Gustav delade det här huset i dm på Instagram igår och jag vill visa er för det är så himla speciellt! Huset har legat på Hemnet ett tag med några bud under acceptpris, men när som helst kan det ryka så vi passar på att kika innan det försvinner tycker jag. Förhoppningsvis till några som med varsam hand kan ta hand om den här knäppa men vackra historieguldklimpen! En riktig arkitektdröm från 1935, svenska funkisens vagga. Huset, som är i fyra våningar varav två i souterräng, ligger på Essingeringen 10 på Stora Essingen. Huset är ritat av Erik Wåhlin. Vi kliver in! Huset har många tidstypiska detaljer och stora pampiga stildrag. Kolla bara in det här rundade fönsterpartiet. Med den här utsikten. Man kan nästan se Poirot lösa ett mord här. Det mest spännande med hela huset är dock den här kyrkoliknande delen av byggnaden. Det står inte så mycket info om den, men något religiöst måste det ju vara. En kvarterskyrka, huskyrka eller något mer hemligt sektspännande kanske? Vackert är det oavsett. Så spännande, här vill man inte råka låsa in sig på natten när man är själv. Fantastiska fönsterpartier. Titta bara! Så magiskt när man ser hur tavlorna hängt. Ja vem har bott här, och vem kommer flytta in? Säng här va? Oooh, eller här! Vardagsrum här med lammskinnsklädd enorm fåtölj här i hörnet och stora rölakanmattor. Svenskt tenn-gardiner och bonsaiträd. Böcker i mängder och golvlampor i par. Nere i hallen hittar vi kolmårdsmarmor. Ett absinthgrönt badrum. Ställ in några Aesop-produkter, addera en hissgardin i naturmaterial och det är bara att behålla. Energikick i köket! Tomatrött, vitt och svart ändå, det mest 1930-taliga vi har. 🥴 Luck-fest. För alla dokument. Här finns även mathissen! Även det mkt Poirot-kompatibelt. Älskar även detta arbetskök. Underbar sal med öppen spis. Här vill man spela bridge. Överblick. Kanske skulle jag ta ner hjärtat från toadörren, annars lite sjögrästapet, rölakanmatta, Wegner, Estrid Ericson-estetik och massa vänner på "drink" på helgen såg är det klart! På Essingeringen ligger fler av Stora Essingens paradhus. Som den här tegelvillan från 1940-talet. Är det en hängmatta jag ser i fönsternischen? Eller den här villan i nationalromantisk stil från 1906 som kallas drakhuset. Inga deppiga busskurer på 1930-talet, här vid hållplats Gammelgårdsvägen. Jag förstår verkligen folk som vill bli arkitekter. Ju mer man tittar desto mer ser man! Kanske jag ser lite för mycket ibland, men vad gör väl det när man fantiserar. Här hittar ni bostadsannonsen! Puss.
