Dåså kära vänner var det dags igen, en ny vecka med mitt fejs i spegeln. Hur är läget? Känner ni att ni orkar ta er upp på morgnarna? Har ni tänkt på att det är viktigt för oss att skaffa rutiner för att bibehålla vårt psyke? Själv har jag markerat med små vita streck i ateljén. Här ska jag placera fötterna. Här kan jag stå varje dag och känna mina rötter bli ett med jorden. Dessvärre satte jag strecken fel; här framme blir utsnittet på bilden bättre. Okey. Utanför jobbet var det rött, vilket ger mig tid att reflektera. Där borta ligger Stadshuset tänker jag, där Pontus och jag gifte oss för drygt 11 år sedan nu. Ibland blir händelser som rödljus på livets stora övergångsställen. Är inte det fint, att jag numera hyr ut brudklänningar och på provningarna kan säga; "STOP. Ibland. Sådär. Det är enkelriktat här, vi andra kliver åt sidan." Ursäkta, jag spyr, nej varför skulle jag säga så där för. Nu blev det grönt! Här kommer en bild på min gulliga son! Ser ni hur fint den matchar ögonen? Helgmorgon, och vi åker ut på skattjakt. Lynn fick hålla skattkartan, vilket gör att man kan hamna var som helst i slutändan. Just den här dagen tog det oss ut till Huddinge C. När vi ändå var där passade vi på att åka ut till min mammas landställe på huddingska vischan. Var Lynn blev av vet jag icke, han letar nog efter skatten än. Här ligger han, min käre spökskrivare och tar igen sig. Boken och hunden vid sin sida som vanligt, och drömmer gör han förmodligen om musik han ska spela in och julkonserter han ska arrangera. Eller så powernappar han bara för att orka dricka mest vin av alla ikväll. En sann opportunist är han, men jag älskar honom för det. Väl hemma i stan mötte vi Lynn igen som tagit sig hem helt utan karta. Och tur var väl det, för den här kvällen skulle vi på middag! På lördagkvällen var vi på konstrunda hemma hos våra nya vänner Anna & Kringlan. De har precis ropat in ett fantastiskt porträtt av två lamor som är ute på jakt. Hemma tittar vi ofta på Lejonkungen från Walt Disney Studios. Har ni tänkt på hur det hade blivit om de castat lamor till Lejonkungen istället för lejon? Lamorkungen hade det blivit. Äter inte vi gräs? Simba Simba, försök att förstå: när vi dör så blir våra kroppar till gräs och antiloperna äter gräset. Och när antiloperna dör blir de gräs, och vi äter gräset. Äsch, kom så drar vi till Lamorklippan och gnäggar. Lynn kommer nog bli proffessionell kostymör när han blir stor. Boots på nattskjorta, ti-hi, vad får de alla fantasierna ifån? På eftermiddagen gav jag mig ut på inspirations-fotorunda. På somrarna har den här restaurangen uteservering och en massa gäster och personal som springer fram och tillbaka. Var är de hela vintrarna? Sådana tankar kan komma upp när jag är ute på strapatser och bara låter tankarna fara runt. Möt naturfotografen Elsa. Här stod jag i sex timmar och väntade på att solen skulle stå rätt för bilden jag hade sett för mitt inre. Mitt i ovanför gatan. Andas lugnt. Där. Satt. Den. Många tror att en bloggares jobb bara består av glamour och samarbeten, men det är mycket slit också. Apropå att vara naturfotograf, jag visade Pontus den här bilden och han sa, "vilken fin bild på Lynn", vilket det inte är. Lynn alltså. Men det känns som att han kommer vara så där stor vilken dag som helst. Gud vad de växer. Här vill jag bo nästa gång vi flyttar, på Swedenborgsgatan. I ateljén är det numera family reunion varje dag. Alla som bokar en klänning från mig får en tavla på köpet:D Nej på skämt alltså, men det kanske är en affärsidé. Sigge har vernissage för sin nästa utställning i början av nästa år. Då samlar man ihop alla tavlor som såldes på förra utställningen och ställer ut igen, då har de som köpte dem haft dem länge nog. Dom som inte blivit sålda målar man över, man måste ju ha något att göra också. Här i dyn mitt emot motorbåtklubben i Långholmskanalen stannar jag alltid upp på min löpartur och spanar efter små blomskott och annat som blåst i land från frötransportbåtarna. Det är otroligt vad man kan spara in genom att äta av vad naturen har att erbjuda. Väl hemma bakade jag hasch-kakor stora som grytlock, nu jäklar ska det bli åka av! Mätt och nöjd åkte jag ut själv på kvällen för att hus-scouta. Mitt tips är att knacka på hus som ser lite nedgångna och sjaskiga ut och se om det är övergivet eller behöver övertas. Jag vet att många tycker jag tänker mycket på boende och hus, men det är bara för att vi flyttade en gång när jag var liten. I veckans avsnitt av Billgren/Wood kan ni höra oss vurma över Novent som världens härligaste nya begrepp. Jag går ännu längre och beställer semlor redan nu. Det här receptet har jag gjort själv och kallar för 'The Trip-semlan'. Torr bulle - torr humor. Man får vad man förtjänar här i livet:/ Nu är dagen äntligen slut, och jag ska ta ett välförtjänt bad - aaaaah!! Jag har slängt alla våra stora handdukar och köpt såna här små istället, på det viset använder man bara exakt så mycket handduksyta som är nödvändigt och mindre handduk blir till svinn. När jag bli gammal och arbetsbefriad ska jag sälja alla handdukarna på ebay. Så kan det gå. Chip o hej nurå bloggen, vi ses imorrn för mer skojs och gojs!
