Hej kompisar! Nu är jag tillbaka i Stockholm efter två dagar kostymprov i Lund. Påminn mig att inte ha jeans på mig nästa gång jag reser. Oerhört oskönt att sitta på tåg så många timmar två dagar i rad i det. Men nu är jag som sagt tillbaka och veckan fortsätter på mitt vanliga vis. Några dagar i veckan jobbar jag ju med kostym och några dagar i veckan jobbar jag med mitt eget. Som i fredags när jag gick till ateljén på Konstakademin och hela rummet badade i sol. Äntligen! Jag hade klänningsprov på en tjej med den finaste pagen. Såklart passade en slöja från 1920-talet perfekt till hennes cremebeigea outfit. Vi provade en klänning i kreppad rayon från 1940-talet med draperad ringning. Det är alltid finast när slöjan är lite ljusare och kallare i tonen än klänningen tycker jag. Det blev fredagseftermiddag och jag började packa ihop. Jag älskar att jobba här, det är en magisk plats. Stockholms alldeles egna Louvren. Det är så spännande med gipserna som finns på museet också tycker jag. Nike-statyn, den stora med vingar, är gjuten på Louvrens gipsgjuteri och där mitt i Paris står den riktiga i marmor som hittades på ön Samothrake 1863. Gjord 190 f.k. Man vet inte hur hennes armar sett ut men troligtvis har hon hållit i något, en krans eller en trumpet. Nu får vi bara gissa. Nere i caféet satt en pianist och spelade. Det ekar så fint i huset och skapar en väldigt filmisk fredagsstämning. Jag tittade in i de stora utställningssalarna och blev helt tagen av Fatima Moallims utställning Viljan att Leva. Moallims teckningar är gjorda under hennes tid som Iaspis-stipendiat vid ISCP i New York och de är nästan hypnotiska tycker jag. Tecknade med blyerts, oljekrita och hennes signatur, Bic-pennan. Utställningen pågår till den 2 mars. Passa på att gå och titta! Konstakademin är helt gratis. Promenadutsikten på fredagseftermiddagen när jag gick längs med Riddarholmen hemåt. Åt andra hållet, husen i glödande februariljus. Man känner sig som en tönt när man fotar stan så här, men det är det närmaste jag kommer stillhet just nu tror jag, när allt händer samtidigt och jag rabblar i huvudet "njut, det är nu det händer, inte sen". Innan jag åkte hem till tacos med killarna stannade jag till på Tygverket och kollade på tyg till en karaktär som vi ska sy upp ett plagg till. Gammalt möter nytt med golvet och textilierna från Astrid. Det blev lördag och jag satt länge här vid skrivbordet och gjorde mig i ordning. Jag har nämligen köpt lite nytt smink så jag ägnade tid åt att tömma, rensa och tvätta sminkväskan. Jag visar vad jag köpt i ett eget inlägg om vårsmink sen. Jag sminkade mig och fönade håret. Jag tycker att jag blir mer och mer lik Lynn för varje dag, eller han mig kanske? Som att min näsa blivit längre. Mystiskt. På med tjock och varm tröja. För nu bar det av till Stallarholmen och kenneln! Nikitas syster födde ju sex gulliga valpar på julafton och nu är dom precis lagom gamla för att tokgullas med innan de åker hem till sina nya familjer. Att jag är ingift i detta? Nyper mig i armen varje gång. Kommer nån sakna henne om jag tar med mig henne hem? En liten tik finns kvar om någon är sugen på det mysiga livet med tax? Den bästa barndomen för Lynn som jag kan komma på. Notera taxtröjan. 😌 Pontus syster Fanny och hennes familj bor bara några hus bort och visade oss runt i området. Nikita passade på att springa fritt. Den här hästen och jag var likadant klädda. Sen satt vi i Pontus mammas kökssoffa, drack te och åt mackor med marmelad och frasiga mandelkakor. Lynn lekte med sin kusin och jag la ett pussel. Sen åkte vi hem och kollade på Mello, åt tacos och söndagen var bara ett enda stort rens och städ. Massa kläder kommer vara till salu snart om ni är intresserade? Jag säger till. Puss! 🤍
