- Hej Elsa! Är just nu inne i tänket kring syskon och vad åldern där har för betydelse, alltså vem som är äldst, yngst och mittemellan. Alla säger ju att de äldsta barnet får en massa ansvarskänslor. Och mittemellan barnet (om det finns ett i familjen) får mer frihet eftersom det varken är yngst eller äldst och har en mindre tydlig roll på så vis. Men det talas alltid om klassiska familjer, tycker jag, där alla barnen i familjen har samma föräldrar. Min fråga till dig: Hur är det för dig som är både är barn nr 2 för din mamma och barn nummer 1 för din pappa? Du är ju både mellanbarn och äldst. Hur har detta påverkat dig, tycker du. Bara om du orkar alltså. Hej! Så oerhört intressant fråga tycker jag! Utifrån mitt perspektiv och mitt liv är jag en supertypisk äldsta och mellanbarn. På gott och ont. Jag har absolut mest ansvar i att hålla ihop familjen. Eller jag har tagit på mig det antar jag. Eftersom min syster har en annan pappa och farföräldrar så har det varit en stor del av hennes identitet. Hon har även en annan halvsyster som är lika gammal som jag! Men eftersom de inte växt upp ihop har de inte alls samma relation som min syster och jag. Andrea var fyra år när mamma och pappa träffades och hon är nio år äldre än mig. Så de fick fem år tillsammans, alltså mamma och pappa, med bara Andrea som barn. Men när jag kom blev det liksom en ny familjebild, speciellt eftersom pappa har en släkt också. Sånt här tycker jag är så oerhört komplicerat och konstigt egentligen. Min hjärna vill liksom bara bry sig om de som man är nära och är med, inte de som är blod. För mig är självklart min syster och bror lika nära mig, även om min bror och jag har samma föräldrar. Eftersom Andrea var nio år när jag föddes fick hon en tydlig storasysterroll. Hon har alltid hämtat oss på förskolan och tagit hand om oss som en extraföräldrer. Gissar att det inte varit helt optimalt för henne, även om det gjort henne till en väldigt omhändertagande och fin person. Men det har gjort att det blivit en del orättvisor i familjen. Samtidigt som jag varit den som fått ta ansvar för familjebilden och kämpat för att vi alla ska hänga ihop, speciellt efter skilsmässan. Jag har aldrig velat att vi ska vara en "hel" familj, men en lycklig. Sigge som är enda killen och yngst har haft en annan roll. Han har ju varit otroligt nära mamma, bodde hemma längst och tog det långsammare i utvecklingen. När jag var 16 bodde jag redan hos min kille i Gamla stan. Sigge spelade tv-spel i den åldern. Så för mig har min plats i syskonskaran verkligen speglat mig. Jag fattar att detta är något man funderar på när man bygger familj etc. Om jag hade fått förändra något i min barndom så hade det dock varit att inte idealisera mina föräldrar så mycket. Se dem göra fel, säga förlåt och visa svaghet (och att det är okej!) oftare. Det hade kanske lärt mig att göra detsamma och lärt mig att lära Lynn det också. Men alla familjer har ju sina grejer. Är man fantastisk på det ena är man mindre bra på det andra. Viktigast är nog att vilja analysera, titta på det utifrån, prata med sina vänner och förstå, acceptera. Och gilla alla för vad de är! <3 - Hur gör du när du tränar då? Det fattar jag verkligen inte! Eller har du slutat med löpträningen? Ser ideligen personer som tränar olika typer av konditionsträning men som ba "nej jag tvättar inte håret". Obs menar inte att det skulle vara ofräscht eller så men HUR kan man motstå frestelsen att stoppa huvudet under kranen när man sprungit fem kilometer?!?!?! Det är ju så tillfredsställande när man tagit ut sig. Vet att det skulle vara jättebra för mitt hår också men skulle liksom inte klara av att låta bli efter tex löpträning. Eller menar du att du bara inte tvättar det som i *använder produkter* i håret? eller blöter du det inte överhuvudtaget? i så fall vill jag veta hur man motstår frestelsen att kyla ner skallen när man är varm haha. Heej! Viktig fråga! Hade så mycket skam angående att jag inte duschade och tvättade håret varje dag när jag var yngre men har inte det längre, känner mig fräsch ändå. :) Jag springer 20 min ca var annan, var tredje dag. Just nu på Friskis. Så mysigt är det! Javisst jag blir lite svettig, men jag brukar bara gå hem från gymmet och låta vinden kyla ner mig. Sen har jag så himla fullt upp att jag hinner liksom inte. Sen tar jag en snabbdusch om jag ska träffa någon eller göra nåt kul men då blöter jag inte håret. Jag är helt enkelt uppväxt med att det inte är så noga. Och tycker det funkar bra. Hade jag sprungit fem kilometer (springer runt 3 på 20 min) så duschar jag och blöter håret, men tvättar det inte. Jag försöker att blöta håret så sällan som möjligt, för jag har lockigt hår och är van vid att det är så jobbigt när det torkar. Försöker göra så lite som möjligt med det och det blir alltid bäst! Läste om en 8-veckorschallenge där man gör noll med håret och att det gör underverk, måste testa! - Jag har önskemål om inredningstips till ett kök med rött kakel (åt det mörkare hållet). Tycker vitt känns lite tråkigt. Gillar lite italiensk stil. Tack för en bra blogg Tack själv! Mmm, mörkrött kakel så fint! Jag tycker rött i köket passar utmärkt med varmare beige, rent trä, guld och svart. Här kommer lite bilder: Jag hittade mest med rött klinkergolv, men du kan ju titta på färgsättningarna! Så vackert med mjuka varma toner till, en kökssoffa och mässing. Kopparkastruller, levande ljus, frukt och grönsaker framme på träfat och skåp med glasdörrar för porslinet. Puss. - Jag har lite samma hårkvalité som du och trots att jag inte tvättar ofta och använder svindyrt schampo och balsam så blir det så tovigt! Hatar fortfarande att borsta håret och är liksom vuxen men får fortfarande gigantiska tovor - hur ofta borstar du ditt hår och vad har du för borste? Heej! Mitt hår blir också tovigt! Speciellt nu på hösten/vintern när man har halsduk. Jag borstar det varje morgon och varje kväll. Jag har en Mason Pearson-borste med borststrån och en borste med pluppar(?) från ghd. Den här! Puss. - Den finaste klänningen jag sett tror jag? Vore en dröm att få tag i en sådan i storlek 38, vet du något mer om den? Efter lite googlande verkar det vara både linne och bomull i materialet, undrar när den kan ha funnits i butik.. åh. Vill du någonsin sälja den kan jag bjuda högt <3Den finaste klänningen jag sett tror jag? Vore en dröm att få tag i en sådan i storlek 38, vet du något mer om den? Efter lite googlande verkar det vara både linne och bomull i materialet, undrar när den kan ha funnits i butik.. åh. Vill du någonsin sälja den kan jag bjuda högt <3 Hejhej. Min är i strl 42 och passar mig perfekt, kommer nog inte sälja. Men kanske någon av läsarna har den, någon mer info om den eller vill sälja till dig? Skriv i kommentarsfältet här då så parar jag ihop er! Puss. - Åh är så nyfiken vad ni inte tyckte var bra med de lägenheterna? Lite lustigt (och nervöst/stressigt heh) för vi letar också efter den perfekta 3an inom precis samma fyrkant, så lär bli med ena ögat stängt som jag läser bloggen framöver, men tänker det får bli bra övning i ödmjukhet och ”vara glad för annans skull” om ni hittar ngt först, för att sluta läsa den bästa bloggen är inget alternativ :) Haha. För oss är det ingen stress så du behöver inte vara orolig! Vi tar vår tid. Hittar vi den nu fine, om tre år, också fine. Viktigt att det är exakt rätt! Båda de lägenheterna vi kollade på var superfina, men vi har verkligen superhöga krav. Vi har nämligen ett lån utan amorteringskrav så att ta ett nytt lån med amorteringskrav känns lite tungt. Vi amorterar ju på vårt hus som vi köpte. Plus att det inte är någon alls stress då vi älskar vår lägenhet. Men vi vet ju båda att nästa ställe vi bor på är en trea vid Mosebacke så för att inte missa dem, som du vet kommer de ut ytterst sällan, går vi på alla passande visningar tills vi hittar rätt! Lägenheten på Östgötagatan var jättebra, med två smågrejer vi inte gillade. Utsikten från sovrum och vardagsrum var mot ett nybygge, idag har vi fri utsikt mot solig park och massa träd. Förutom det tycker Pontus inte om Östgötagatan (jag älskar den, speciellt där vid Kapellgränd och Katarinakyrkan) för det är en genomfart från Söder och mycket bilar. Annars var lägenheten perfekt! Enormt högt i tak, stora rum, härligt separat kök och fina kakelugnar. Jättefint trapphus och mysigt område. Den andra lägenheten på Svartensgatan var urfin. Den låg dock på bottenvåningen, vilket vi visste när vi gick på visning såklart men ändå ville titta, och jag har bott på bottenvåning och är inte sugen på det igen. Vill ha ljuset! Men den var underbar, jättemysig och perfekt annars! Så låg det till. Puss. - Någon som vet vad serien med besticken heter? Så fina med ränder sådär. Den heter Bernadotte och är designad av Sigvard Bernadotte för Georg Jensen. Puss! - Det är ju inget konstigt med jägare och det är ju sen gammalt att det är jakt på hösten, då får man anpassa sig lite precis som de andra skriver, med varselfärgade kläder. Jag är själv jägare och det man gör är ju att vårda det vilda. :) dock finns det många (min uppfattning främst stadsbor?) som ogillar det man gör, vilket såklart är tråkigt. Så detta inlägget om att en tjej från stan går ut i skogen i finkläder och är rädd för jägare (obs endast med skarpladdat vapen vid själva skottillfället) tror jag inte gör det lättare för samsynen och förståelsen tyvärr. Även om jag som gillar skogen uppskattar att du tycker om den med! Hej! Vet att inte detta var en fråga men eftersom jag fick tre nästan identiska kommentarer som förbryllar mig kanske vi kan prata ihop oss allesammans, inte bara ni få som är jägare, för jag gissar att vi andra är fler? Alla tre som kommenterade skriver att det ju är jaktsäsong på hösten, men för mig är det alltså svampsäsong! Alltså då man är ute och plockar svamp i skogen. Självklart vet jag att det också är jakt, men det gör ju inte att det är mindre läskigt när man hör skott och träffar jägare som inte vill prata utan mest verkar tycka man är jobbig som är i skogen och plockar svamp med sina barn och hundar. Men, vi bor ju här och skogen är ju allas? Kanske måste man ha orange väst på sig även som svampplockare? Har ni andra det när ni plockar svamp? Skulle inte kalla mina Tretornstövlar "finkläder" dock. Och att jag är "från stan" är väl också lite nedlåtande? Vet att både Helena och Fanny som bor på gården tycker att det är lite läskigt att gå i skogen med alla skott, fastän de bott där i många många år. Vet inte var dessa jägare bor dock, om det är i närheten eller om de kommer till skogen för att jaga. Jag tror det blir en ond cirkel när jägare blir sura när de ser en i skogen, det skapar också sämre samsyn och förståelse. Jag förstår inte varför man, med vapen, inte kan säga hej och typ berätta lite vad man gör, istället för att blänga tills man försvinner. Eller så är det bara jag som träffat fel jägare som inte är så snacksaliga. Jag öppnar gärna för diskussion, så berätta vad ni tycker så kanske vi förstår varandra bättre sen! Kram.
