Pontus fotar ju lite med sin mammas gamla analoga kamera ibland, och det är ju något magiskt med analoga foton. Det finns en verklig närvaro i dem som jag aldrig kommer kunna få fram med min kamera eller telefon. Därför är det fint att han dokumenterar vårt liv lite vid sidan av mig, när man minst förväntar sig att kameran ska åka upp. Tillfällen som är vardagliga och vanliga, och just därför förtjänar att lyftas upp som fina. För det är ju så vi kommer minnas den här hösten, vintern och tidiga våren. Overall, peta med en pinne i marken, vila i soffan och bara vara. Det är inte jämt snygga frukostar och roliga date nights, mest är det bara familj. ?
