah, tisdag - pistachen i veckans nötmix! Vaknade upp med en mjölkchokladkaka i fejset. Skoja, det här är fasaden mittemot vårt sovrumsfönster såklart. En perfekt fond tycker jag. Som att stirra in i den motsatta flygeln i ett gammalt franskt slott och se på när de dammar av lampskärmar och sånt. Onsdag. Det här är innan jag klippte lugg; känns som en evighet sen. Vem var jag. Vem är jag. Sitter själen i håret, och vore det snyggt med en tatuering som bara föreställde en lugg? Har funderat mycket på hur man böjer om adjektivet 'skrynklig' till substantiv i singular / plural. En 'skrynkla', flera 'skrynklor'? Diskutera gärna i små grupper i kommentarsfältet; vi behöver verkligen ett ord för det här. Jag har en ny brevvikt i marmor som ser ut lite som en grekiskt gudhuvud, ni ska få se bilder sen. På lunchen hade jag ett intressant skrivarmöte med en av mina största inspirationskällor, som gillar att skriva mot linjeringen i pappret och äta med bestick uppochned. Drömmänniska. Kastade min ateljényckel i strömmen igen bara för att få komma in i Konstakademiens mysiga vaktmästeri. Här andas verkligen historien i väggarna. Rubens och Schönsteigers vaktmästare jobbade båda här. Ovanför hyllan hänger fortfarande deras avtacknings-porträtt. Aaaaaav den här bilden framgår det tydligen att jag hade en inbokad sightseeing till vinden, alternativt att de förväxlat mig med en annan person och tror att jag är intendent. Guess the dress gave it away. Önskar jag kunde fånga doften av det här vindsmöget och sälja dyrt. Från den första vintageklännings-uthyraren här på Kunglis, Elsa den XII:e Billgrenius. Somnade såklart av upphetsning, så nu är det redan torsdag. Plockade upp min nyckel igen på väg från jobbet och begav mig till ut på stan. Närmare bestämt till bästa frissan, Creative headz - här skulle det styras upp livsförändring! Var FÖR snygg efteråt; med lugg har jag ju inget att dölja fejset med. Uuuuuh, pallar ej. Unnade mig att kika fram en stund senare och upptäckte att min kropp blivit med ny klänning! Försöker samtidigt dölja en fralla med mina vägsaltskadade uggs. Fredagen hjälpte jag brudar i ateljén att hitta klänningar. Kan inte hitta min nya brevvikt, men vet att jag la den här nånstans. Lördag, Skansen hände igen. Allhelgona i kolerans tecken. Så här levde man förr i tiden - tydliga danska inrednings-influenser. Allt utom tapeten är från Kristian II:s intåg i Sverige. Såå fint. Bu! Hähä, det är bara jag. Jag fick göra en ny jutevävsmask för att kunna vara Scarecrow på Halloween i år igen, ett nytt men dumt exempel på återbruk - alltså att man går utklädd till samma grej varje år men slänger kostymen efteråt. Let's not, ladies. Ring mig dock om ni har problem med fåglar som äter från era vinbärsbuskar, jag behöver nämligen mer jobb för att ha råd med all juteväv. I söndags var jag och kollade in min syrras nya lägenhet, så otroligt fin och helt annorlunda från min. Hon är helt otrolig på att fynda på loppis och inreda, dock är hon glutenallergisk till skillnad från mig så jag får ta med mig egen pasta för om jag skulle bli hungrig. Den här inredningsstilen går ut på att man har fyndat för många saker tror jag. Är såå avis på den här träbänken min syster hittade på loppis som förlängning på sin säng. Fatta vilken lång kille man skulle få plats med, eller flera väldigt korta på längden. Här står min mamma under en av postersarna till hennes utställning på Liljevalchs, kanske den bästa utställning jag har sett, och med kanske hundra tavlor! "Faran är över" heter utställningen, och jag tror att det är en klurig titel som inte betyder det man tror att den gör vid första anblick. Hur otydliga kan konstnärer vara egentligen, jag hade döpt den till "Kanske hundra tavlor", men det är ju bara jag. Vad hade er utställning hetat? Jag älskar hösten och min nya lugg! Den här veckan var verkligen en favoritvecka av de anledningarna. Jag ska aldrig låta Pontus skriva mina blogginlägg igen, de får mig att framstå som helt sjuk i huvet. Hej, chip, ajö bloggen!
