Hej fina ni! Hur mår ni? Har ni landat i hösten än? Jag stapplar fram, velar mellan lugn och skyddad efter en lång sommar och hudlös och orolig att falla in i gamla stress och jämförelsemönster som i våras. Måste lita på mig själv, jag klarar det! Den här veckan har varit så himla himla härlig och nästa vecka blir om möjligt ännu mysigare. Sigge och jag har flyttat ihop i ateljén och det är så fint och tryggt att ha familjen nära. När hans tjej Anna tittade förbi och slog sig ner med datorn, mamma kom in och hängde kände jag ett rys i ryggen. Min stora dröm, en familj som hänger i en hög. <3 Slutet på veckan har varit väldigt lugnt och så blir det även idag, för Pontus har jobbat kväll sen i torsdags och jag har varit själv med Lynn. Passar på att bara vara med honom han och jag. Ibland får man påminna sig om sin unges gullighet och titta på lite bebisfilmer för att inse att det är samma kille. Bara tuffare och större nu, men samma person där inne. Det är sorgligt att vara förälder, man ser tiden gå och det är så tydligt hur saker försvinner. Men det är lyxigt att bara få glida med, röra sig framåt och utvecklas. Se någon annan utvecklas. Jag gillar mig själv mycket med idag än för fem år sedan. Ser mig själv mer som en mer komplex och grundad person. Inte perfekt på något vis, snarare är mina brister tydligare nu, men sköldarna är iallafall nere lite. Fomon är borta helt. På tal om familj och sköldlöst så kommer här lite mysiga bilder från i vintras och våras som Pontus fotat med hans analoga kamera. Pontus fotar och filmar mer än jag på vissa vis. Han dokumenterar ju vårt liv som bloggen inte når in i. Nästan varje dag sen Lynn föddes har han filmat honom en snutt. Inget speciellt, bara lite lek eller promenad. Hans ljud och miner finns förevigade. Och de bruna, karga bilderna från i vintras ser nästan romantiska ut i all sin kyla. Det är lätt att glömma bort den här tiden när vinter blir till vår nu. Hösten är på väg, allt lever. I december när Nikita bara var en liten skrutt. Snöbollskrig med mommo på hennes land. Djurgårdsrundan, svanarna, mobilen, pulkan och tristessen. Snö och släde framför en av Golden retriver-bestarna i Strängnäs. Nikitas små öron som fladdrar i vinden. Sol. Vi grillar korv. Nån har visst tagit motorsågskörkort. Stockholm. och Gotland. En kompis på besök. Norénskt i soffan. Hur i hela friden funkar den här tv-kontrollen? tänker jag kanske. Efter springet-krispet i Folhammar. Våren och vårfåglarna är här! Frihet! Och så knoppar det igen. Puss!
