Igår hände något ganska så fantastiskt! Det började med att jag hittade den här gamla fina kameran på jobbet. Det är en Kodak duaflex II från någon gång mellan 1950-54 som dök upp i butiken efter att ha hittats i en accessoarlåda. Jag kunde inte hålla mig såklart utan var bums tvungen att köpa den. När jag googlade lite på den insåg jag att den tyvärr kräver 620-film, som liksom inte görs längre. Man kan beställa hem en rulle från nätet för några hundralappar, men det plus framkallning blir ganska så dyrt. med efter en stund kom jag på den briljanta idén att gå in till grannen till beyond retrokontoret, som är en framkallningsaffär som heter crimson. Någon där kanske vet något om kameran tänkte jag. Efter några minuter stod det ett gäng fotointresserade och slet lite i kameran, en man tog saken i egna händer och bar med den in i mörkrummet. När han kom tillbaks hade han hittat en gammal 620-spole bland sina grejer, rullat över en 120-film på spolen och satt in den i kameran som present. Så helt vips var det en fullt fungerande, redo att ta massa vackra bilder-kamera jag hade i mina händer! Kanske snällaste personerna någonsin! Åh nu ska vi ta massa fina bilder ihop, jag och min nya duaflex. Resultatet får ni såklart se när det är klart. Första bilden blev på han som fixade rullen, bästa personen den dagen. <3 ps. det går inte att kommentera på det här inlägget av någon knäpp anledning. hela elle.se verkar ha en tuff period. men jag kan tänka mig att ni är lika peppade som jag på den nya kameran! undrar ni något är det bara att kommetera i inlägget under. puss!!! I found this old Kodak duaflex at work yesterday and bacame a bit sa when I realized that you can’t buy 620-films in sweden. But then I went to my local photostore and some guys there really helped me out! One guy actually rolled a 120-film up on a 620 roll in the dark room and just gave it to me! So nice! Noe I’m ready to take some awsome pics! <3
