I en stor kartong på vinden hittade jag en hel drös gamla foton och annat jag sparat genom åren. Vi kan väl titta på hur mitt liv sett ut? I fjärde klass när jag var tio år flyttade vi till Stockholm från Göteborg. Pappa hade börjat jobba mer och mer i Stockholm och för att det skulle bli lättare med gallerister och utställningar här var det på tiden att vi flyttade. Jag minns att jag inte alls var särskilt ledsen, utan snarare redo för nya äventyr med min familj. Kanske skulle vi vara mer tillsammans nu? Kanske skulle jag hitta nya bästisar och vem vet, en kille att bli kär i? Vi flyttade till Grev Turegatan 86, precis uppe vid Valhallavägen och efter bara några månader i storstaden blev jag påkörd av en taxi i full fart och nästan dog. Jag har ju fortfarande problem med mina tänder efter detta, då nästan hela käken gick i kras. Men kompisar fick jag, och killar att pussas med i uppis. Femte klass. Inskolad och här var göteborskan väck. Mina bästisar blev Alice, Sofie och Katja. Alice ser ni längst ner i bild. <3 Sjätte klass. Den här tjejen vill man inte möta i en mörk gränd. När jag började sjuan i Engelbrektskolan var det mysiga över. Skolan var en speciell mix av kickers och brats och det var väldigt hård stämning. Jag blev utsedd till Årets puderansikte i årsboken av en tjej som hette Sandra Beijer och gick i nian. Här är skolfotot från i åttan, då var det Filippa K-jeans, Louis Vuitton fejkväskor, polotröjor från Claude Zana och idominsalva på läpparna för hela slanten. Men så träffade jag min första riktiga pojkvän Martin. Tänk att den här tjejen var ihop med... Den här killen med stjärna på tröjan som sitter barfota! Martin gick i nian och var den smartaste och roligaste killen i hela skolan. Han bodde hos sin mamma (som jobbade på Västerpartiet i Riksdagen) på Kåkbrinken i Gamla stan och jag flyttade nästan in där. I två var vi ihop, lyssnade på Love, var kära, levde rövare i Gamla stan och det var den bästa första riktiga relationen man kan ha tror jag. I nian hade jag blivit lite färgad av det hela kan man säga. Vi gjorde slut och jag började Södra Latin i teaterklass. Här är jag i andra ring. Från sista året har jag inget skolfoto. Men det var en oerhört mysig tid med gemenskap och konstnärligt utforskande. Jag är så glad att jag fick den starten. Okej vi backar bandet lite! Jag hittade lite olika foton från min barndom. Här sitter jag framför vårt landställe på Gladö. Precis samma plats som jag fotade loppisfynden igår. Svindlande på något sätt, tiden och erfarenheten. Man är ju verkligen samma person på ett sätt, men på ett annat sin egen mamma. Älskar det här uppställda familjefotot (fast Andrea saknas såklart) hemma hos farfar Olle. Jag är kanske 13 år. Åh herregud nu har puberteten slagit till. Uppställd hos mormor som vanligt i mina bästa ögonbryn och foundationkant. Min pojkvän Martin och bästis Alice. Martin är professor i filosofi idag och Alice är molekylärbiolog. Genier. <3 Och jag är influencer. ? Mina föräldrar släppte iväg mig på språkresa till Malta efter nian. Det var en enda tequilaresa, men roligt hade vi! En bild från gymnasiet. Hela jag var en teater. Min andra kille Johan som jag blev ihop med i första året på gymnasiet och mina kompisar Lova, Opo och Alice. Här är radhuset vi flyttade från i Änggården när vi flyttade till Stockholm. Det var ett dödsbo som mina föräldrar köpte med möbler och allt. De var så glada över originaltapeterna. Vardagsrum. Min tredje pojkvän Oskar, som jag blev ihop med när jag var 20, tillsammans med sin bästis Tobias, som var tillsammans med Sandra då. Det är ju så vi lärde känna varandra från början. Jag hittade också min gamla kalender från 2004, när jag gick andra året på gymnasiet och precis skulle fylla 18 år. Jag slås av hur duktig jag var då. Pluggade, castade för framtida tv-karriär, umgicks med alla mina vänner, gick på fester och Riche (som 17-åring obs), yogade (!) och hade ordning på allt. Till och med Sigges mail. Vill säga åt mig själv att slappna av, ta tillvara på livet och luta mig tillbaka. Men jag vet att det är omöjligt. Jag har aldrig sett någon människa göra så. Varken mamma eller pappa. Jag hittade också lite negativ från en kamerarulle som min kompis Caroline tog hemma hos oss på en fest året innan hon dog. Det måste jag framkalla. Jag undrar så om vi hade varit vänner idag om hon inte tagit sitt liv som 21-åring. Och var hon hade varit i livet nu? Det var så himla sorgligt alltihop. I lådan låg också den här knäppa boken som min farmor gjorde när jag var på sjukhuset som 4-åring efter att mamma upptäckt att jag inte kunde röra på benen en morgon. Måste varit svinläskigt! Hon var dessutom höggravid med Sigge då och var tvungen att bära runt på mig och oroa sig samtidigt. Men självklart kom Oma från Stockholm till Göteborg för att ha koll på sin schnuttileinen! Min Oma. Hon är en sån pärla. Kommer se ut prick som henne sen. Älskar att hon sparat tågbiljetten. <3 </3 Pedagogisk teckning också. Sen blev jag bra! Kan se Lynn i den här bilden. Ser mig själv väldigt mycket i den här bilden. Det var det! Puss!?
