En favoritmånad lider mot sitt slut. Låt oss titta på en rejäl drös gamla bilder och vad jag haft för mig i september. Vi börjar långt bak, för prick 10 år sedan. 2011 För tio år sedan såg jag ut så här. Jag har för mig att hårfärgen var ett misstag men det gjorde mig inte så mycket. Jag var 25 år och hade ett otroligt självförtroende, tyckte inte det var så noga med nåt. På ett lookalike-party på Garbergs reklambyrå var jag Rita Hayworth. Ingen liten hybris man har då. Pontus var Charlie Chaplin och min kompis Ulrika var perfekt som Taylor Hanson. I slutet av september åkte jag till New York där Sandra bodde. Det var min första gång i USA. På vägen hem var det en otrolig storm och en blixt slog ner i min flygplan. Piloten visste inte hur han skulle reagera och berättade i högtalarna att vi helt enkelt får vänta och se om det händer något med planet. Det var senast jag flög långt och ensam. Pontus och Salem hade skrivit en bok om musik så det firade vi på bokmässan. Det var också i september 2011 jag hade mitt livs första bröllops personal shopping. Jag hade precis sagt upp mig från Beyond Retro och var helt egen för första gången i livet, redo att starta mitt egna varumärke och bolag. 2012 2012 såg jag ut så här. Nu började några år av mycket tajta klänningar. Jag hade skaffat mitt första egna kontor på Gotlandsgatan på Södermalm. Jag delade med Emma Elwin och hade mina fem bröllopsklänningar där som var början på min samling. Det var de fluffiga klänningarnas tid och vintage var något nytt och spännande. Jag skrev en bok som hette Elsa Billgrens Vintage och i september fotade vi omslag. En stil 2012. Kvalitén på Instagrambilderna var sådär men jag hade fått mitt första roliga nya jobb efter att jag blivit egen så det var bara att lägga upp. Inredare och programledare för Äntligen hemma! Här gjorde jag en snabbfix av ett kök i Hammarby sjöstad. Så här såg min header ut då. På chic-galan. 2013 Ett år senare hade boken kommit ut och jag var i Kalmar och föreläste. Underbaraclara och jag på Bokmässan. Pontus och jag åkte till Paris. Det var en speciell tid att vara bloggare. Allt skulle vara som en romantisk indiefilm. Men egentligen hade jag det så himla tufft med återkommande panikångestattacker och en familj som var splittrad efter en superjobbig och offentlig skilsmässa. Att vara mellanbarn mitt i en sån röra är inte enkelt. Jag fick ta mycket ansvar och pressen på att det skulle vara som vanligt fastän alla var superledsna tärde verkligen på mig. Jag kunde inte följa min inre kompass utan var fast i andras livsöden. Mitt eget jag blev supersvagt, eftersom jag samtidigt blev vintage-Elsa med det röda håret för Svenska folket i tv och var fanns jag i allt det där? Jag bet ihop och gjorde mitt bästa för att vara alla till lags. Mamma och jag fick äran att designa årets rosa band och det var början på en tid där vi verkligen blev tighta. 2014 2014 var ett riktigt hektiskt år karriärmässigt. Jag var 28 år och hade precis skrivit min andra bok. Plus fått en ny ateljé i Konstakademin där jag tänkte utöka min vintageverksamhet. Så här såg det ut i ateljén då. Gustav kom in i mitt liv på riktigt och blev en ny nära kompis. Jag jobbade på med Äntligen hemma. och så köpte Pontus och jag vår allra första gemensamma lägenhet! 2015 September 2015 var en fantastisk och pirrig månad. Pontus och jag hade bestämt oss för att försöka bli med barn efter sommaren. Lägenheten vi flyttat in i 10 månader tidigare var färdiginredd med alla våra växter och grejer. Så här kunde en höstfrukost se ut då på bloggen. Tre små hallon på skärbrädan. Det var mycket att göra på jobbet. Jag åkte ner till skåne och föreläste på IKEA. Blev blondin igen efter massa år som rödtott. Vi åkte till Palma i slutet på månaden. Jag hade feber men det struntade vi i. Andra tider då. Här satt vi på balkongen på kvällen och drack mojitos och kollade på Paradise hotell med skakig täckning på mobilen. Kom hem med en underlig känsla i kroppen. Det var en bebis i magen. 2016 Ett år senare var Lynn född och hade hunnit bli tre månader! <3 Livet bestod av att skrota runt hemma, kolla på serier och bara gulla med den lilla underbara personen vi fått. Allt var helt underbart. Så perfekt det kan bli. Jag kände genuin och ren lycka för första gången i mitt liv. Där låg han. Det bästa jag varit med om som jag skulle få njuta av varje dag i resten av mitt liv. Mindblowing. Vi var rastlösa och ville hitta på tusen saker. Lynn var nöjd bara han fick amma så vi åkte till Göteborg, Italien och Nice. Det var det bästa livet. 2017 Ett år senare hade det hänt så mycket. Jag hade fått livmoderhalscancer, genomgått alla tester och röntgats, opererat bort livmodern, äggledarna och alla lymfkörtlar i bäckenet. I mars fick jag veta att cancern var borta och hela den våren och sommaren var ett töcken. I september började vi se ljuset igen. All tid tillbringades med familjen. Vi hyrde ett hus med Pontus familj i Nice och bara slappade i värmen. Vila efter allt. Lynn hade lärt sig gå. Jag träffade min pappa igen. Det här var andra gången efter att Lynn fötts. Under graviditeten sågs vi inte alls. Det var mycket nytt och gammalt detta år. Första hösten med sommarhus. och sista som inredare på Äntligen hemma, fast det visste jag inte än. 2018 Året efter var en tid av nystart. Lynn hade hunnit bli två år och vi ville vara på Gotland så ofta det gick. Sofia och jag hade börjat podda och att jobba med henne blev en fin och spännande grej som jag här inte riktigt visste vad det skulle leda till. Bara att det kändes så himla rätt. Pontus och jag avslutade månaden med att åka till Paris. Det var senast jag var där, saknar det otroligt mycket. 2019 September 2019 var ett så kallat mellanår. Det hände inte jättemycket, men kanske ändå när jag tänker efter. Jag såg ut så här. Pontus och jag flyttade till Mosebacke torg. Det var ganska tufft för jag brydde mig så mycket om vad alla sa och hörde knappt mina egna tankar och känslor kring nya hemmet till en början. Min familj fick frågan om vi ville ha en egen reality på SVT och tackade ja. Det var bättre än 10000 familjeterapitimmar. Typiskt mig som mellanbarn att bry mig så mycket om att vi ska vara vänner med goda relationer. Men jag har släppt det nu. Work is done. 2020 September förra året var en liten paus i pandemin. Undre sommaren hade vi fått en liten känsla av normalitet på Gotland och ville så gärna ha kvar den känslan sen i stan. Vi klarade oss allihop från att bli sjuka. Lynn hade hunnit bli fyra år. Annaklara hade möhippa och trots att livet gått upp och ner de senaste åren fanns en känsla av lycka. Det viktigaste var ju där. Varje dag, för resten av livet. <3 Nu är det september igen! Men vad som händer nu ser ni ju löpande här varje dag. Puss!
