Jag har precis kommit hem från en middag. Sitter här medan Pontus nattar Lynn och försöker sätta fingret på någonting. Vad det är som gör ett hem till ett hem? Vad är det som får mig att känna lugn när jag kliver innanför en dörr? Hur otroligt olika det kan vara, hur himla fint det är ändå. På middagen pratade vi om den snäva ramen. Om Kanyes handfat som saknar ho. Hur kittlande det är ändå, med människor som går helt utanför inredningsnormen. Men också provocerande. För samtidigt som det är härligt med människor som skapar sitt hem precis efter sina liv så finns det ju någonting i form som är till av en anledning. En ho finns till för att vi behöver en ho. Men så förändras ju allt. I små steg. Man börjar med det lilla, förskjuter gränsen och vips står man kanske där med en köksbänk utan ho. Bara en liten lätt lutning och ett hål där vattnet åker i. Vårt kök kommer definitivt ha en ho. Och en fläktkåpa. Det var inte helt enkelt att bestämma, för alla inspirationsbilder jag kollar på idag saknar fläktkåpa. Antingen lever folk med os eller så bygger de in dem. Hur kan det vara så fel med en kåpa? Eller är det inte det? Är det bara de fem senaste bilderna jag pinnat? Folk lever väl med kåpor som vanligt folk, och hoar och mår bra trots sin praktiskhet. Undrar hur våra kök och hem kommer se ut i framtiden? Kommer vi leva som de i japan som inte definierar sina rum efter genre, som inte har ett vardagsrum, kök eller sovrum, bara rum? Som drar fram sin säng ur en byrå. Har vi gjort en alldeles för smal mall för oss här i Sverige, framför allt här i Stockholm. En tvåa kan väl inte en barnfamilj bo i tänkte väl de flesta som gick på visning på vår lägenhet som vi köpte. En tvåa på 83 kvm, vad ska man göra med den? Kanske är det som hon, det finns inget hålrum, bara en lutning. Kanske finns det inga bestämda rum. Eller jo självklart. Vi ska ju bygga kök. Jag vill att det ska bli hållbart. Ett kök att leva med. Jag kan inte tänka mig att bo någon annanstans än här. Mitt på det här torget, mina drömmars adress. Tänker så det knakar men kommer inte på något bättre. Tur att vi har så mycket kvar att göra, att det inte står still. I tisdagens avsnitt av Billgren Wood kommer vi gå igenom alla kökstankarna och prata kök i allmänhet och trendkök i synnerhet. Vad är det som gör att jag älskar ett hem, stannar upp och njuter? Jo magin. När harmonin och magin möts. Konstnärlighet och praktisk blir ett. När något vanligt möter något vanligt och så blir det ovanligt. En trave böcker med ett champagneglas på, ett badrum med för mycket textilier och en jugendlampa, en ovanlig möblering, proportioner som är lite skeva, två fåtöljer som riktar sig åt fel håll, ingen matta och så en enorm lampa på det. Tjocka skärbrädor och klumpiga snäckor. Sköra men robusta saker. Ordning i röran, och så ljus. Som lugnet efter en hektisk period, stenarna som lägger sig i formation efter en våg. Det är ur slumpen som det vackra föds. Som igår, när jag dök på den vackraste spegeln för 95kr på Erikshjälpen som förändrar hela vardagsrummet fastän det hängde en annan spegel på samma spik förut, och som att mamma vaknade igår natt av en idé till en scenografi och hastigt skrev Picasso på armen och nu ska det nog bli en tatuering. Som middagar med vänner som råkade ha barn i samma ålder på samma förskola och nu planerar man resor till Normandie ihop och att vara öppen fastän man kanske är stängd som människa för att inte bli sårad. Sånt tänker jag på när jag kommer hem på lördagskvällen och försöker förstå vad harmoni innebär. Är det vinet som talar? Finns det ingen ordning i tankarna här? Troligtvis inte. Men vad gör det. Jag låter dem flöda fritt ändå. Det är ju typiskt mig att komma hem efter en trevlig middag och tänka på inredning och harmoni. Hoppas ni har en underbar helg! Idag ska jag rada upp alla loppisfynden från igår och försöka hitta lite ljus i mörkret och visa er. Jag gjorde så himla fina fynd! Det var första gången Lynn var med på lördagsloppisrundan sen han var bebis. Det gick galant. Jag lämnade honom i leksakshörnan och gick runt själv tills vi båda var klara. Jag trodde inte det skulle gå, men som vanligt med föräldraskapet så måste man ju testa bland för att se var man är. Det är ju fortfarande november också, och jag lovade ju att göra bloggen extra härlig den här månaden. Vet inte hur det gått. Men jag försöker att hitta tid. Nästa vecka är lugnare än förra så kanske hinner jag sitta med era önskningar från det här inlägget och skapa mysiga blogginlägg till er att njuta av i mörkret. Hur går era tankar kring att bygga hem utanför eller innanför normen? Hur ser ni på tex Carl och Karin Larsson som bara byggde på rum för varje barn de behövde plats till, målade på väggarna och löste det praktiska när skönheten kom först? Hur hittar man den där självklara inredningen med värme som både funkar för alla och ser mysig ut? Berätta gärna era tankar om hur ni stött på slumpen som visat sig vara rätt för er. ✨ Bilder från TWWP, Chalkwhitearrow, Unlundiordinaire, Sean Anthony Pitchard, Francois Halard.
