God morgon! Jag är så himla glad och pepp idag! Jag antar att det är fredagskänslan. Men jag hade också en sån där pang-kväll igår som bara vissa vinterkvällar är. När man pratar med någon som kanske inte känner en så väl och så får man bestämma helt själv vem man är just nu och så bestämmer man 100% lycklig och spännande. Så blev jag det. Mycket intressant hur det funkar. Efter nio dagar vabb och vabb-jobb kan Lynn äntligen gå tillbaka till förskolan idag. Det blir en sista dag innan helgen. Idag ska jag fota ett samarbete som känns superkul, skriva ett inlägg med bilder som Mira tog härom dagen som jag fick igår kväll och de blev så fina! Hon är verkligen megaduktig. Kika in på min Instagram för lite mer försmak om ni vill. Om en och en halv vecka händer något kul och från och med den helgen kommer julen ta fart på riktigt här på Mosebacke. Då ska det pyntas, bakas, spelas piano och börjas på riktigt. Novent i all ära men det är något visst med att verkligen kliva in i julrummet. Den där platsen med rutiner i att tända ljus, smaker av kanel, dofter av kardemumma och pomerans och mjuk Ave Maria ur högtalarna. Den med Frank Sinatra är min favorit. Sen ska jag jobba med Mira igen. Vi ska välja bilder till boken som verkligen börjar ta form nu. En sista justering i undertiteln och sen kan jag äntligen visa er hur den ser ut och vad den kommer heta. Elsas Gotland fastnade i ledet när förlaget började visa upp den för Gotland är tydligen inte lika enkelt och tydligt att ta till sig som vi trodde. Jag kan berätta mer om hur det funkar i bokbranschen sen om ni är nyfikna, jag tycker hela det maskineriet är så spännande. Ikväll är det premiär av På Spåret. Pappa är inte med den här veckan men det ska bli spännande att se ändå. På tal om pappa så ringde han mig igår och bara ville prata en stund och det slutade med att vi satt länge och samtalade. Han ska ju vara med i Stjärnorna på slottet kring jul och produktionen hade bett om rörlig film från när vi barn var små och det hade de tydligen fått så det pratade vi om. Hur mysigt och gulligt det var då, i Göteborg när vi växte upp. Vi pratade om allt som händer i jul, om att det är tråkigt att vi inte kan ses så mycket men att det är mysigt att prata länge i telefon. Om Lynn, om jobb, om livet. Det var ett så himla fint samtal. Om allt och ingenting. De allra bästa. Jag tror inte ni förstår hur viktigt det var för mig och fint. En symbol för något som växt och blivit självklart. Jag tänkte lägga in massa bilder från min vecka i det här inlägget men som vanligt har jag babblat på så mycket att det inte får plats. Det får bli ett eget inlägg i eftermiddag istället. Nu har Pontus gjort kaffe och det doftar gott i hela lägenheten. Igår fick vi ett bud med pepparkakshus så Lynn går runt med kristyrlådan och säger högt hur mycket han älskar den lilla lådan. Att det är det bästa födelsedag i hans liv. Han fyller år i juni. Idag ska det bli lite sol i Stockholm, på söndag är det första advent. Det finns långa samtal om ingenting, det finns vänner som kan göra att man plockar fram sitt bästa jag och visar det för sig själv och det finns fredagar! Ha en underbar! Puss. ✨ Foto: Mira Wickman
