Jag tog med Pontus kamera till Nice i september. Kameran är en Contax T2, samma som Kylie Jenner och min fotograf-vän Mira har. Bilderna blir evighetsstora, som att alla känslor man känner när man ser det man riktar kameran mot fångas och kapslas in i ram. Här är utsikten från mitt hotell ut över Nice. Brända tegeltak, gamla kyrktorn och så havet som en varm och disig dimma där borta. Bergen som överlappar varandra och blir till mjölkig rök i horisonten. Frukost för en. Oljigt kaffe och frasig granola, tunga bestick och mulen himmel. Pontus fångar mig på vårt ställe. En bakgata utan så mycket turister, grumligt pet nat en varm kväll. Mycket som inte syns i bilden, mycket som också syns. Trädgårdarna på baksidan av Hotel du Covent. Där vid dörren låg mitt rum, så här klev jag ut varje morgon barfota för att promenera upp i trädgårdarna. Bara jag och trädgårdsmästarna vakna. En liten bänk och en liten korg med ogräs. Zucchiniplantor i skuggan. Paloma beach, en halvtimme med buss från hamnen i Nice. Blöta runda stenar och två herrar som tar sin vanliga morgondopp. Tillbaka till baren. Ny stämning några glas in i helgen. Gult ljus och gula parasoller. Poolen som jag hade för mig själv största delen av helgen. Ett olivträd och kyrktornet där nere i gamla stan. Mitt rum. Medelhavsljuset. Ännu en frukost, soligare nu. Ett handhugget stenhandfat där nunnorna hämtade vatten. Pontus kommer upp från havet. Bergen bakom hör till Cap Ferrat. Jag bad killen som jobbar med poolen att ta en bild på mig vid trappan. Nej nej bara en det är ingen digitalkamera! En liten stund. Återförenade. Tillbaka i Stockholm fick kameran följa med. Första gången vi träffade Maje. Lynn är mallig stor-kusin och vi sysslar med vårt. Brungula toner på höstlov på Gotland. Pontus väljer vinkeln. Blåsig dag vid Herrvik. Lynn och ett äpple på promenaden. Tillbaka på vår strand. Där vi alltid hamnar till slut. 💙
