God morgon! Nu sitter jag på ett café och jobbar. Ett arbetssätt som jag sett framför mig njuta av hela hösten. Korta dagar med lekpark efteråt och mys hemma hela eftermiddagen. Nästa vecka åker vi till Gotland och är lediga en hel vecka ihop hela familjen. Jag älskar att vara frilans och kunna vara tillsammans när vi vill och behöver. Korta dagar och mycket familjetid. Jag fick en kommentar igår kväll som gjorde mig riktigt ledsen. Pontus har sagt åt mig att jag inte ska godkänna kommentarer på kvällen när jag är mosig och skör, men jag glömmer bort. Så står den där och stirrar mig i ansiktet, säger allt rakt ut som min inre röst säger till mig viskande. Det är för tidigt, du kommer ångra dig, livet är för kort, håll i ditt barn, du är en dålig mamma. Eller, det där sista är det bara jag som säger till mig själv. Pontus påminner att vi varit med vår kid varje dag tillsammans sen han föddes, byggt en megatajt familj trots allt och kommer vara tillsammans tre månader om året utan stopp till han flyttar hemifrån. Det tröstar. Men det finns något som hela tiden petar mig i sidan. Jag är inte nog. Jag kommer aldrig räcka till som förälder. Strunt samma. Nu vill jag egentligen visa något riktigt härligt. Jag hittade nämligen massa fina bilder på oss i Emma Sundhs blogg, och var bara tvungen att visa! Gotlandslängtet är ju brutalt, och om sex dagar är vi där igen. I höstskrud! Här kommer en liten glimt från i somras när Emma med familj först hälsade på oss och vi sen hälsade på i deras fina torp, ur Emmas kamera. Först en liten glimt ur vårt nyrenoverade kök. Glada familjen bjuder på fika i trädgården framför ladan! Lynns mage ♡ Hej då från trappen. Kom snart tillbaka! Pavlova i Emmas trädgård. Tell-Kiddo Maria och jag. Läsa bok på filt. Älskar dessa så mycket! Jag är nog lite blödig idag. Men vem skulle inte när man har så gulliga killar i sitt liv.
