Dags för lite summering av året igen, denna gång med 10 bilder som gör mig lite extra glad: Det är påsk, vi är på Gotland. Lynn tar med en filt ut och bara lägger sig på det som om några månader kommer vara gräs. Ett första livsnjutigt vårtecken. Två femveckorsvalpar hemma hos Lynns farmor. Med rosa mjuka magar och överdimensionerade tassar. Första majdagen tillbaka på Gotland efter den långa vintern och kalla våren. När vi åker till lammungarna och hälsar välkomna till världen, köper ägg från Kickan och tar första ljumma promenaden runt åkrarna. Alla har längtat. När schersminen blommar och man kan ta in kvist efter kvist och det aldrig tar slut. Man öppnar fönstret på morgonen och huset fylls av smultrondoft. En annan bild som gör mig glad är frukosten på Gotland. Finns det en ledigare stund än den när man sömngrusig en julimorgon sätter sig vid ett bord, kryper upp, stoppar en jordgubbe i munnen och häller upp rykande kaffe i en kopp? Vad ska vi göra idag? Lynn, Anna och Sigge på grusvägen. Sigge får bära båda två på ryggen. Härom dagen grubblade Lynn högt: kommer mina barn få ha en sån som Sigge? Ja det kan man verkligen hoppas. Älskad morbror. Kossorna bakom vårt hus. En promenad jag gått tusen gånger. Gärna minst tusen till. Det är platsen och stunden jag nästan alltid längtar till. Fast måste jag välja ett ögonblick är det detta. Tidig morgon på stranden vid Ljugarn. Inte en kotte som är där, bara vi, vår filt och kaffetermos. Lynn och Pontus badar, jag tittar på, funderar. Att jag som är så rastlös och alltid vill att allt ska hända helst igår och allt på en gång skulle älska detta så mycket? Jag undrar varför egentligen. Kanske för att det är det allra viktigaste, bara det, så tydligt utan distraktioner. Jag blir glad när jag tänker på vår trädgård, otuktad och inte alls piffig. Inga fina grusgångar och ganska torr i gräset. Men full av kompisar som förhoppningsvis känner sig som hemma. Musik ur skivspelaren och mat på långbordet under körsbärsträdet. Den här stunden, när man precis träffats, får ett glas vin i handen och pratar om allt man inte hunnit, det är den bästa. På tal om vänner så blir jag glad när jag ser denna bilden. Annaklara saknas tyvärr, men annars är vi kompletta tjejgänget från förr. Bästisar jag haft sen jag var helt ny i Stockholm. Vänner med de sjukaste historierna, alla olika och alla alltid lika peppande. Livet ut känns det som, jag vågar hoppas och tro. <3Glad fredag!
