Hej och välkomna till bloggen! Här följer en drös bilder från mitt liv i slutet av oktober. Jag jobbar i ateljén om dagarna och äter salmon bowl från Mogges sushi som Sigge köper med sig när han går hemifrån. Vi har redan utarbetat våra mönster. Jag kommer tidigt och Sigge jobbar sent. Utsikten från vårt kök är kanske det bästa med lägenheten. Där borta ser man Strandvägen. Här inne ser det ut så här just nu. Eller då gjorde det, nu har jag ändrat om igen såklart. Måste köpa en större kruka till fiolfikusen! Vill ha en rak i terrakotta tror jag, minst 40cm bred. Vi åkte till Gotland spontant. Här släpps djuren ut i friska luften efter den långa resan. Ett sovrum som aldrig kommer förändras. Behövs inget mer här, allt är perfekt mys. Frukost! Mitt favoritmål. Lynn värmer både händer och fötter vid brasan. Otroligt vilken kärlek det första barnet i en släkt får, från alla i familjen. Lynn kommer nog alltid vara speciell, även om det snart kommer bli fler i släkten. Att titta på Lynn och Pontus när de sover är en favoritsyssla. Älskar dom nog mest då. Där mellan dom inklämd som en hot dog ligger Nikita och myser. Sista dagen är alltid Visby-dagen. Hemma i Stockholm igen. Dags att gå till frisören! Jag klipper mig ju hos Camilla på Creative Headz på Hornsgatan. Toppar håret och framför allt luggen en gång varannan månad. Varför ser mitt hår ut som någon medeltida frisyr? Typ tagel? Ahhh, tack Camilla! <3 Jag har bakat. och arrangerat blommor. Allt blir så fint i foldevasen. En stark tid för fika börjar nu! Mycket te, saffransbakverk och syrlig frukt. I badrummet har en julbukett smugit sig in. Vi har haft barnvakt en del på sistone. Det är vårt löfte till den här hösten, att fylla den med mer romantik. Känns så härligt tycker jag! Det behöver inte alltid bli en stor grej heller, vi är hemma till nattning, men hinner ändå med två snabba glas champagne på Nizza. ostron sen pasta. och bio! Vi såg The French Dispatch som jag var så pepp på för DN skrev att den var 4/5 och det måste ju vara megabra! Jag blev mycket besviken. Första tredjedelen var bra men sen hängde jag knappt med i något längre. Det var rörigt och inte så närvarande som jag tycker att Wes Anderssons filmer brukar vara, i all sin galenskap. Mest besviken blev jag nog över att den jag trodde var Brad Pitt hela tiden var Benicio del Toro. Typiskt. Hade varit mkt bättre med Brad Pitt. Nu ska jag se Royal Tenensbaums eller Budapest hotel och njuta istället, filmen får 2,5/5. Puss!
