Foto: Ceen WahrenHej på söndagen, hur mår ni? Har ni kommit in i terminrutinerna än eller är ni som jag med ena foten kvar i sommarlunket och andra i jobbröra? Imorgon börjar vardagen igen och jag är både taggad och inte. Jag saknar de mjuka Gotlandsmornarna, havet och naturen som aldrig verkade ta slut. Här i stan får man leta lite mer noggrant efter grönskan. Den här helgen har vi hållit oss på Södermalm och verkligen gjort allt det där härliga som jag saknat när jag traskat runt på grusiga vägar och fantiserat om sensommar-Stockholm. Grumliga viner på pyttesmå uteserveringar, sandaler och Bondens marknad. Take away-kaffe med kompisar och stora planer med Lynn som vill ha filmmys på kvällen med popcorn och Luca, fastän föräldrarna är lite läskiga i den. Men allt det italienska härliga väger upp. Jag sover med fönstret öppet och det är fortfarande varmt. Det ropas från torget och någon har gjort mål i fotbollen. Jag bokar tågbiljetter till Köpenhamn med ett stort gäng i höst, viker alla kläder i garderoben och samlar mail från brudar i en mapp att kunna beta av en efter en och fylla hela hösten med. De blir fler och fler för varje år. Kanske är det dags att köpa in lite fler klänningar snart? Jag tar ett besök till mina favoritvintagebutiker och kikar runt i veckan. Det skrivs ner i min lilla kalender. En alldeles för liten kalender som jag lyckades köpa för vem tittar någonsin på mått på nätet? En hel generation får hem saker i fel storlek för vi går från fysiska butiker till att handla nästan allt online. Tänk vad besviken man blir när man köpt en fin soffa och så visar det sig vara en dockhusmöbel. Det måste ju hänt?Jag tänker på Sigge och Annas bröllop nästa helg. Det pirrar till i magen. Jag har ju en rosa klänning men har bestämt att jag ska ha en annan först i kyrkan. Är det rimligt som gäst att göra ett klädombyte? Nej verkligen inte såklart, men jag frågar ändå och nu är det bestämt. Jag tror det blir toppen. Att gå på bröllop är ju en himla resa genom känsloregistret. Först är det så vackert och allvarligt och alla gråter. Sen är det uppsluppet och socialt för att kliva rakt in i extas. Jag längtar efter att dansa. Och att fira Sigge och Anna såklart. Deras kärlek är omöjlig att missa. <3På tal om kärlek så är Pontus, Lynn, Nikita och jag med i TWWP nya Small talk. Det var en urtrevlig stund i början av sommaren innan vi åkte till Gotland när fotografen Ceen kom hem till oss och tog fina bilder. Reportaget blev fint och ärligt. Det är så roligt att läsa Pontus svar, jag känner mig verkligen i synk med honom. Efter 14 år ihop. Här hittar ni intervjun.Ha en fin söndag så hörs vi imorgon igen som vanligt! Tack för att ni läser. Puss!
