Jag tog fram några bilder som jag blivit taggad i senaste halvåret på Instagram, så de tycker jag vi kikar på nu! - När vi presenterade Lynn för våra kompisar. Så mysigt att vips vara +1 i gänget! <3 Man ser att det var nyligen jag födde barn också, minns att jag hade mammamagen kvar himla länge, eller fortfarande har ska jag väl säga. Inte så konstigt eftersom jag såg ut så här några veckor tidigare. - Ett fint stilleben med den enda novellen jag någonsin skrivit. Man kan vinka till varandra från balkongerna, som är ett modifierat minne från när jag var i Italien som ung tonåring och hur man ser upp till andra fastän man har det bättre. - Mer Urban deli-häng från i somras, ur Aleksanders mobilkamera - och en bild Pontus tog på oss när vi sov likadant på landet en natt - Gustav och jag testar nostalgiväskor på Stadsmissionen. Minns ni denna klassikern, saddle bagen? Jag kommer även ihåg baguetten som var urhet och Chloé Paddington som vi köpte kopior på i Thailand. - Vintagebröllopsklänningen som Hanna lånade av mig och hade på sitt bröllop, nu är den redo för fler giftemål om någon är sugen! Strl 34, dovt persikorosa och helt fantastisk! - En sensommarmiddag på Shantis uteservering. Åh vad jag längtar till uteserveringstider igen! - Lynns första tågresa till Göteborg! Vi var där när jag invigde en utställning på Göteborgs stadsmuseum och gjorde en mysig helweekend av det. - Daria och jag hade en fantastisk höstpicknick i Hagaparken och det var allt vi hade föreställt oss att föräldraledigheten skulle bestå av. Haha, bubbel och filtmys. Ja, det gick bra denna dagen iallafall! - Jag intervjuas om vintage och hållbarhet av Konsumentverket. - Vi flyger till Nice och det är november! Så knäppt att sola och bada ena dagen och sen är det snö, fast man bara är 2,5 timmar bort med flyg. Älskar rivieran för det! - Jag och Pamela på Årets Mama-galan. - Ulrika var i stan och vi hängde runt på Söder som att det var för tre år sedan, fast nu med vagn då. - Pontus fotar mig framför det rödaste trädet vi har i vårt kvarter. - Sen kommer ett ganska långt hopp till i januari och Daria och jag var på Svenskt tenns tesalong och unnade oss. Jag fick ju reda på att jag var sjuk den 27 december, men redan i höstas började ju processen som ledde fram till min operation 31 januari. Under den tiden, och egentligen fram till den 15 februari när jag fick reda på att jag var klarbehandlad, höll jag mig långt borta från sociala medier och scrollade i princip aldrig Instagram. Aldrig mådde jag så dåligt som när internet visade lyckliga människor som blev på smällen, var på semester, såg lättsamt njutande ut och jag satt där hemma och grät över att jag skulle dö och skulle jag det inte var mitt liv i princip över ändå. 30 år och klar med allt. Upplevt allt det fina redan, nu kunde det bara gå utför. Så det kan man ju tänka på när man kikar på Instagram och sånt, att det inte är hela verkligheten. Alla mår piss, och är även glada. För det måste man, eftersom livet är så himla jobbigt annars. Man måste få visa när man äter afternoon tea med en kompis och dricker bubbel och glömmer bort sin sjukdom i en kvart. För annars blir det för mörkt. Man måste få en paus. Så nu ser jag alla Instagrambilder på lyckliga människor som pauser, från inte vet jag. Men från det jobbiga som de upplever i sitt liv. Man vet ju aldrig vad människor bär på, eller som Noora har på sin vägg: "Everyone you meet is fighting a battle you know nothing about. Be kind. Always." - Iallafall! Nästa bild är från en mysig brunch hos Alek och Amina för inte så länge sedan. Älskar att dricka bubbel på dagen! - Sist ut så blev jag taggad i den här bilden på mig själv för många år sedan i tidningen Chic som nån hade ramat in och satt i sin bokhylla. Det är så himla sjukt att se bilder på sig själv så här tycker jag. Jag slungas tillbaka fem år och jag var verkligen en annan person då. Eller. Jag hade ett annat uttryck. Väldigt vintage, stora rosetter, alltid pinuppigt glad på alla bilder och med en känsla av att om jag inte var så pepp så skulle folk bli besvikna. Vilket de också blev. Minns att jag fick frågan varför jag inte hade rött läppstift ibland när jag gick på stan, att andra liksom inte tyckte det var jag om jag inte hade det. Sjukt. Men det var en fin tid, och det är fint nu när jag har blivit lite äldre också. Jag är inte lika orolig för att göra andra besvikna. Jag vet att jag duger, pepp som opepp. Och jag kan vara båda. Det gör mig mer mänsklig, och människor är vi ju allihopa. - En bild från i söndags när Alice och jag var på fantomen på Operan. Tre timmar meganjut! Så himla fantastiskt bjussig föreställning, satt och gapade igenom hela tror jag. Hoppas jag slipper mardrömmar som jag fick sist jag såg den, men då var jag iofs typ 7 år så det går nog bra. Puss! Translation: A post with Instagram pics I've been tagged in.
