Ibland går mitt huvud av sig själv och jag drömmer om att göra grejer som jag aldrig skulle våga ens fundera på. MEN. Livet är ju alldeles för kort för att gå och drömma egentligen. Men jag är nog alldeles för feg för att göra allt detta. Men att skriva dem i en käck lista på bloggen, det vågar jag! Tror jag. Detta borde/vill jag göra: → Höra av mig till den där killen som jag gick hem med några gånger när jag var 18 (snyggaste jag hade sett på jorden då) som nu är en stor svensk artist och fråga om det var han. Haha, mitt minne är så dåligt men de är ju så lika, heter samma sak och kommer från samma ställe! Plus att han hade ett band då och en replokal där jag hängde ibland. Varför minns jag så dåligt? Minns dock exakt hur han luktade, hur hans lugg låg framför ögonen jämt (gör fortfarande) och att han alltid hade rödrutig skogshuggarskjorta. → Bo i Göteborg ett par år och liksom leva mig in tillbaka i min barndom. Men hur gör man om man vill byta stad? Bytlåna lägenheter? Får man det så länge? Och det går ju inte med Gotland. Blir ju så himla långt dit tyvärr. → Anställa en person som hjälper mig med allt. Men jag har ju så obscena krav och tänker att det liksom skulle bli mer jobb till slut. Eller? Är det någon som har en assistent på deltid som har goda erfarenheter av det och kan ge lite tips på hur man hittar/fixar med det praktiska? Man vill ju inte ge slavlön och inte heller känna att man hellre fixat det själv. Utan hitta en perfekt mellanväg som gör att man får mer tid till det kreativa och mindre med det man är dålig på och som äter upp dagarna. → Byta stil helt. Hur roligt vore det inte att ha byxor, fluffiga rosa skor, färgglada solglasögon och klumpiga örhängen som basic-stil? Åh jag tycker att jag blivit så tråkig. Men ibland tycker jag att jag sticker ut alldeles för mycket också. Jag önskar att jag hade en lyxig garderob som liksom bara var naturlig och passade med allt. Just nu har jag outfits som funkar på sommaren. Dvs en vintageklänning. Så fort jag ska para ihop den med strumpbyxor, en kofta etc så ser jag heltokig ut tycker jag numera. Förstår ni hur jag menar? Jag vill liksom osa lyxig, härlig vintage, men känner mig oftast som en högstadieclown. Fast det kanske inte är något att förakta. Det är ju jag och mina naturliga val av det jag har. Men ändå. Drömmer ni ibland om att byta stil? Någon som gjort? Hur gööör man? Jag har verkligen smådåligt outfitsjälvförtroende just nu. Kanske är en mammagrej. Men till ELLE-galan kommer jag vara så himla gullig iallafall! Tog en bild på mig själv och är så nöjd med mitt outfitval! Bara sex dagar kvar nu. Bildlänkar här.
