Naggade fat och karaffer man vill ta med hem, rädda och fylla med småkakor och rabarbersaft. Fält av vita narcisser. Svartvinbärssorbet som kyler ner en men som är värt det ändå. Blandade lunchtallrikar med allt man är sugen på. Extra sött barn och man som sover länge i morgonsolen medan man själv varit vaken två timmar och scrollat utemöbler. Allt är möjligt-inställningen med fröer och jord, en trädgård som kommer digna av lumm inom kort. Planer på örttrappor, utemöbler med nya kuddar och perfekta grusgångar utan en tillstymmelse till ogräs. Vintageklänningar som hängt med år efter år, riktigt bleka ben och en tröja för vinden. Iskaffe för en mindre förmögenhet, som självklart hamnar på bild. Lunchmöten över ett glas vin som blir till fyratimmarsprat man absolut inte hade tid med egentligen. Tårdrypande känslor som svallar kring att familjen ska bli större, att allt det vackra och lediga ligger framfor oss. Prokrastinering i form av avancerade hemmafix och kakbak istället för flyttpackning, garagestäd och undanrensning av vinterjackor. Små liv med stora ögon. Tunna blusar och halsduksskavt nackhår. Obekväma skor och hoppfulla outfits. Spritt, pepp och längtan, ett hjärta som bultar och gröna buketter.Okej jag ger mig, det finns väl en vår ändå! 🌼
